Vi som blivit gravida efter IVF

Hej gänget!

Var på första ultraljudet idag, det fanns ett hjärta som slog och denna gången kan man urskilja nåt som ska vara både armar och ben(jämfört med sist), den mätte också perfekt - till och med en dag större än den borde. (beror ju lite på hur dom mäter också såklart).. Fick bf 30 augusti, och går in i vecka 9 på lördag.

Jag har varit 100% inställd på att allt gått fel. Så blev verkligen överraskad över att allt såg så bra ut. Hoppas det håller i sig! Men jag ropar inte hej än.

Ingen bebis här ännu, men lite mer slempropp som gått och lite mer förvärkar så får se om det händer något innan måndag (då vi har tid för igångsättning).

Min mage började synas tidigt och jag fick snabbt gå över till gravidbyxor. Men för er där magen inte syns så tänk på att i början är det ju inte bebisen som syns utan svullna tarmar mm. Så misströsta inte ;)

Vi har ju köpt britax smile 2. Att den upplevs ranglig av vissa tror jag mest beror på att den är väldigt lättrullad och man måste faktiskt vänja sig lite vid det i början. Mitt syskonbarn har rullats runt i en sån och minns att första gångerna jag körde vagnen var det nästan lite obehagligt för att den rullade så lätt. När man väl vant sig var det bara bekvämt :)

Jag har länge fått sammandragningar när jag gått och stått. Magen blir hård, men släpper efter ett tag. Gör inte direkt ont, men känns lite obehagligt. Läs på 1177. Finns ganska bra info om hur sammandragningar, förvärkar och värkar känns :) är inne och läser varje dag nu för att se om det kanske är något på gång :p

Nu ni tjejer verkar det faktiskt hända något. Värkarna har satt igång. Än så länge förvärkar (tror jag i alla fall) men de kommer allt tätare och börjar bli kraftigare. Pratat med förlossningen som tyckte allt lät normalt och att jag får stanna hemma så länge jag känner att det går och ringa tillbaka om något ändras eller om det känns som det är dags att komma in. Lite segt att man inte sovit på många timmar nu. Mannen försöker sova lite i alla fall, men hans puls gick upp en aning så oklart om han lyckas somna :p ska snart ta en dusch här tänkte jag så får vi se hur det går...

Men det är verkligen svårt att veta hur saker ska kännas och vad som är vad när man aldrig gjort det här förr. Visst, alla säger att man märker när det övergår till förlossningsvärkar, men tycker ändå det känns svårt. Var (är) ju knappt säker på att detta var förvärkar.

Är det någon som skulle va intresserad av att vi startar en hemlig grupp på Facebook?

Skulle va kul då man kan dela bilder och sånt lite lättare :D

Nu är han här. Ja, det blev en pojk, precis som vi gissat. Värkarna började vid midnatt och runt 4 på morgonen gick vattnet. Vi åkte in och det kändes som det skulle gå fort för värkarna ökade snabbt. Fick morfin för att kunna sova lite när vi kom in, men efter nån minut bara så fanns det inte en chans till sömn. Då fick vi en ett förlossningsrum. Efter att ha kämpat med lustgas så fick jag tillslut epidural. Hade inte bestämt något innan så valde det där och då. och tjejer, försök inte vara starka. Epiduralen räddade verkligen mig. Så är det för mycket, ta den hjälp ni kan få. Kunde kombinera med lustgas och slumra mig igenom att öppna mig från 4 cm till 9 cm. Det gick relativt fort. Därefter tog den sista cm lååång tid. När jag tyckte det kändes som det snart var klart var det flera timmar kvar.

Strax efter tio igårkväll kom han tillslut ut och det var en stor gosse på 55 cm och 4200. Jag själv är väldigt liten så det var ju lite chockartat, trots att vi misstänkt ganska stor bebis.

Hade lite problem att få ut moderkakan för navelsträngen gick sönder när han kom ut. Så fick kämpa en del med det efteråt, men till slut gick det. Skönt det för hade vi inte lyckats då hade det blivit operation.

Nu väntar jag på frukost. Har sovit sådär inatt. Trött som bara den, men har mått ganska illa så vaknat av att jag håller på att kräkas. Nu är jag dessutom vrålhungrig och en halvtimma kvar till frukost.

Vårt mirakel sover bredvid oss. Mannen fick sova över och om en stund skulle det vara lite rond tydligen.

Tjejer, jag vet hur mycket blod, svett och tårar vi fått gå igenom för att få vår största dröm att gå i uppfyllelse. Det är värt varenda sekund av det. Under förlossningens värsta skede fick jag sånt glädjefnatt att vi äntligen snart (trodde jag) var i hamn. När han kom upp i famnen var alla jobbiga dagar, alla tårar och alla misslyckanden som bortblåsta. De har ju lett oss till just den här lille krabaten. (och ja, glädjefnattet gick över för det var inte superskönt, haha)

Önskar verkligen det går bra för er alla!

Nu har vi en utmaning i att komma på ett namn. Vi har ju haft svårt med pojknamn, men hade ändå ett vi tänkt på lite mer. Men vi är nog överens om att det inte passade på vår älskade unge.