Vi som blivit gravida efter IVF

Tack snälla  åh jag läste om dina flytningar också - så jobbigt :( så länge du inte blöder mycket och klarrött ska man ju inte behöva vara orolig men vad hjälper det...

jag pendlar mellan hopp o förtvivlan och är såklart också livrädd men känner att jag inte kan göra nåt åt det.

Jag gick in i v 8 idag - och tycker bara att symptomen försvann huxflux stämde lite för bra med min otroliga magvärk igår :(  Jag har inte hört om symptom som försvinner redan vecka 8.. - till saken hör också att igår kväll när jag skulle lägga mig mådde jag så sjukt dåligt - kunde inte ens sitta upp utan att ta på mig mina åksjukearmband och jag bara ville gråta.

sen när jag vakna i morse var precis ALLT borta. Ingen blödning här ännu men det vet jag ju kan dröja om det är ett MA.

Hej

Jag hoppar gärna in här också, är gravid ÄNTLIGEN efter vårt första IVF försök, inga andra ägg klarade sig så detta blev enda chansen efter första processen. Vi har försökt bli gravida i 1 1/2 år efter missfall i v. 10+0. Det känns galet men jag är så mentalt slutkörd efter denna långa period så när vi fick ett plus så blev jag så glad men det bytes direkt ut över total skräck för missfall. Jag känner mig ganska likgiltig och vågar inte hoppas på något sätt utan går mer eller mindre och väntar på att det skall gå illa.

Vet inte riktigt vilken vecka jag är i eftersom jag inte hänger med på hur man räknar efter IVF men bör kanske vara i v. 5 alt v. 6 så det är super tidigt.

Jag tror efter att ha läst på att jag har endometrios och att det är därför vi inte lyckats. Har haft molande värk i livmoders trakten sedan några månader efter missfallet som är något bättre i perioder och sämre i perioder. Har fortsatt samma känsla men kanske kanske lite bättre.

Så gott att kunna dela denna period med er andra som verkar känna ungefär som jag vilket inte är så konstigt såklart.

// Anna

Åh neeej lilla vännen.

Ring eller åk in till akuten. Har ni nån gynakut där? Vänta inte till måndag.

Det finns nåt som heter spökveckor när symptomen försvinner. Kan magvärken bero på tarmarna? Jag får kramper i tarmarna ibland. Jag ska be för dig.

Stoooooooor kram

Jag är så trött på den ständiga oron man känner - försöker intala mig att så länge det inte blöder är det lugnt - men egentligen är det ju bara att jag stoppar huvudet i sanden..:/

jag hade mitt första vul i måndags (v 6+3) där hjärtat pickade så då levde den lilla krabaten i alla fall - åååh orkar inte springa och göra vul varje gång jag får en krämpa/inte känner några symptom.  kanske lite knäppt i sammanhanget men varje vul får jag dessutom betala ca 1500kr för - så det svider också!

tack för stöttning känns som en jäkla bergochdalbana som aldrig tar slut

Hej hörrni.

Har läst allt ni skrivit. Ville bara meddela att jag kommit ur min svacka litegrann. Den va inte rolig. Men, nu ska vi prata om roligare saker :)

Fick mitt vul idag istället för måndag pga hur mitt mående var. Visade sig innan undersökningen att jag endast är i 6+2 idag enligt läkarens uträkningar med insättning osv, embryots ålder vid insättning osv.

Vi fick iallafall se ett litet hjärta ticka, och den lilla va 6mm lång, precis som den ska va i 6+2 sa dom, helt underbart.. <3

Men, eftersom det va så tidigt i graviditeten, eftersom sköterskan räknat fel åt mig första gången jag ringde när jag plussade, så fick vi en ny tid om 1,5 vecka igen. Kommer då precis gått in i v 9, 8+0.

Känner mig lite lugnare. Klart man är orolig, men känns så skönt att den lever just nu, och den va så stor som den ska just nu, så det hade inte kunnat gå bättre:)

Önskar er en trevlig fredag och helg! Nu blir det att fira med tacos och cola :D

Jag mår sååå dåligt ikväll. Jag har tidigare varit väldigt trött och matt i kroppen. Men igår kväll och idag så är min kropp värre än nånsin. Jag orkar inte stiga upp. Jag orkar inte ens gå på toa. Det känns som influensa gånger 10. Det känns som när jag blev stucken av en thailändsk sjöborre och hamnade på sjukhus. Kroppen klarar inte vara stilla i sängen heller för det liksom nästan kryper i den. Så jag ligger här och vänder och vrider på mig. Har druckit cola och c-vitamin. Fick i mig pizza så inget sånt.

Nån som känner igen sig? Är det normalt? Börjar bli orolig nu. Har ingen feber tror jag inte, får väldigt sällan det.

Jag är så trött på den ständiga oron man känner - försöker intala mig att så länge det inte blöder är det lugnt - men egentligen är det ju bara att jag stoppar huvudet i sanden..:/

jag hade mitt första vul i måndags (v 6+3) där hjärtat pickade så då levde den lilla krabaten i alla fall - åååh orkar inte springa och göra vul varje gång jag får en krämpa/inte känner några symptom.  kanske lite knäppt i sammanhanget men varje vul får jag dessutom betala ca 1500kr för - så det svider också!

tack för stöttning känns som en jäkla bergochdalbana som aldrig tar slut

Hej alla, förlåt om jag verkar vara en riktig Drama Queen det är normalt inte alls jag. Jag är så glad att jag har er här i tråden som peppar och stöttar i svåra tider!

Nu gråter jag så tårarna sprutar av lycka istället - var precis på akutgyn som såg min lilla baby med ett tickande hjärta igen!!! :) den hade vuxit till sig till 8,2mm och gyn sa att allt såg bra ut.

Tydligen kan man tappa ALLA symptom (förlåt att jag inte trodde på er..) utan att det är något fel. Jag har varit helt förstörd hela morgonen,legat i fosterställning och mannen försöker trösta, bröt totalt i hop i receptionen så receptionisten fick trösta mig när jag skulle berätta varför jag var där, och sen började tårarna spruta igen när jag såg att grodan lever.

Nej nu ä det jag som slutar noja och börjar leva!!!jag mår ju faktiskt bra och är så fantastiskt glad över det! Jag hoppas ni alla får en fin helg- stor o varm kram på er allihopa!!! <3

Vad härligt att höra!! är så glad för din skull!

oj då är du längre fram än mig haha, jag är på 7+3 idag tror jag :) kram!