Jojjans skrev 2018-10-10 08:29:06 följande:
Ja det var så fruktansvärt. Jag tror det värsta var att fostret levde när vattnet gick, och såg ut att må bra. När han föddes så sa läkaren att det inte kan ha varit ett kromosomfel eller liknande eftersom det hade synts såhär sent. Det var bara min kropp som gav upp graviditeten. Det jag tröstar mig med är att risken att det händer igen är minimal, och nu har det redan hänt. Det har egentligen gjort min relation med min sambo ännu starkare och vi känner oss mer redo för nästa graviditet. Vi vet vad som väntar och hur jag reagerar. Men det är otroligt läskigt. Tror inte jag kommer kunna slappna av alls nästa gång, svårt att hitta tillit till kroppen och livet alls.
Ja klart det finns en chans! Ni verkar ju ha träffat äl. När jag blev gravid kom min ägglossning sent så vi mös bara 4 dagar innan äl, men det gick ju ändå...
Tempar du också så du ser höjning? När är nästa äl+bim om det inte tar sig denna gång? Skönt att följas åt med någon som har varit med om något liknande, även om jag såklart hoppas att du plussar idag!
Men så jobbigt att veta att den levde.. kan tänka mig att det är det värsta.. :( Skönt att ni kommit närmare varandra mitt i allt dåligt.
Jag ville inte ens kolla upp min blödning med ultraljud innan missfallet i vecka 10 eftersom jag var rädd för att jag skulle bli helt förstörd om jag hörde hjärtljuden. Den enda jag vet är det jag såg, dvs att den verkade ha rätt storlek för den veckan, alltså inte slutat växa tidigare och att fosterhinnan i stort sett var hel, var bara en litet hål i hinnan. Men mer än så får jag inte veta.
Neä jag tempar inte, känner nu i efterhand att jag borde ha börjat med det. Om det inte är något nu så borde nästa äl vara någongång vid kanske 24/10 och bim kring 8-10/11. Men jag håller såklart tummarna för att jag ska få positivt på testet sen idag.
Det är skönt att man inte är ensam om missfall. Även fast jag hade velat att ingen skulle behöva gå igenom det. För missfall är så hemskt att gå igenom. Men jag har inga vänner som pratar om det iaf, så därför känns det bra att kunna skriva av sig ibland här på familjeliv.
