Vi som blivit gravida efter IVF

Kuul med magbilder! Va fina ni är :)

Här kommer bild på min mage :) Vecka 22 imorgon.

Hejhej, nu tar jag mod till mig och skriver i tråden. Är bara i v. 8 än så länge och har inte vågat skriva för tidigt med massa dumma tankar på missfall. Inga tecken på det men orolig likväl. Har fått se det lilla livet på ultraljud. Vilka fina magbilder ni har! Jag tycker redan jag har mage trots tidig vecka. När började ni få mage? Är mitt första barn, är 32 år och hade tur att lyckas på första IVF-försöket. Är så tacksam för möjligheten till IVF.

Vi hade bestämt oss för Britax barnvagn. Men när jag googlade på barnvagnade hittade jag stå stycken med guldfärg på kromet och blev helt kär. Nu finns de inte i butik tyvärr så kan ju inte provköra isf.

Är det någon av er som provat en Torero eller Junama?

Men åhh vilken dröm!!! Henne vill jag gärna prova!! Jag går på en klinik på biblioteksgatan :/ vad betalar du per gång? Tar gärna hennes uppgifter:) åh bra ide! Jag fixar:)

Någon som blivit gravid på "naturligt" sätt trots IVF?

Jag och min man har ju som sagt gjort 1 IVF försök som inte blev nåt. Inväntade nu mensen i januari för att få göra ett nytt men blev positivt på stickan i stället.

Jag undrar nu hur det funkar med uppföljningen. Vi är ju "inskrivna" på fertilitetsenheten för IVF, hade det blivit av där så hade vi ju fått uppföljning med bekräftande av graviditet och VUL tidigt...kan man höra av sig dit och fråga om man kan få den uppföljningen ändå eller är det helt uteslutet? Är det bara MVC som gäller?

När är tidigast de gör VUL för att bekräfta graviditet och när de ser hjärtat. Går in i v 7 på söndag (v 6+0). Tänkte om man fick göra det den veckan eller veckan efter, v 7+0??

Nu ni tjejer verkar det faktiskt hända något. Värkarna har satt igång. Än så länge förvärkar (tror jag i alla fall) men de kommer allt tätare och börjar bli kraftigare. Pratat med förlossningen som tyckte allt lät normalt och att jag får stanna hemma så länge jag känner att det går och ringa tillbaka om något ändras eller om det känns som det är dags att komma in. Lite segt att man inte sovit på många timmar nu. Mannen försöker sova lite i alla fall, men hans puls gick upp en aning så oklart om han lyckas somna :p ska snart ta en dusch här tänkte jag så får vi se hur det går...

Men det är verkligen svårt att veta hur saker ska kännas och vad som är vad när man aldrig gjort det här förr. Visst, alla säger att man märker när det övergår till förlossningsvärkar, men tycker ändå det känns svårt. Var (är) ju knappt säker på att detta var förvärkar.

Är det någon som skulle va intresserad av att vi startar en hemlig grupp på Facebook?

Skulle va kul då man kan dela bilder och sånt lite lättare :D

Nu är han här. Ja, det blev en pojk, precis som vi gissat. Värkarna började vid midnatt och runt 4 på morgonen gick vattnet. Vi åkte in och det kändes som det skulle gå fort för värkarna ökade snabbt. Fick morfin för att kunna sova lite när vi kom in, men efter nån minut bara så fanns det inte en chans till sömn. Då fick vi en ett förlossningsrum. Efter att ha kämpat med lustgas så fick jag tillslut epidural. Hade inte bestämt något innan så valde det där och då. och tjejer, försök inte vara starka. Epiduralen räddade verkligen mig. Så är det för mycket, ta den hjälp ni kan få. Kunde kombinera med lustgas och slumra mig igenom att öppna mig från 4 cm till 9 cm. Det gick relativt fort. Därefter tog den sista cm lååång tid. När jag tyckte det kändes som det snart var klart var det flera timmar kvar.

Strax efter tio igårkväll kom han tillslut ut och det var en stor gosse på 55 cm och 4200. Jag själv är väldigt liten så det var ju lite chockartat, trots att vi misstänkt ganska stor bebis.

Hade lite problem att få ut moderkakan för navelsträngen gick sönder när han kom ut. Så fick kämpa en del med det efteråt, men till slut gick det. Skönt det för hade vi inte lyckats då hade det blivit operation.

Nu väntar jag på frukost. Har sovit sådär inatt. Trött som bara den, men har mått ganska illa så vaknat av att jag håller på att kräkas. Nu är jag dessutom vrålhungrig och en halvtimma kvar till frukost.

Vårt mirakel sover bredvid oss. Mannen fick sova över och om en stund skulle det vara lite rond tydligen.

Tjejer, jag vet hur mycket blod, svett och tårar vi fått gå igenom för att få vår största dröm att gå i uppfyllelse. Det är värt varenda sekund av det. Under förlossningens värsta skede fick jag sånt glädjefnatt att vi äntligen snart (trodde jag) var i hamn. När han kom upp i famnen var alla jobbiga dagar, alla tårar och alla misslyckanden som bortblåsta. De har ju lett oss till just den här lille krabaten. (och ja, glädjefnattet gick över för det var inte superskönt, haha)

Önskar verkligen det går bra för er alla!

Nu har vi en utmaning i att komma på ett namn. Vi har ju haft svårt med pojknamn, men hade ändå ett vi tänkt på lite mer. Men vi är nog överens om att det inte passade på vår älskade unge.

Hej!

Jag är helt ny här. Och väldigt ?ny?-gravid. Testade positivt idag, RD 10. Väldigt tidigt. Men har aldrig kommit såhär långt innan.

Jag vill bara lyfta lite tankar jag har. Hur har ni lyckats sluta testa er? Jag kan lixom inte låta bli, bara för att säkerställa att strecket förblir detsamma eller starkare. Och sen är jag livrädd att jag ska se blod i trosan varje gång jag går på toaletten. Har redan väldigt mycket växtvärk och det gör mig nog extra nojig då jag känner väldigt mycket även när jag ska få min mens. Eller jag har mycket känningar i stort sätt hela cykeln, men speciellt inför mens och ägglossning.

Min fråga är: när slutade ni att testa er och när började det skjunka in att ni faktiskt var gravida och slutade ha hjärtat i halsgropen vid varje toalettbesök?