IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF

Den har fortfarande inte kommit, 5 dagar sen nu. Men jag tog ett test imorse som var lika negativt som alltid :( fy vad jag är trött på att se det där ensamma strecket..

Känner ingenting rent fysiskt, inga symptom på varken mens eller ev graviditet. Mentalt är jag ett jäkla vrak. Vill hellre att mensen kommer nu så vi kan få börja om istället för att gå och hoppas på något som förmodligen inte kommer hända. Samtidigt som jag nu börjar förstå varför många säger att de inte fixar hur många behandlingar som helst. Innan ruvardagarna har jag bara velat köra på, men nu börjar det tära ordentligt på psyket. Har testdag på fredag, tror jag håller mig från att testa något mer fram tills dess faktiskt...

Hur mår du? Tänker mycket på dig och hur tråkigt allt blev <3 har du hunnit landa lite?

Verkligen! Svårt att döda hoppet, det är ju det som gör att man fortsätter försöka månad efter månad, år efter år. Hoppet att NÄSTA gång ska det gå.

Ja nu är det 6 dagar kvar till test, och 15 dagar sedan äggplocket. Märkte dock nu på eftermiddagen att jag fått lite, lite rosa/beigefärgade flytningar. Vet att det inte behöver betyda något men minsta lilla tecken på mens får en ju att halvt bryta ihop :( den lär väl komma på måndag, min första dag på nya jobbet. Skulle vara typiskt :/

Hur går det för dig just nu?

Förstår att det känns långt bort med 24e! Fy vad dagarna är sega. De här veckorna jag ruvat har varit de längsta i mitt liv. Blir väl så när man bara går och tittar på klockan och önskar att tiden ska gå.

Ja det är bra med distraktion! Har inte jobbat senaste tre veckorna så kanske därför tiden typ stått stilla för mig :P

Jag börjar nytt jobb imorgon ja :)) tack så jättemycket! Det känns riktigt bra, men ändå hoppas man ju att man inte kommer kunna jobba om 9 månader haha.

Tack! Mensen höll sig borta men knappt. Kommer blödningar nästan hela tiden nu som inte är mens men nästan. Så den är på g.. vill bara få det överstökat.

Vilken ruvardag är du på nu? Visst fick du tillbaka två?

idag börjar äntligen min första sprutdag på vårt första försök. Kastas mellan att vara pepp och sedan bli negativ. Vet inte vad jag ska förvänta mig. Hoppas på det bästa!

Ja jättespännande! Önskar så att det fanns garanti att det skulle funka för alla oss som genomgår detta! Jag ska börja med gonal-f nu. Vad har ni och hur länge har ni Hållt på? Ser ju att du vart aktiv i tråden men svårt att hitta allas historier :) ja det är väl så, man får tillåta sig att känna alla möjliga känslor i ett sånt här läge tror jag. Lycka till till er också!

Visst vore det? Det är detta jag tycker känns värst, att man inte vet om man gör det ?förgäves? eller ej. Okej, vad spännande iaf. Håller verkligen tummarna för er att det blir tredje gången gilt! Känns det jobbigare och jobbigare för varje gång eller känns det ungefär lika?

Vi kör via landstinget. Varit i valet och kvalet länge om vi ska gå privat då vi väntade länge på att jag skulle fylla 25 så jag ens hade åldern inne att få göra IVF. Men funkar det inte med våra tre försök och får rådet att fortsätta kommer vi gå över till privat. Hur gör ni?

Jahopp, då har mensen kommit igång igen efter tredje landstingsförsöket... Så jäkla deppigt... Har verkligen försökt vara positiv och trott på försöket denna gång och har haft en bra känslan redan från äggplocket. Vi fick tillbaka en 2-dagars som var 9-cellig (bara det kändes som ett bra tecken att den delat sig så snabbt).

Testdag är inte förrän om en vecka men har bett om ett tidigare datum. Känns som ett hån att stoppa upp Lutinus när man blöder för fullt. Plus alla jobbiga tankar, diskussioner och beslut som måste tas framöver. När, om, hur vi vill gå vidare. Vi vill ju självklart ha barn och självklart kommer all påfrestning vara värt det när det väl lyckas. Men det tar ju så mycket tid och energi. Att inte kunna planera helgaktiviteter eftersom det eventuellt kan va aktuellt med äggplock eller man är osäker hur man kommer må efteråt osv. Det är så väldigt mycket mer än bara det psykiska.

Det kanske förklarar min huvudvärk som vart konstant hela dagen, inte ens reflekterat över det. Jobbigt att känna av behandlingen så mycket! Ja, det förstår jag! Tror det är precis så jag kommer känns om/när vi väl kommer några försök framåt. Min sambo tänker så redan nu nästan, han är skeptisk till att det kommer hjälp alls.

Ja, det är en lite lång historia faktiskt. Sökte med min förra sambo redan som 22-åring. Hade inte använt skydd på 3 år då. Inga fel hittades på någon av oss och fick därför samma svar som dig, vänta och försöka själva. Sedan tog det slut , och efter några år satt jag i samma sits med nuvarande sambon. Fick komma in igen och då visade det sig att sambon hade alldeles för få spermier, så då blev vi satta i ivf-kö direkt när det fanns något konkret fel. Som tur är är det nästan ingen kö här alls så det gick fort efter det.