Vi som blivit gravida efter IVF

Jag tänker vara tvärtemot alla andra, åk inte in till akuten. Det är bara onödig tid.
Din kropp och din graviditet kommer inte följa teorin det bara är så, så det är dumt att läsa saker och tro på dem och oroa sig i onödan. 
Nipt görs ju från v10 men oftast i v12-13, så har du tur kan man se något i v10 men troligtvis inte utan chansen är mycket större i v12-13. 
I ett annat land hade jag en gravid kompis där väntade de ganska länge med tester just för att få ett mer tillförlitligt resultat. 
Myran lever alldeles säkert och Nipt har misslyckats för att helt enkelt är för tidigt för dig. Jag tror det är så enkelt. Ibland måste man ta ett djupt andetag och ta det lugnt även om det känns lättare att bestiga mount everest. 
Jag förstår att det är påfrestande hela grejen, min förra graviditet och tiden efter var väldigt påfrestande både fysiskt och psykisk. Jag borde ha fått någon att prata med men fick inte det. De envisades med att vi båda föräldrar skulle prata med kurator/psykolog/terapeut och min sambo hade ju inget behov av det så det blev bara fel. Jag uttryckte även en önskan att få prata med någon själv men fick som sagt inte och orkade inte tjafsa om det då.

Vi var i Uppsala och först hade jag en "gubbe" i Norrköping som gjorde kollerna men helt plötsligt så tror jag att han blockerade mig. Fick helt plötsligt bara upptaget mitt i en behandling och har inte pratat med honom sen dess. Det var ett år sen och blev lite knöligt. Jag undrar varför han bara dissade mig för vi blev inte osams och jag var inte otrevlig eller stötte på honom eller annat olämpligt. 
Sen hade jag ett annat ställe i Norrköping men nu i somras till det sista försöker letade jag upp kliniken i Linköping, otroligt bra. 
Riktigt synd att de inte har mödravården också
Linne är väldigt bra och proffsiga, tycker jag.

Jag kanske borde vara tyst men förra gången visste jag att jag hade havandeskapsförgiftning men varken min sambo eller bm trodde mig. Sambon pga det BM sa och statistiken. BM bara brydde sig inte så förgiftningen höll på att ta livet av mig. Så även om du vet att det är något fel så är det inte säkert att du får hjälp förens det är så illa att akuten blir bekymrade och vill att du kommer in nu helst i går. 

Jag tjafsade med henne och ifrågasatte varför hon inte tog urinprovet också när jag hade alla andra symptom. Men det skulle vi göra nästa gång vi sågs. Jag orkade inte tjafsa både med henne och sambon, man är påverkad av graviditeten, ingen tror på en, man blir bara trött och tillslut tänker man att aja skitsamma då. På sätt och vis kände jag lite "haha vad var det jag sa" när det blev konstaterat att jag var förgiftad. Lite barnsligt kanske men ändå Jag hoppas som sagt att de blir kompisar och ha roligt ihop för det skulle underlätta alla semestrar och sånt
Är det bara jag som är sk omföderska här?
Jag tror det är bra om du försöker hitta någon att prata med, det är en jobbig process detta och massor av tankar och rädslor. 
Börjar du känna dig lite deprimerad så ska du verkligen ta tag i det och försöka ta dig upp så snabbt som möjligt för ju längre ner du sjunker i depressionen desto svårare och jobbigare blir det att ta sig upp.

Jag tänker som så att ju bättre jag mår fysiskt och psykiskt desto bättre är det för barnet. Så jag satsar lite extra på må-bra-saker just nu. Jag år bra av att träna så jag försöker klämma in det extra mycket ibland på bekostnad av sambons träningstider, men han har inte foglossning så det får han finna sig i. Jag har inte ens dåligt samvete för det heller.
Jag äter mat som är god, inte billig. 

Mitt råd är att bita i hop och göra klart utbildningen för det blir så mycket lättare sen. Än att du ska avsluta den när du kommit ur studie vanorna och har småbarn att ta hand om.
Hitta någon att prata med.
Ta dig tid och lyxa till det med rimliga saker som får dig att må bra fysiskt och psykisk. Kan ju vara lite svårt och dyrt att åka på lyxkryssning för att må bra

Hej hej,

Förra graviditeten kom symptomen innan TD, vilken vecka jag va i då vet jag inte. Det var diffusa små saker bara, som en helt plötslig motvilja att laga mat som jag annars tycker är kul och gärna gör. Viss mat ville jag bara inte ha, sånt som var min favvo mat ett par veckor tidigare t.ex.
Sen blev det ju mer och mer, foglossningen kom tidigt då kanske runt v12 denna gång kom den några dagar innan jag gjorde det tidiga VUL. Vad kan det ha varit för vecka då 6 kanske. Jag är sämst på veckoräkningen och bryr mig inte heller så mycket om den. Jag bryr mig om slutdatumet

Efter min förra graviditet så använde jag sk figurformande plagg. Jag bodde i ett par sådana här, www.lindex.com/se/underklaeder/oevrigt/shaping/7084285/Shapingbody/

För att jag hade inga magmuskler jag kunde använda och behövde något som styrde upp mig. 

Barnvagn är inte lätt förra gången hade vi en modell att välja på i butik som var bra i teorin och skitdyr. Kollade runt på nätet då med men det var svårt, det var det. 
Ska du köra i skogen så tycker jag att min mountain buggy är bättre än emmaljungan även om de i teorin är väldigt lika. Båda har lufthjul, svängbara framhjul, fjädring och sådant där. Men det är ändå stor skillnad och det går inte att veta förens man köpt en och provkört en månad eller två. Tyvärr.
Det är inte fel med blocket vagnar heller tycker jag. 

Jag läser det mesta men loggar som sagt var sällan in och skriver och nu har jag fullt upp med privatlivet.
Trots ivf så blev det oplanerat för jag trodde inte det skulle ta sig och nu har jag problem med att jag kom in på en utbildning jag sökt i flera år och gillar och vill satsa på. Det kommer bli tufft att göra som gravid då jag är beräknad i slutet av terminen, sen har jag ett extra jobb jag trivs med som jag inte vill sluta på. Och skolan kommer skicka ut mig på praktik i vår, det är svårt att hitta bra platser och som gravid flodhäst känns det som man är sist på vallistan

Tack!!
Utbildningen är bara 1.5år och jag kan ta uppehåll men det är mycket känslor inblandat. Jag har varit arbetslös och mammaledig i en hel evighet känns det som och så får jag chansen att göra något för mig med en helt underbar klass som jag trivs super med. Så känns  det som att det skiter sig på ett sätt, samtidigt som jag vill ha fler barn. Men det är nog det att jag egentligen vill vara mer jämställd och pappa den här gången. Dvs slippa vara gravid och kunna satsa på karriären direkt utan att någon säger något om det

Min förhoppning är att jag kan knipa ihop benen i ca 12dagar över tiden och sen vara ledig under sommaren för det blir ca 3mån och sen fortsätta i höst som om inget har hänt. Men jag vet att det inte är upp till mig.

Jag läser det mesta i tråden men skriver sällan av olika anledningar.

Jag gjorde RUL i torsdags när "alla andra" i tråden gjorde det och det kändes inte alls bra. Har varit väldig ledsen och nere sen dess och vet inte vad det beror på. Hela grejen kändes som det gick åt skogen. Barnet lever och mår bra så inget sådant.
Men jag undrar om hon mätte allt. Vad mättes på era ultraljud i ca v21?

Funderar på om jag ska ringa och be om ett nytt eller om jag ska gå privat. Jag fick heller inga bilder och frågade inte heller om det hon sa ingenting om det iof sa hon nästan inget alls. 

Sidan krånglar så inlägget kanske kommer fler än en gång

Jag har bestämt mig för att ringa det enda stället som kanske eventuellt gör privata ultraljud, jag bor inte i Stockholm utan östergötland. Trots att jag egentligen inte vet om jag blev ledsen och nere av att RUL blev så fel eller om det är mina gravida hormoner som gör det eller andra saker som hänt i yrkeslivet som varit stressande och trista. Det är lite jobbigt.Jag ska till BM i början på februari vilket känns som en evighet. Ska prata med henne då om det men tror inte det kommer göra så stor skillnad. Jag förväntar mig att hon kommer svara något i stil med "ja det var tråkigt att du upplevde det så och gjort är gjort"

Hon sa att hon hade en lista att bocka av och att hon skulle förklara sen men hon förklarade aldrig något sen. Jag vet att hon mätte lårbenet, kolla flödet i hjärtat och jag fick se njurarna tror jag det var. Lillhjärnan och så mätte hon också och kollade ryggraden men det var nog allt.
Hon kollade inte flödet i navelsträngen vilket jag hade förväntat mig och hon mätte inte fostervattnet vad jag märkte t.ex.