Heta moraliska-filosofiska (och politiska) frågor blir polariserade för att man har olika syn på kärnan. Det är lätt att tänka "jag har rätt - hen har fel" men det beror faktiskt på vilka ställningstaganden man har gjort.
För att få till en god debatt i ett ämne så är det nödvändigt att dra upp lite "regler" och grunder. Ofta är det mer intressant att prata om utgångspunkterna än själva "facit" (för - emot någonting)...
Människor blir provocerade av att man för snabbt hoppar till slutsatsen och påstår att den åsikt man har (det är oftast inte mer än en åsikt) representerar det sunda, kloka och (allra värst) det som är SANT.
Abortfrågan är ett mycket bra ämne för att illustrera detta - det är så dramatiskt, liv och död. Båda sidor kan hitta goda grunder för sina argument i detta..
Grundförutsättningarna för att diskutera abortfrågan blir att slå fast:
- När blir ett foster en människa?
- Har ett foster några egna rättigheter eller är det en del av mamman?
Detta blir en fråga om åsikter, en filosofisk diskussion, eftersom det inte finns någon vetenskaplig sanning. Vår lagar skapas av oss, tillsammans, när vi gemensamt enas om vissa saker. typ: "Det är fel att äta barn."
Detta är sant för oss eftersom vi har enats om detta.
Vissa moraliska/normerade sanningar är tydligare än andra.
"Det är fel att slå barn i bestraffnings-/uppfostringssyfte." tex. här var det ganska nyligen (mindre än 100 år tillbaka) accepterat att man slår sina barn. Det finns fortfarande en del som tycker (och gör) och i många kulturer är det fullt accepterat. Man tror att barn mår bra av detta i långa loppet (hur ska de annars lära sig.. etc.).
Vår abortlagstiftning bygger på en grundläggande idé om att barn har ett eget människovärde (föräldrar får alltså inte döda sina egna barn). Denna rättighet uppstår vid födseln. Här accepterar man dock vissa medicinskt-etiska dilemman (tex. att barn kan överleva om de föds för tidigt eller behöver tas ut akut ganska långt innan födseln). Det är komplicerat, inte minst eftersom medicinen utvecklas ständigt, men principen finns där.
Perioden innan fostret är livsdugligt anses det vara en del av kvinnans kropp, fullt ut, och utifrån vissa ramar och regler kan kvinnan välja att avbryta graviditeten.
Mot detta kan ställas synen på att barnet existerar och har egna rättigheter från befruktningsögonblicket.
Denna syn finns och är förhärskande i vissa kulturer och då är det givetvis rimligt att man har ett förbud mot aborter.
(Vill man hårdra detta ytterligare så går man till Monthy Pythons parodi i "Meningen med livet" där man sjöng sången "every sperm is sacred".)
Beroende på vilken utgångspunkt man har behöver man förhålla sig till olika konsekvenser. I vår abortlagstiftning får man acceptera konsekvensen att kvinnan bestämmer över sin kropp och har rätt till abort fram till en viss tidpunkt i graviditeten (som flyttas tidigare i takt med den medicinska utvecklingen).
Mannen har ingen röst i detta.
Rimligt? Det är en fråga om åsikter som kan debatteras..
Ett abortförbud innebär att kvinnans kropp betraktas som ett kärl för ett liv med egna rättigheter redan från befruktningen. Oavsett omständigheter (om hennes liv påverkas drastiskt av graviditeten; hon förlora jobb, äktenskap och trygghet) så ska hon tvingas igenom detta. Hennes rätt till sin kropp är då underordnad fostrets rätt att bli buren, närd och född.
Rimligt? Det är en fråga om åsikter som kan debatteras..
Oavsett vilken utgångspunkt man har - och vad man tycker - så är det rimligt att visa respekt för andra åsikter.
De kritiska frågorna handlar om konsekvenser, brytpunkter, efterlevnad och rättigheter (givetvis).
En tänkbar konsekvens av ett abortförbud är att även sätta upp en massa regler för hur kvinnan ska tvingas leva under graviditeten. Hon kan ju inte få bete sig på ett sätt som riskerar att skada fostret.. Eller? Hur ska detta regleras?
Som jag ser det hamnar man ganska snabbt nära olika typer av sharia-lagar eller extremt konservativa kristna (kvinnan behöver hållas inspärrad och kontrolleras så hon gör det som omgivningen förväntar sig..).
Är det rimligt? åter, en fråga om åsikter som kan debatteras...
En reflektion jag gör är att en del av abortmotståndet tycks drivas av moralism snarare än ett skydd för livet/fostret. Dvs. man har åsikter om hur unga/ogifta kvinnor ska leva och vill kunna styra/reglera detta.
Abortmotståndet blir då inte en etisk fråga om att skydda livet utan bygger på synen att aborträttigheter förenklar möjligheten att leva i synd (läs: knulla runt).
Det är då man får märkliga kombinationer av "moraliska idéer" där man å ena sidan är emot abort - och samtidigt också vill förbjuda preventivmedel (eftersom man av moraliska/religiösa skäl vill att unga kvinnor ska hålla på sig)...
Så, med detta sagt - Den dagen jag hör någon argumentera för det något udda:
"Ligg med vem du vill så länge du är byxmyndig, det finns samtycke och ni skyddar er!" kombinerat med abortmotstånd - då ska jag lyssna nyfiket på argumenten.