Inlägg från: anina |Visa alla inlägg
  • anina

    Vi som blivit gravida efter IVF

    Hej kämpar. =) 

    Jag hoppar in här nu, har inte vågat innan. Känner ju igen en del av er. Grattis till er plus. =)
    Vi har försökt i 3 år, gjort IVF de senaste 2 åren. Känns som både kroppen och psyket är lite i botten. Plussade i maj och var superglad i 2 dagar tills jag fick missfall. Anledningen till IVF är att jag har endometrios och därmed ingen ägglossning. Läkaren för 2 år sen valde mellan IVF och ägglossningspiller. Han tyckte det var större chans att lyckas med IVF än med piller. Så här i efterhand inser man ju dock att man hade hunnit prova typ 24 månader med piller istället så chansen hade kanske varit större. 

    Nu är jag i vecka 7 (6+3) efter FET i stimulerad cykel. Har svårt att känna glädje denna gången (är ju egentligen skitglad). Tror faktiskt Lutinus ställer till med den del. Läste att man kan vara överkänslig mot det och få en graviditetsdepression av det. Och sen är jag supernojig för allt pga missfallet. Är hellre glad i "onödan" men det vill sig inte riktigt. Konstig känsla, tror inte jag riktigt ha fattat att jag är gravid. Blir nog bättre när jag varit på första vul som jag har i 8+4. =)

    Fysiskt sett så har jag en del illamående som kommer och går, brösten är ömma och lite hårda. Har börjat få lite hugg nere i magen. Förutom att jag nojar över symptom och avsaknad av symptom så har jag inget emot lite ont och illamående. =) Det gör istället att jag känner mig gravid de stunderna illamåendet kommer.
    Precis som du Inalina har jag emetofobi (kan inte ens skriva det där ordet), men det har gjort att jag fysiskt inte kan göra sånt där. Så jag mår istället superilla och så håller det i sig. Får se hur det blir nu med graviditeten. =) 

    Min sambo är 17 år äldre och har 2 barn på 19 och 14. Stora dottern har precis flyttat ut (tack och lov) och pojken bor hos oss varannan vecka. 

    Så långt det blev. På nåt vänster känner jag mig mer gravid nu än innan jag skrev detta, haha.

    Kram på er

  • anina

    Glömde nämna mitt fruktansvärda humör. =)
    Sambon får sig en del utskällningar. Sen gråter jag. I början skällde han tillbaka och gick iväg, då grät jag ännu mer. Tror han försöker lite mer nu med att försöka förstå att det är hormoner. 
    Jag är väldigt konflikträdd egentligen så jag mår inte bra av att skälla på mina nära och kära.
    Sambon förtjänar det ibland dock, jag har bara inte vågat innan när han har gjort fel haha. 
    Häromdagen grät jag en skvätt när jag upptäckte att min hästsvans satt lite snett, haha.

  • anina
    Bunny on speed skrev 2018-09-18 15:17:50 följande:
    Haft flera tidiga missfall, men inga barn. Vi vill absolut veta kön, hoppas få veta på rul! Nu mår jag rätt bra förutom trött, men i början var det ju illamående, förlamande trötthet och depression.
    Hej. 

    Fy vilken pärs med er KUB. Skönt att det inte var så illa.
    Hur länge var du deprimerad i början? Jag mår riktigt dåligt och önskar att jag aldrig var född vissa dagar. Tog du extra progesteron, typ lutinus? Tänkte om det förvärrar.

    Kram
  • anina
    Inalina skrev 2018-09-18 13:27:34 följande:
    kul att se dig här! =) och kul att du känner dig lite gravid! du har ju kommit längre än flera av oss i den här tråden så klart du ska hänga med oss!! Solig

    låter som att vi har ganska lika historia (förutom att jag inte har endometrios) men fick ju också väldigt tidigt mf förra gången (i juni) och körde stimulerat FET med nu. och nu ska vi båda lyckas få en bebis i maj!!Kyss och det där med fobin ska vi inte ens nämna... hua...

    när började du känna av symptom med ömmande bröst och illamående?
    Ja det var dags nu. =) Är gärna kvar i den andra gruppen, men känns lite dumt att skriva för mycket om ens graviditet medan andra inte har kommit dit ännu. 

    Ja det var hemskt vad lika vi är. =) missfallet hade vi ju väldigt nära varandra också minns jag. Hjärta

    Mitt illamående började 6 dagar innan testdag faktiskt. Sen har det blivit starkare sen vecka 6. Brösten började ömma nån gång början på vecka 6 tror jag det var. Kanske nån dag tidigare. Känner du nåt sånt nu? Har för mig du sa att du mår lite illa? 
  • anina

    Är det någon av er som går runt och smeker magen? Jag känner mig skittöntig haha. Embryot är ju så litet så magen inte har växt pga det utan snarare är lite svullen av andra anledningar. Är nog inte ens därför jag klappar den hela tiden. :)

    Förresten jag funderade på en sak. Jag brukar sjunga hos sångpedagog ibland och då blir det väldigt höga toner. Typ Whitney Houston eller upp emot opera. Då jobbar man ju jättemycket med magen, blir nästa som träning. Tror ni att det kan bara farligt? Kan jag stöta/trycka bort embryot? Snacka om nojig.

    Ringde mvc idag och berättade hur dåligt jag mår. Jag har inskrivningen typ v10 eller 11, men de hade ett återbud på torsdag så ska dit då. Hopps jag går göra ett tidigt ultraljud.

  • anina
    Inalina skrev 2018-09-18 19:36:11 följande:
    håller med om att man vill vara kvar i den andra tråden också - men bättre med långa utläggningar om gravidsymptom o grejer här kanske =) 

    oj - det var ett tidigt illamående - är du en hormonell (haha) person i vanliga fall?
    för då kan jag tänka mig att man får mycket mer tidiga tecken.

    jag har exempelvis bara ont i ena bröstet innan mens vanligtvis och nu när jag känner efter är det samma bröstvårta som det ömmar lite i medan den andra är kolugn. illamående känner jag inte direkt än - mer lite konstig känsla/värk i magen till och från. kan ju hoppas att man blir en sån där strålande person som det lyser om och som inte har en enda gravidkrämpa i världen... Cool jo visst...
    Glömde svara. =) Njae jag vet inte riktigt. Jag har ju ingen ägglossning så där vet jag inte. Mår dåligt vid mensen pga endometriosen. Kanske den som gör det? 

    Hehe skumt med ena bröstvårtan bara. =) 

    Vi lär nog få fler gravidkrämpor än de som luktar på kalsonger och blir gravida. Tror ni inte det? =)
  • anina

    Så många nya inlägg. Ska läsa dem efter lunch. =)

    Har varit på ultraljud på morgonen. Fick se det lilla hjärtat slå. =)
    Embryot var dock väldigt litet, 4 mm, vilket tyder på att jag skulle vara i vecka 6 istället för slutet på vecka 7. Men eftersom det är IVF så vet man ju hur långt man är. Den borde tydligen vara typ 12 mm nu. Och så tänkte jag på det du berättade Mjbo så nu är jag lika orolig som innan iaf. Skönt att få se hjärtat iaf. =) Läkaren sa att det är huvudsaken att det slår.

    Kram på er

  • anina
    Inalina skrev 2018-09-20 12:31:25 följande:
    anina skrev 2018-09-20 11:32:07 följande:

    Så många nya inlägg. Ska läsa dem efter lunch. =)

    Har varit på ultraljud på morgonen. Fick se det lilla hjärtat slå. =)
    Embryot var dock väldigt litet, 4 mm, vilket tyder på att jag skulle vara i vecka 6 istället för slutet på vecka 7. Men eftersom det är IVF så vet man ju hur långt man är. Den borde tydligen vara typ 12 mm nu. Och så tänkte jag på det du berättade Mjbo så nu är jag lika orolig som innan iaf. Skönt att få se hjärtat iaf. =) Läkaren sa att det är huvudsaken att det slår.

    Kram på er


    Hej! Så skönt att du fick se ett hjärta slåHjärtaGlad 

    Fick du någon uppföljande tid för att se om den 'växer till sig' ? jag har hört att frysta blastisar kan ta längre tid på sig - kan det vara så för dig kanske?
    Mjbo skrev 2018-09-20 13:06:07 följande:

    Fick en varm stor klump i magen av att läsa ditt inlägg..... Det behöver dock inte alltid betyda att de slutar som de gjorde för mig, de ska du ha i åtanke. Har du någon tid för uppföljning?


    Jag hoppas och håller tummarna att det går bra <3  


    Ja det var skönt att det slår iaf. 
    Jaså? Det visste inte jag. Vad skönt att höra, hoppas på det. =)
    Jag försöker tänka så Mjbo, hittade lite solskenshistorier när jag googlade också.
    Ska till kliniken i Malmö om ca 2 veckor, den 3 okt. Jäääättelänge till.
  • anina
    Mjbo skrev 2018-09-21 08:59:51 följande:

    Tack för pepp! <3 


    Jag önskar jag kunde tänka som du gör just nu. Du har säkert dina dippar du med förstår jag, som alla andra i den här ivf karusellen.. men jag känner mig verkligen inte som att det lyckats. Tar tester varje morgon fortfarande.. försöker få mig själv att de faktiskt är på riktigt. men det går inte in. jag vet inte varför.. Är jätte jobbigt.. Känns som att jag borde vara gladare än nånsin, men känner mig nästan mer ledsen nu än innan jag plussade.. så får man dåligt samvete för det, så blir de bara en ond karusell av allting.. 


    Tänkte igår att jag ska ta ett veckoindikator OCH vanligt test.. Gjorde det imorse och fick jätte fina streck på de vanliga, och på veckoindikator 2-3 veckor. så det ÄR ju bra resultat! Ändå så skakar ja på huvudet och tänker att äh, de ändras snart..... Blir så arg på mig själv :( 


    Skickar en stooor kram. Hjärta Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig? 
  • anina
    Mjbo skrev 2018-09-21 08:59:51 följande:

    Tack för pepp! <3 


    Jag önskar jag kunde tänka som du gör just nu. Du har säkert dina dippar du med förstår jag, som alla andra i den här ivf karusellen.. men jag känner mig verkligen inte som att det lyckats. Tar tester varje morgon fortfarande.. försöker få mig själv att de faktiskt är på riktigt. men det går inte in. jag vet inte varför.. Är jätte jobbigt.. Känns som att jag borde vara gladare än nånsin, men känner mig nästan mer ledsen nu än innan jag plussade.. så får man dåligt samvete för det, så blir de bara en ond karusell av allting.. 


    Tänkte igår att jag ska ta ett veckoindikator OCH vanligt test.. Gjorde det imorse och fick jätte fina streck på de vanliga, och på veckoindikator 2-3 veckor. så det ÄR ju bra resultat! Ändå så skakar ja på huvudet och tänker att äh, de ändras snart..... Blir så arg på mig själv :( 


    Skickar en stooor kram. Hjärta Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig? 
Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF