IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF
Hej!
Jag ska påbörja IVF i höst! Har gjort utredning och ska ha startsamtal i höst!
Vore kul att följa några fler! ??
Hej!
Jag ska påbörja IVF i höst! Har gjort utredning och ska ha startsamtal i höst!
Vore kul att följa några fler! ??
Alltså dessa ruvardagar.. jag är på RD5 idag och tycker både att tiden går långsamt samtidigt som jag är rädd för testdagen för jag orkar inte få ett ev negativt besked. Dränerande.. skönt att det är fredag iaf. Någon annan som ruvar nu?
Alltså dessa ruvardagar.. jag är på RD5 idag och tycker både att tiden går långsamt samtidigt som jag är rädd för testdagen för jag orkar inte få ett ev negativt besked. Dränerande.. skönt att det är fredag iaf. Någon annan som ruvar nu?
Det lät väl som et gott råd. Ge inte upp helt än. Försök ta det lugnt och inte tänka alltför negativt (jag vet lättare sagt än gjort)
Alltså dessa ruvardagar.. jag är på RD5 idag och tycker både att tiden går långsamt samtidigt som jag är rädd för testdagen för jag orkar inte få ett ev negativt besked. Dränerande.. skönt att det är fredag iaf. Någon annan som ruvar nu?
Wow, kul! Jag har lovat min man nu att inte testa igen innan testdag (imorgon), så försöker hålla ut..
Jag mår ungefär som innan de tappade ut vätskan, dvs jag tror att kroppen fyllt på igen. Fruktansvärt spänt och svårt att röra mig och jättesvårt att sova inatt. Läkaren sa att för vissa händer det att vätskan kommer tillbaka, och för andra räcker det med en tömning. Jag ska tillbaka idag på fm på kontroll, så får vi se vad de säger.
Hoppas också det ska infinna sig något slags lugn, om det är så att det här går vägen..? Man är ju jätteorolig hela tiden. Kanske efter v 12 att man börjar känna sig lite lugnare..?
Ja man vet inte vad man ska tro. Jag har testdag idag, och gjorde positivt test igen i morse - ändå vågar jag liksom inte vara glad..? så knäpp man är, efter allt som har varit är jag övertygad om att det inte kan gå vägen. Dum man är!
Jo det är faktiskt lite bättre idag, och undersökningen igår visade på mindre vätska och äggstockarna var lite mindre svullna, så det kanske är på väg åt rätt håll. Hon undrade om jag ville göra en ny tappning, eftersom hon ser hur mycket det begränsar mig, men ärligt talat vill jag inte det - så jäkla ont det gjorde och sen är vätskan tillbaka igen dagen efter.
Var det ditt första barn..? Vi har ju en son på snart fyra år sedan tidigare, och jag var verkligen vettskrämd inför förlossningen i början av graviditeten med honom. Men ju närmare förlossningen jag kom, så på något konstigt sätt började kroppen och hjärnan ställa in sig och jag märkte liksom hur min inställning ändrades, plötsligt kände jag mig förberedd och inte alls särskilt rädd. Häftigt hur kroppen kan fungera.
Vi gjorde KUB-test med sonen, och det var inte för att avbryta graviditeten om något var fel, utan mer för att vara lite förberedd, så kände vi, men det är ju så olika hur man känner.
Hej och tack! jag gjorde positivt test igen imorse, men vågar på något sätt inte vara glad ändå? Så knäpp man är. Känner mig bara så övertygad om att det inte kan gå vägen, man är väl lite ärrad efter allt..
Ja en konstant oro är det ju, jag håller alla tummar för dig, jag vet flera som har haft blödningar i början av graviditeten och det har gått vägen ändå men klart man oroar sig. Kram till dig!
Alltså dessa ruvardagar.. jag är på RD5 idag och tycker både att tiden går långsamt samtidigt som jag är rädd för testdagen för jag orkar inte få ett ev negativt besked. Dränerande.. skönt att det är fredag iaf. Någon annan som ruvar nu?
Ja man vet inte vad man ska tro. Jag har testdag idag, och gjorde positivt test igen i morse - ändå vågar jag liksom inte vara glad..? så knäpp man är, efter allt som har varit är jag övertygad om att det inte kan gå vägen. Dum man är!
Jo det är faktiskt lite bättre idag, och undersökningen igår visade på mindre vätska och äggstockarna var lite mindre svullna, så det kanske är på väg åt rätt håll. Hon undrade om jag ville göra en ny tappning, eftersom hon ser hur mycket det begränsar mig, men ärligt talat vill jag inte det - så jäkla ont det gjorde och sen är vätskan tillbaka igen dagen efter.
Var det ditt första barn..? Vi har ju en son på snart fyra år sedan tidigare, och jag var verkligen vettskrämd inför förlossningen i början av graviditeten med honom. Men ju närmare förlossningen jag kom, så på något konstigt sätt började kroppen och hjärnan ställa in sig och jag märkte liksom hur min inställning ändrades, plötsligt kände jag mig förberedd och inte alls särskilt rädd. Häftigt hur kroppen kan fungera.
Vi gjorde KUB-test med sonen, och det var inte för att avbryta graviditeten om något var fel, utan mer för att vara lite förberedd, så kände vi, men det är ju så olika hur man känner.