Vi som blivit gravida efter IVF

Jättetaggad! Har inte varit så farligt med värmen ändå, då jag bara upplevt att det varit några få riktigt varma dagar. Kanske har befunnit mig på "rätt" ställen i landet under de varmaste dagarna. :)

Tänk vad tiden går, 2 månader! Hur går det med allt och hur mår du? Kram

heeej!!! åh hur trivs du nu i mammarollen? visst är det fortfarande ganska overkligt att vi har våra småjejer hos oss nu? jag och mannen är fortfarande helt chockade över att vi är här nu med en bebis som är våran. hon är ett underverk och mirakel och vi känner oss så sjukt tacksamma båda två. 

låter ju toppen om hon sover 6 timmar i sträck - det händer att min lilla gör det också men på dagarna äter hon fortfarande ofta- varje 2-3 timme.. 

vad har ni för rutiner? har ni strikta tider för när hon ska sova för natten etc? Vi lägger henne mellan 20-22 på kvällarna men nu när 'semestern' är över blir det nog lite bättre med rutinerna....vill inte lägga henne för tidigt heller då mannen ibland inte kommer hem från jobbet förrän vid 19 och han vill gärna gosa med henne såklart. hon är ett riktigt litet ljus på morgonen och väldigt trevlig och ligger o 'snackar' med mannen då och han byter på henne i lugn o ro och får lite egentid

ja vad härligt att höra, låter tufft att må dåligt i början. jag tror att som du säger - sömnbristen är en rätt stor bov i et hela. sedan tyckte jag att man hade en förväntan att allt bara skulle vara så mysigt hela tiden - men mina bröst och bröstvårtor gjorde så förbannat ont och även fysiskt i kroppen var man ju inte särskilt fit så det var rätt tufft tyckte jag.

men efter ett par veckor när allt börjar läka och amningen funkade så blev det ju en stor vändpunkt

nu går det jättebra här, trivs så himla bra med henne och hon lär sig nya saker varje dag känns det som. vi tränar ganska mkt på att hon ska ligga på mage och bli stark i nacken och hon har börjat greppa saker och leker lite själv i babygymmet, och hon är väldigt 'med' hela tiden och ser sig omkring  etc så det är jätteroligt. nu vet man hela tiden varför hon blir ledsen om hon blir det så det är lätt att åtgärda  

har det gått bra för alla andra som är med i facebook gruppen? inte så många av 'de gamla' som skriver här längre!

Kram!

Hoppas också på det! :)

Ja, spännande! Men nu blir det tyvärr inte som jag hade trott och tänk. Igångsättning planerad till imorgon. Jag är orolig och lite rädd, både för själva igångsättningen men också för att gå sönder då bebisen är beräknad att väga kring 4,5 kg.

Nu är han här! Straxt efter nio i förrgår morse kom han till slut till världen via kejsarsnitt efter en långdragen, misslyckad igångsättning. Han var stor: 54 cm och 4890 g. Allt gick bra och vi mår bra allihop. Jag har lite svårt att förflytta mig, men det går bättre hela tiden och imorgon ska vi nog få åka hem. Lycka.

Idag på morgonen kom vår dotter ut genom planerat snitt. Jag mår sjukt bra och lillan också.

3080 g och 48 cm lång.

Riktigt bestämd dam som är en riktig famnbebis!!

Skriver här då jag vill ventilera men samtidigt känner mig lite dum som känner som jag gör. Tänker att det kanske ändå finns någon här i tråden som kan relatera. Jag är gravid via ivf (hurra!). Men mitt huvud hänger inte riktigt med på något vis. Fick nyligen reda på att ett annat par i min närhet är gravida på mer eller mindre första försöket och min första känsla var att jag blev arg. Inte på dem såklart men på att det är så JÄVLA orättvist. Att vi har behövt kämpa, genomgå utredning, hundra läkarbesök och missfall. I mitt huvud är jag fortfarande ofrivilligt barnlös i ivf-processen på något vis. Jag tror inte att jag har lyckats ställa om till att jag faktiskt är gravid.

Är det någon som känner igen sig? Går det över? Det är ju inte den reaktionen eller de känslorna man vill få när någon berättar att de väntar barn.[/

[quote=79890060][quote-nick]LimeLime skrev 2019-09-09 20:01:16 följande:[/quote-nick]Skriver här då jag vill ventilera men samtidigt känner mig lite dum som känner som jag gör. Tänker att det kanske ändå finns någon här i tråden som kan relatera. Jag är gravid via ivf (hurra!). Men mitt huvud hänger inte riktigt med på något vis. Fick nyligen reda på att ett annat par i min närhet är gravida på mer eller mindre första försöket och min första känsla var att jag blev arg. Inte på dem såklart men på att det är så JÄVLA orättvist. Att vi har behövt kämpa, genomgå utredning, hundra läkarbesök och missfall. I mitt huvud är jag fortfarande ofrivilligt barnlös i ivf-processen på något vis. Jag tror inte att jag har lyckats ställa om till att jag faktiskt är gravid.

Är det någon som känner igen sig? Går det över? Det är ju inte den reaktionen eller de känslorna man vill få när någon berättar att de väntar barn.

Tack, skönt att höra att man inte är ensam att ha lite konstiga tankar! Är du gravid nu eller har du fått din bebis?

Nu har det snart gått ett år sen vårt mirakel kom till världen. Det känns helt sjukt. Han är inte längre en bebis utan en kille som springer runt och har världens personlighet.

Som inalina skrev, det har varit värt allt! Och idag är jag tacksam för att det var just vår älskade unge vi fick vänta på.

Börjar bli sugen på en till nu men det får vänta liiite till. Tänker försöka sälja in det till mannen och hoppas på att börja med ny behandling till hösten. Får se vad han säger :p tror han å ena sidan känner att det varit tufft, men å andra sidan vill han ju ha fler barn och vi vet ju att det kan ta sin lilla tid.

Hur går det för er? Hur gick det att resa till Sverige inalina?

Hejsan!!! vad härligt att höra med din lilla !!! visst är de underbara när de tultar runt?? här går det också toppen, lillan utvecklas varje dag och det är så fantastiskt att se. man förstår fortfarande inte hur det kunde bli just hon, som är så perfekt och helt fantastisk ;)  

planerar ni fler IVF försök eller tänker ni vänta lite med syskon /om ni nu vill ha syskon till henne såklart :)? det sista jag tänker göra är att stressa med det, och vi är så tacksamma över vår lilla tjej, men givetvis vore det en fantastisk bonus om hon får ett syskon en dag. 

hade ni ägg i frysen?

Kramar!! (till er alla, om någon går in o läser tråden mer nuförtiden hihi!)

Hejsan!!! vad härligt att höra med din lilla !!! visst är de underbara när de tultar runt?? här går det också toppen, lillan utvecklas varje dag och det är så fantastiskt att se. man förstår fortfarande inte hur det kunde bli just hon, som är så perfekt och helt fantastisk ;)  

planerar ni fler IVF försök eller tänker ni vänta lite med syskon /om ni nu vill ha syskon till henne såklart :)? det sista jag tänker göra är att stressa med det, och vi är så tacksamma över vår lilla tjej, men givetvis vore det en fantastisk bonus om hon får ett syskon en dag. 

hade ni ägg i frysen?

Kramar!! (till er alla, om någon går in o läser tråden mer nuförtiden hihi!)

men så kul att vissa ska ha en liten till !!! :) hälsa så gott 

toppen för er med ägg i frysen!! vi har inga ägg kvar så det får bli hela tjilevippen en gång till om vi ska ha syster till lillan, 18 maj föddes fyllde hon ett!! =) men ja vi njuter också, blir bara bättre o bättre tycker jag! hon ska börja på dagis i augusti så det tror jag hon kommer tycka är roligt också! Blir ju tyvärr inte att man träffar så mkt folk/andra barn i dessa tider och facetime är väl inte hennes favoritintresse direkt ;) 

schweiz har klarat sig hyfsat bra i coronatider och det är väldigt få fall här nu, även om det börjat öka liten igen sedan de 'låste upp' samhället i maj. men vi bilar till sverige om ett par veckor, var så otroligt längesen vi träffade våra familjer så det ska bli underbart är du fortfarande föräldraledig? Kram!

Hej alla! Så roligt med lite uppdateringar!

Var ett tag sen jag var inne nu.

Här springer livet fram. Lilleman är inte så liten längre. 1,5 år nu. Han växer fortfarande som en tok och kan inte fatta att han är vår.

Sist skrev jag om att jag var sugen på att snart försöka med en till, men den känslan lugnade sig lite och kände att det kunde få vänta lite. Vi har så mycket på gång i övrigt.

Men så idag hände det jag aldrig trodde skulle ske. Jag har känt mig onormalt trött ett par dagar och eftersom jag bara varit det en gång innan, förra graviditeten, så testade vi imorse. På något konstigt sätt har vi lyckats på egen hand. Strecket var så tydligt och kom fram direkt på stickan.

Vi är i chock! Vågar knappt hoppas att det går vägen, men vi är så glada.

Vid förra IVFen hittade de knappt tillräckligt med spermier för att befrukta äggen. Helt galet!