Jilka skrev 2019-05-06 20:29:39 följande:
Min lilla krabat (som snart är 4 mån stor!!!) rörde sig mer och mer innan förlossningen. När jag ringde in till förlossningen för att få sovdos för mina förvärkar (som visade sig vara värkar så sovdos behövdes inte) så frågade jag dem om jag skulle oroa mig för att han sparkade ovanligt mycket. Han hade varit helt crazy i ett dygn. Men hon på fl sa glatt att ett aktivt barn är bara goda tecken. Ett stressat barn rör sig mindre.
Jag följer för övrigt fortfarande tråden och det ska bli så spännande att läsa om era förlossningar. Här rullar saker på. Jag trivs fortfarande som förälder och det kommer kinkiga dagar och bra dagar och någon gång ibland riktigt jobbiga dagar. Då tänker jag att det är min lilla älskling som lär sig nåt nytt, och sen så kommer bra dagar igen. Just nu har han en jobbig period där han kan vägra bröstet i perioder. Han äter alltid tillslut men det tar tid. Det är lite enerverande. Han kan inte heller ta flaska så ersättning går bort. Han bara tuggar och skrattar åt flaskan. Det är lite synd för jag hade gärna kunnat ha barnvakt, och jag hade tänkt försöka fasa ut amningen när han är sex månader och äter mat (och ge ersättning om han inte blev mätt). Jag får så ont i lederna av amningshormonerna. Men men. Vi får se hur det blir. Kanske lär han sig eller så kan han kanske dricka ur pipmugg så småningom. Det ska bli spännande att börja med lite mat snart!
På onsdag har det gått ett år sedan återinföringen av embryot som blev han. I framtiden när han är äldre har jag tänkt fira, och göra som tradition att vi ska donera någonting eftersom han blev till av donerad sperma. En liten hyllning till donatorerna liksom. Vi får se om jag hittar på något även i år, trots att han inte själv kommer förstå att vi firar :)
Så roligt att höra att allt går bra, även om det är lite jobbigt ibland. Men det är som du säger, något nytt händer och allt det jobbiga försvinner.
Imorgon är det ett år sedan vi fick plus på stickan. Vårt första och det känns som igår. Kommer aldrig glömma den känslan...
Nu är han 3.5 månader. Det är galet!
Låter fint med en tradition för att fira en sån sak!
Hos oss går det mesta bra. Just nu har det varit en lite gnälligare period. Inte så jättefarligt. Vi är dessutom ovana eftersom han så sällan gnäller. Så får påminna mig själv om att det inte är så hemskt.
Däremot är nätterna lite jobbigare. Han har sovit bra sen han var nån vecka bara. Vi har till och med haft nätter där han sovit typ 7 timmar på raken. Oftast har han vaknat en gång på natten och sen ätit på morgonen igen för att sedan somna om. Nu vaknar han som vanligt på natten, men efter det snurrar han runt som en tok och sprattlar massor. Han sover, men jag kan inte sova när han väsnas så. Sen vaknar han ytterligare en gång på natten och sen vill han äta två gånger på morgonen. Tänker att det är en övergångsperiod, men vill ju inte vänja honom vid att vakna oftare.
Inatt bytte vi dock hans bedside crib mot hans riktiga spjälsäng. Han är ju väldigt stor så han hade nästan vuxit ur det och tänker att han kanske sover bättre i den stora sängen plus att det kanske inte låter lika mycket när han bökar runt. Första natten gick bra. Lite jobbigt att behöva lyfta ur honom då han väger så mycket, men är nog värt det i slutändan. Lite spännande var dock att när han vaknade inatt försökte han under en lång stund att vända sig på mage. Han lyckades inte helt, men inte långt kvar så sker nog vilken dag som helst.
Vi lämnade faktiskt bort honom för första gången idag. Vi skulle på HLR utbildning så mina föräldrar hade honom i drygt tre timmar. Det var jobbigt att vara ifrån honom, men gick bra. Hade pumpat. Har bara testat flaskan en gång innan så var osäker på hur det skulle gå. Första gången de försökte blev han bara ledsen. Andra gången gick bättre. Så det var skönt. Dock fick han inte i sig tillräckligt så han hade lite svårt att ta bröstet efteråt för han blev så ivrig.
Det var första gången jag var ifrån honom så länge och det var tufft för mig. Men så otroligt härligt när han skrattade av glädje när han insåg att jag var tillbaka. Han klamrade sig fast vid mig och det var så skönt att få hålla honom igen.