I lördags valde vår lilla flicka att komma ut i vecka 37+2 med räserfart. Låg och kollade lets dance fredag kväll och kände inget. Två timmar senare hade jag panikvärkar (6 på 10 min) åkte direkt in och öppnade mig 10 cm på 3 timmar och ut kom hon tidigt lördag morgon. Är lite chockad men så lycklig. Kom hem precis men ska dit imorgon igen då hon har lite gulsot :) tänk vad man längtat efter detta. Det är magiskt
Tack! Ja, 18 januari blev BF så vi hoppade precis över årsskiftet och får en 2020 bebis förhoppningsvis :)
Tiden går långsamt känns det som, är i v 23 nu, men samtidigt snabbt konstigt nog.
Jag är fortfarande nojig över allt och tycker det är svårt att handla saker fast jag gärna vill... :( Rädd att man ska stå där med saker och så ingen bebis :(
Jag har bara gått upp 1-1,5 kg hittills och är lite rädd att det ska säga PANG så är det 20 kg +. Hur såg er viktuppgång ut?
Någon här som varit på Ullared och handlat bebisprylar? Isf hur såg det ut, är det värt att åka dit? Har nästan 40 mil dit nämligen...
Kapar ett inlägg här och skriver till dig haha:) Hur mår du och lillen:)? Hur går allt? Kram
så härligt o höra att ni mår bra =) han måste ju vara 4 mån nu ? förstår att han är tung redan, blir ju ordentlig träning för både dig o din man ;)
låter som att han sköter sig exemplariskt dock så att du/ni får sova en del i alla fall! men mätta nöjda bebisar sover väl bra kanske..:) roligt att ni börjat med aktivitet för honom också! ska kika lite på vad vi skulle kunna börja med i höst här, babyyoga eller nåt hoppas jag finns!
har ni bokat in någon semester att resa i väg i sommar?
förstår att det är jobbigt om ni inte känner att ni kan lugna/natta honom på samma sätt men det kommer nog =) kan tro att det fortfarande är overkligt - jag längtar som en tok efter vår lilla bevis nu, hade rätt ont i magen och mkt sammandragningar i natt men det har lugnat sig nu på morgonen. var ute och rörde mig massor igår och städade etc här hemma så vet inte om jag är mer överansträngd än lillan som egentligen är på väg...
hur kände du innan värkarna drog i gång på ritkgit? jag tycker det är så svårt att veta vad för tecken man ska leta efter och knappt sovit en blund i natt- när jag somnade drömde jag att jag hade värkar..jag har ju så mkt sammandragningar ändå som är rätt obehgaliga, och så svårt o veta om det är nåt jag ätit eller hård i magen som gör ont istället... suck...
Den 11 maj kom vår lilla flicka i raketfart i vecka 37+2. Anade inget när vi tittade på lets dance. När jag skulle gå och lägga mig brakade helvetet lös. 6 värkar på 10 min direkt. En halvtimme senare va vi i taxi till BB. Hade inte packat väskan utan slängde snabbt ner lite grejer. Då det var fullt fick vi vara på ett undersökningsrum. Väl där försökte de sakta ner förlossningen med bricanyl men utan effekt. 3 timmar senare var jag öppen 10 cm. Vi fick till slut ett rum och ut kom hon tidigt på morgonen. Hon har haft gulsot så vi har varit på sjukhuset varje dag sedan vi kom hem för att ta blodprover och har matat henne enligt schema. Nu får vi amma fritt och hon har passerat födelsevikten på 3.072 gram :) är så kär i henne.
Hur har ni andra tänkt inför förlossningen (både ni som har fött och som ska föda)? Har ni förberett er på något särskilt sätt? Läst böcker, gått profylaxkurs, annan kurs eller tagit del av bra råd?
Hej.
I onsdags morse 03:46 kom vår lilla tjej Amelia till världen efter en hemsk förlossning. bf+11. 2855 gram och 47 cm. :)
I måndags åkte vi in för igångsättning. 8 timmar senare gick vattnet och värkarna startade. Ytterligare 34 timmar senare var hon ute med hjälp av sugklocka.
3-4 gånger under förlossningen gick hennes hjärtslag ner (långt innan jag var öppen nog för att föda ut henne). Vid ett tillfälle låg det på 5-25 slag per minut. De var inne två gånger och tog prov från hennes huvud för att kolla hennes syresättning.
Jag fick feber som steg trots tabletter. Fick även antibiotika eftersom det tog sån tid från vattenavgång. Kunde inte kissa själv pga epiduralen så de fick tömma mig och det var massor av blod i urinen.
Strax innan 03 sa jag att jag orkade inte mer, värkarna var så starka och täta. Bm var hård innan dess, sa till mig att sluta gråta, att man gråter inte under en förlossning. Tog inte heller min emetofobi på allvar.
Bm frågade om jag ville snitta, hon såg att jag var väldigt svag då, och vi tog beslutet stt göra det. Läkaren kom och sa att det var för stor risk när hennes huvud låg så långt ner i bäckengången. Istället ökade han värkarna med dropp och tog sen ut henne med hjälp sv sugklocka 45 min senare.
Fick henne på bröstet, ganska blå och bm masserade ryggen. Sedan fick hon ut på neo och andas i mask medan de tog ut moderkakan och sydde ihop mig. Fick en grad 2 bristning (4 stygn) och en ytlig (3 stygn).
Sen kom sambon in med en perfekt liten flicka. :)
Har redan fått prata med en kurator om förlossningen och ska fortsätta med det.
Idag har vi fått komma hem efter att ha sett hennes vikt vända från 2665 till 2685 senaste dagarna. :)
Hej på er!!! I lördags natt den 19 maj kl 00:22 (dvs 22 min in på söndagen ;)) kom vår lilla älskling till världen!
Hon är helt perfekt och så mkt kärlek vi känner trodde vi inte var möjligt. Vaknade av att jag hade samandragningar med 4 min mellanrum kl 08, men inga riktiga värkar (och har ju haft så mkt sd så visste inte om det var på riktigt eller inte..)
kl 11 började det göra ont och kl 13 åkte vi in till förlossningen. Kl 15 gick vattnet och sen var det otroligt intensivt värkarbete och jag fick lite lustgas som skulle ta udden av dem men den mådde jag mest illa av. slutade med att vi skippade all typ av smärtlinding och försökte fokusera på andning etc (lättare sagt än gjort!!!!!
Vid 21 började krystningsfasen som tog väldigt lång tid och till slut var jag så färdig (efter 3 timmars krystning) så till slut sa de att antningen fick vi köra sugklocka eller lägga ett litet snitt så hon kunde komma ut. jag sa att jag ville bara få ut henne så de klippte lite och ut kom världens mest perfekta bebis.
Vi är så fantastiskt lyckliga och glada att allt gått bra. Hon hade ganska höga bilirubinvärden (gulsot) så har vart fram och tillbaka för provtagning i veckan vilket vart stressande men hon mår bra nu och vi har fått all clear =)
Är fortfarande helt överväldigad och så otroligt kär i vår lilla älskling, och mannen är som förbytt - en vanligtvis väldigt rastlös person kan helt plötsligt sitta och gosa och titta på henne timmar i sträck.
nu försöker vi lära känna varann och lära oss lite tricks för att kunna sova om nätterna haha! Kram på er alla - och ni som väntar på era bebisar - det finns inget större eller mer fantastiskt ni har framför er
Tack för tips och pepp! Jag ser fram emot förlossningen, det ska bli väldigt spännande! Och jag ser framförallt fram emot att träffa plutten som ligger i min mage!
Hur går du det och hur går det med allt?