Kom precis från första VUL v 6+3 och jag fick se ett litet pickande hjärta och höra hjärtljuden! =)
Är så glad och lättad just nu så jag känner för att gråta en skvätt;) (sitter dock på tåget till jobbet så försöker ändå låta bli ;))!
Nu äntligen känns det lite mer verkligt! Lilla myran var 5mm och satt på rätt ställe :) vågar snart tro att detta ska gå vägen! Kram på er alla <3
haha ja då förstår jag att du inte vill ha större om du redan har stora :P, då blir de drygt.. jag hade hoppats att ja skulle slippa köpa nya bhar redan, eftersom jag antar och tror att de kommer behövas senare när dom "exploderat" riktigt, så ja slipper gärna köpa nya redan, de får va lite trångt tills dess ;)
Härligt att du har symptom kvar som kommer och går iallafall, jag tycker de är skönt att man känner nånting, att det händer nånting i kroppen.. Va så läskigt förra veckan ett par dagar när jag inte kände nånting ALLS.. kändes som att man va inte alls gravid. då blir man rädd :P Jag iallafall..
Ja idag är det "bara" en vecka kvar till UL.. jag hoppas denna vecka går fort :) förstår om de känns som en evighet tills de är dags för dig.. de kände jag med när de va 2 veckor kvar.. kändes som ja aaaaldrig skulle komma dit. men snart är de vår tur :)
Smart att tvätta ofta, kanske så man ska göra, ha 2st bara å ttta varje dag :)
Nu har ett symtom blivit mer och mer märkbart. Har känt av det länge, men nu börjar det bli komiskt. Den berömda gravidhjärnan. Häromdagen höll jag på att stoppa mjölken i diskmaskinen och idag öppnade jag besticklådan för att lägga ner nåt så självklart som...en tomat.
Jaja, både jag och mannen har roligt åt mina små ögonblick och får väl vara glad så länge det inte är något allvarligt man gör :p
Haha det är ju jätteroligt. :) eller det är roligt att höra om såna små misstag, kanske inte alltid är så roligt för dig.
Förresten har ni nåt mer ul framöver? Eller är det slut på dem efter rutinultraljudet?
Nä jag förstår- frågan är vilket som är värst- när de tjatar om hur ung man är (för att vara peppande) eller när de ser på en lite medlidsamt och säger att allt förändras/försämras över 30...) vart med om båda och föredrar inget av dem haha
Åh så fint att ni kallar den Signe;) härligt att allt såg bra ut!! Jag är helt med dig om att glädjen tyvärr saknas trots att man borde vara världens lyckligaste. När man föreställt sig själv som gravid innan har det ju inte vart som en orolig ångesthög utan en strålande glad mamma-to-be som är harmonisk och förväntansfull. Den känsla har inte infunnit sig här heller men försöker framkalla den så mycket det går. Tror min man är lite orolig att jag inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt då han är väldigt ovan vid det. Men jag tänker att man förändras till det bättre i andra trimetern..;)
Vissa läkare ska vara så sakliga och låter ju då väldigt hårda. De vill liksom inte ge några luddiga svar.. sen tycker jag det låter som att hon hade en dålig dag och lät det fånigt över dig som redan är i ett känsligt läge med ditt mående :( fick du några tabletter utskrivna mot illamåendet? Jag köpte såna där åksjukearmband igår och tycker nog det hjälper lite. De sitter rätt hårt dock men känner mig lite lugnare i alla fall :)
Jag hoppas också vi hamnar i gravidlyckoruset snart så vi kan kärleksbomba alla här i ivf tråden iställlet för att skriva om nojorna man har...:) kram!!
Någon mer än jag som har heeeemska mardrömmar? Jag drömmer vidriga drömmar, alltså värsta skräcken. Olika senarium men mina barn är alltid med & jag tappt bort dom hela tiden. Alltså jag mår sjukt dåligt av dem....
Är det oron för mf tro? Oroar mig varje dag nu eftersom jag blött och det kommer fortfarande bruna flytningar. Jag är livrädd att det ska vara mf på g... vet ju att det inte var någon fara med myran och att hjärtat slår men jag kan inte få tanken ur skallen att dess blödningar/flytningar jag har (tillsammans med Lutinus) har varit en smygande mf och på måndag på vul så ska myran vara borta... min högsta mardröm just nu :( :( :(
Hej alla, förlåt om jag verkar vara en riktig Drama Queen det är normalt inte alls jag. Jag är så glad att jag har er här i tråden som peppar och stöttar i svåra tider!
Nu gråter jag så tårarna sprutar av lycka istället - var precis på akutgyn som såg min lilla baby med ett tickande hjärta igen!!! :) den hade vuxit till sig till 8,2mm och gyn sa att allt såg bra ut.
Tydligen kan man tappa ALLA symptom (förlåt att jag inte trodde på er..) utan att det är något fel. Jag har varit helt förstörd hela morgonen,legat i fosterställning och mannen försöker trösta, bröt totalt i hop i receptionen så receptionisten fick trösta mig när jag skulle berätta varför jag var där, och sen började tårarna spruta igen när jag såg att grodan lever.
Nej nu ä det jag som slutar noja och börjar leva!!!jag mår ju faktiskt bra och är så fantastiskt glad över det! Jag hoppas ni alla får en fin helg- stor o varm kram på er allihopa!!! <3
Ja det är väl det ;) men nu var faktiskt första gången jag vågade vara riktigt lycklig över att få se hjärtslagen. När man varit nere i djupet o vänt blev det lättare att bli positiv igen. Så otroligt dumt att ta ut något i förskott för att man läser om folk som vart med om MA när alla symptom försvunnit tidigt. Nu är det min tur att njuta av graviditeten :)! Kram!!!
Igår kväll var det min tur. Hade såna kramper i magen. Tänkte att det var tarmarna. Men det höll på så länge. Tog en sån microlax för att se till att magen verkligen var tömd. Men senare fick jag såna kramper att jag inte kunde stå upp. Jag ber för att det var tarmarna. Är såklart nojig idag. Däremot så hjälper era ultraljud lite Inalina och Seb81. Ni var så säkra på att det var kört men allt var bra.
Förresten ni som gått lite längre, jag låg även vaken pga att underlivet gjorde så ont (typ vid läpparna). Det dunkar, värker och tynger. Gick ut lite i ryggslutet med. Googlade på det och såg att man får det vid foglossning. Men är det inte lite tidigt? Är i vecka 10.
Kram på er