Vi som blivit gravida efter IVF

Okej, så spännande!! :) förstår att du längtar till ul, så avis på att ni har det vid varje besök ;)

Jag har varit på besök hos barnmorskan idag. Det vi kommer göra framöver vid varje besök är mäta mage, ta blodtryck, urinsticka och lyssnar på hjärtljud. Det gjorde vi allt idag förutom mätte mage, de börjar man inte med ännu :) nästa befäl är om ca 4-5 veckor :)

Har däremot fått svar på att det inte alls va uvi jag hade efter jul där när jag åkte in akut med så starka sammandragningar och magsmärtor.. precis som jag misstänkte.. och detta har ju fortsatt till och från när jag är ute och rör mig eller stressar...

Så idag fick jag order att jag i princip inte ens får ut och gå med hundarna... Ingen träning eller långpromenader Alls. Ska "ta itu med allt som jag har hängande över mig" som kan vara undermedvetet stressande osv.. känns lite tufft gällande rörelse då det är relativt långt kvar till bebisen kommer, kommer gå upp 50 kilo innan det är klart.. men men, bebisens hälsa först såklart.

Har magen växt nått åt dig då? :)

vad härligt med gamla bekanta :) jag har också fått bra kontakt med en tjej som jag inte hörts med på flera år då vi bor på olika kontinenter - hon ska få en bebis 2 veckor innan mig :) hon är den enda jag hört som inte haft några symptom som illamående eller annat jobbigt alls. hon var jätteorolig i början då hon inte kände något alls men nu har hon en jättestor mage trots bara i v 23 - och det har hon haft sen v 16 ;)

japp moderkakan ligger i framvägg, tar visst lite längre tid då med sparkar/boxningar ;)

Ja Lea funkar ju också fint! har en vän som döpte sin dotter till det - vackert namn som funkar internationellt.
Min sambo har inga vettiga förslag nej, han verkar inte spendera lika mkt tid som jag på att klura på sånt här ;) vi har kollat några namn-appar tillsammans med han tröttnar liksom mkt fortare, så nu kommer jag med förslagen som han antingen totalsågar eller säger kanske på ;) man är väl bra på olika saker antar jag...
åh drömmen är ju att ha en stuga i backen.. får jobba på det ;)

Hade hemska smärtor, låg ihop i fosterställning i sängen . Fick oxå sammandragningar och magen blev stenhård. Blev livrädd såklart då det kändes som att bebisen va på väg ut. Inget blod eller liknande.

Sen någon vecka efter hade jag ont men lite mildare. Under naveln typ, och neråt. Kom som i intervaller var 30 minut ungefär.. jätte läskigt med tanke på att de va så intensivt men nu har jag tagit det lugnt ett tag och känner inte av det. Så jag får lyssna på barnmorskan antar jag :D

Alltid lika roligt å komma in här och läsa om hur det går för er. Haha, känner att jag är såå efter.

Jag kan i alla fall bidra med att jag har lite ont i brösten och lite växtvärk(antar jag) i livmodern. Typ 30 minuter, men ändå.. Hihih! Sen har jag tyvärr börjat vakna mitt i natten, vrålhungrig. Vilket är sjukt drygt.

Jag uppskattar i alla fall lite symtom, då blir det lite verkligare hela processen. Kanske kan man börja tro lite på det :)

Så tråkigt att du måste må så dåligt! Men ta hand om dig och försök släpp så mycket "måsten" som möjligt. Det mesta är faktiskt inte något måste.

Nu har jag officiellt gått över tiden. Igår var beräknat, men ingen bebis i sikte. På kvällarna känns det som det kan vara på gång. Men sen går det över. Har en del illamående vissa kvällar nu och magen är helt i oordning de dagarna. Hade jag inte vetat bättre hade jag misstänkt magsjuka på gång.

Om bebis inte kommit om en vecka så har min barnmorska erbjudit hinnsvepning för att försöka få igång det. Enligt henne så funkar det i ungefär hälften av fallen. Får se hur det känns då om bebis ännu inte kommit då.

Vi har fortfarande svårt med pojknamn, men nu har vi i alla fall några förslag som vi båda gillar. Flicknamn är klart sedan länge...

Som man hört andra berätta så är sista veckorna otroligt tunga. Magen är i vägen vad man än gör. Sova på nätterna är väl något man får vänta lääänge på. Lika bra att vänja sig antar jag. Är konstant hungrig, men bebis tar ju all plats så efter några tuggor är det svårt att äta mer. Och att bebis har det trångt gör ju att det gör en del ont här och var.

Men det är häftigt när hela magen flyttar sig fram och tillbaka. Likaså när en fot sticker ut. Mannen tycker det ser läskigt ut så han vågat knappt röra eller ens titta :p men han längtar mycket efter att bebis ska komma och han drömmer mycket om att den har kommit och han försöker, precis som jag, mentalt greppa att det bara handlar om en kort tid tills vi faktiskt har ett barn i vår famn.

hehe ja jättemärklgt utan några symptom alls, hon bor i australien - jag funderar på om klimatet kan påevrka det där med hur man mår...

vi har en hel del vänner här nu, bott här i 4,5 år, och i Australien innan dess :) så längesen man bodde i sverige nu men jag är där ganska ofta så känns ändå ganska mkt som hemma :).

många av mina svenska vänner köper alla sina och bebisarnas grejer på webben - men här har vi inte riktigt kommit dit. vi har för vana att shoppa när vi är utanför schweiz då det är så dyrt här hehe!

har du fler vänner som bor nära som också är gravida som du kommer kunna vara föräldraledig med?

Min allra bästa vän berätta igår att hon precis plussat med sitt tredje barn. Blev så glad att vi kommer vara mammalediga tillsammans. Om allt går bra. Men tänkte sen på att hade jag inte varit gravid själv nu hade jag nog varit helt förstörd. Då hade hon alltså fått tre graviditeter under tiden som jag å min kille försökt. Har alltid fått så dåligt samvete att jag inte kunnat glädjas på samma sätt när man försökte själv. Jag drog mig undan ganska mycket å grät mycket. Det känns så skönt att kunna glädjas med henne nu på riktigt. Om ni förståe vad jag menar.

Anina. Jag har varit intresserad av britax också. Men har inte testat å köra nån av dom. Vad var det med britax smile som ni gillade? :)

Ja det där med andningslarm vore ju nåt. Känner mig jättenojig över plötslig spädbarnsdöd å så. Hur ska man bädda ner dom i sängen, tänk om täcket täcker hennes ansikte å hon inte kan andas? Typ såna tankar.. livrädd :p

skrev precis värsta uppsatsen här så försvann den när jag skulle svara dig!!! 

det går att skicka saker hit men kostar något över 300 euro så kan de fastna i tullen och ta evigheter innan man får hem.. men vi kanske hyr en bil och kör över till tyskland och tar hem grejerna själva över gränsen istället :)
vi kommer prata svenska med bebisen - sen lär den ju sig tyska på dagis- och eventuellt sätter vi henne på biligual dagis där de pratar både tyska o engelska så slipper vi fundera på det haha  dock kostar dagis en förmögenhet här - kollade upp det igår - är bebisen mindre än 18 mån och du vill ha den på dagis heltid i veckan blir det över 30 000 kr per månad... tja så vi får se hur det blir med det - billigare att ha nanny i så fall! här är det ju vanligt att man är hemma med barnen fram tills de är typ 4 år.

det enda vi bestämt än så länge gällande vagn är nog att köpa en resevagn: babyzen yoyo + från att den föds typ då vi kommer resa en del. fått bra rekommendetioner av vänner och verkar smidig att ta med sig på flyg i bil etc. annars ska vi kika vanliga barnvagnar i morgon! jag tror dock inte de har emmaljunga här - men de gör väldigt snygga vagnar håller jag med om!!

ang babysängar har jag inte ens funderat över vagga - men som du säger gäller kanske det mest bara för några månader i början...? vi har ju inte jättemycket plats då barnet inte får ett eget rum så kan inte samla på oss för mkt grejer. får nog bli en vanlig säng - även om jag också funderat på en sån där man sätter bredvid sin egen säng så barnet kommer i samma höjd. å andra sidan tror jag det kan vara nyttigt att hon får lära sig vara vara lite 'själv' också.

sen har jag en fundering över att köpa en fåtölj till mig själv. framförallt för amning/matning så att man kan sitta nånstans väldigt bekvämt, vilket jag inte tror att soffan kommer bli då man inte kan luta sig tillbaka tillräckligt.

Är det 'overkill' tror ni? Hur har ni med barn sen innan gjort vid amning? har ni haft någon speciellt fåtölj eller så..?
Vi har ingen och jag skulle ändå vilja ha en så tänkte det kunde passa bra. Har funderat på en lamino med fotpall innan men börjar bli osäker om det är en sån jag vill ha...
(jaha nu fick jag ihop en uppsats till - vilken tur haha!)

Får jag fråga en lite personlig/känsligt sak.. hur många kilo har ni gått upp sedan ni plussade och/eller sedan inskrivning?

Kan ni inte skriva vilken vecka ni är i och hur många kilo plus hittills. Tack.

Jag har kommit in i en period där jag är så nojig. Gick ner 35 kilo (!!) innan jag blev gravid denna gång och var smal och smäcker innan graviditeten. Skit nöjd med mig själv faktiskt! Så stolt över hur jag lyckats med detta osv... Tror att detta har en stor påverkan på hur jag känner just nu när jag äntligen lyckats och var nöjd, så går man upp så fort igen.. skulle inte byta graviditeten för nått i världen, och jag är överlycklig över den hur många kilo jag än går upp, och det hoppas och tror jag att ni förstår oxå trotts mitt inlägg.

Kilona har nu ökat och ökat, och det känns! Vet att detta är fullt normalt, och det är så det ska vara osv... men jag kaaan bara inte sluta få ångest över detta. Vet att många kommer tycka jag är skit larvig nu, för det tycker även jag själv att jag är, men nu har jag kommit dit att jag kommer på mig själv räkna kalorier, vilket man INTE ska göra om gravid, går dock stadigt uppåt så jag lär ju äta det jag och bebisen ska ha lixom... men ändå, ni förstår mitt dilemma... känns som att det är ännu mer tabu när man gjort ivf och man inte "borde" klaga över saker eftersom det är ju faktiskt detta man kämpar för i flera flera år.. så det är knappt nånting jag pratar om med mannen ens en gång.... är jag helt ensam om detta kanske? :/

175cm lång.

Vikt innan graviditet 64 kilo.

Vikt idag vecka 21, 74 kilo.......

Idag på eftermiddagen fick jag en blödning och paniken slog till något så fruktansvärt. Ringde 1177 som det står att man ska göra på Gynakuten hemsidan och fick till svar att det var inget att oroa sig över såhär i vecka 10 bara. Är det ett missfall går det inte att göra något åt det, och det vet jag ju men det var ju inte vad jag ville höra. Jag frågade om jag kunde gå upp till Gynakuten och få göra ett VUL för att se om det ens fanns ett foster kvar men icke då.
Struntade i hennes ord och gick dit ändå och dom var såå gulliga och självklart så skulle jag få träffa en läkare då hon förstod min oro efter sju IVF försök.

Efter 2 timmars väntetid så grävde läkaren runt i vad som kändes som 10 minuter och ändrade riktning på skärmen och tittade på den som om han vore närsynt flera gånger. Fällde en tår där för det tog sådan tid och för då förstod jag att det inte var som det skulle. Till slut tittar han på mig och säger "Det är inte två längre men det är en". Sååå himla fantastiskt det var, det var första gången vi fick se den lille och lyckan var total :) Den mätte så fint som 9+3 och min app säger att jag ska vara 9+4 så det är perfekt. Den vinkade och sprattlade för fullt i sin lilla hinnsäck. Den andra hinnsäcken var nu tom och förmodligen var det den som hade orsakat blödningen.

Så glad över att jag gick till Gynakuten och satte mig, hade inte mått bra av att "vänta och se". Nu jäklar är jag med i karusellen på riktigt :)

 

Jag kommer försöka få ett UL tidigt, någon som gjort det? TÄnker att eftersom man genomgått IVF så kanske de är mer öppna för det (även om inte denna grav blev till genom IVF).

Jag tänker att när jag sett ett hjärta slå så känns det lite lättare och man kan slappna av lite och börja planera! :)

Har någon av er haft problem med sömnen? I så fall, hittade något som hjälpte er? Jag är i v.14 nu och de senaste dagarna har jag haft så svårt att sova. Är inte trött utan bara ligger och vänder och vrider mig hela nätterna. Somnar inte förrän på morgonen (somnade närmare 7 häromdagen och det ser ju inte bättre ut nu med tanke på vad klockan är, har inte sovit ens 1 minut i natt). Det är inte att jag behöver kissa, är hungrig, illamående, tänker för mycket eller något sånt utan jag kan bara inte sova för jag är inte trött. Eller ja, mina ögon är trötta men inte huvudet och kroppen.