Träffat gammal kärlek igen och kan bara tänka på honom

Du verkar ha ett ömhet- och kärleksbehov. Du kanske har en relation som egentligen är som en öken i ditt tycke?  Din gamla kärlek kanske också har lite torrt runt sig pga småbarnslivet och därför tycker det är trevlig att ni träffas ibland och kanske känner det sköna pirret. 
Du är ju inte onormal på nåt sätt tycker jag som reagerar så här. Jag vet inte hur gammal du är, 35-40?  
Jag tror du måste bestämma dig för om du ska älska din nuvarande make eller gå vidare med din gamla kärlek och träffa han då och då. Vad som sker under dessa träffar låter vi vara osagt. Detaljer. 
Hur som helst, du kan inte förvänta dig samma pirr i kroppen när du är med din nuvarande karl som du kände när du var nyförälskad. Visst finns det undantag men jag tror inte det är vanligt. Sen måste du, som jag skrev ovan, bestämma dig för om du ska älska din make eller inte. Jag tror det är nåt man måste bestämma sig för. Om du har trist i äktenskapet kanske du ska starta en tråd i just det ämnet här på FL och få en del råd. Det är ju ett visst arbete i att hålla ihop ett förhållande. 

Ja jag är 35. Men just det med åldern ja, det känns som att det är bara några år kvar när man fortfarande är attraktiv och man kan få den där uppmärksamheten och kan uppleva passion, just därför känns det som jag måste bestämma mig om jag ska leva fullt ut medan jag kan eller ångra på ålderns höst att man lät bli bara för att normen är att det är något fult att vara med någon annan när man är gift. Ja precis så är det nog att min gamla kärlek har det lite torrt i småbarnslivet. Enl honom har de inte haft sex på snart 2 år. Bestämma sig för att älska min man ja, jag förstår precis vad du menar. Har haft såna perioder, då jag verkligen känns, men det är vi två!. Klart vi ska hålla ihop och vara lyckliga över våra fina barn. Men efter några månader där vi aldrig tycks tycka lika om något, där jag alltid anklagas för att tycka emot honom, där han går mig på nerverna, ja då känns det inte så lätt att hålla fast vid att älska honom. Speciellt också eftersom jag inte attraheras till honom.

Då vet du lika väl som jag att förhållanden har både bra och dåliga perioder och de perioderna kan vara korta och långa. Sen har förhållanden en trend. Det är ju trenden som är nåt som kan vara avgörande hur man beslutar. Jag är övertygad om att du redan analyserat detta både en och två gånger. Du kanske tänker på det dagligen, hela tiden? Så jag behöver inte ta upp saker som redan är självklara. 
Jag kan nämnda att jag gått igenom samma vånda och tankar som du gör nu.

Jag förstår dig vad gäller dina tankar om din ålder och attraktionskraft. Jag är man och 50+ och trodde likadant. Vad som nyligen skett är att jag träffat mitt livs kärlek och upplever både romans och älskog som inte jag trott varit möjligt att göra vid min ålder. Så förlita dig på att kärleken har inget "bäst-före-datum". Skillnaden är att man kanske inte ligger 2 gånger varje dag. 

Som jag ser det har din fd. kärlek startar igång en tankeprocess hos dig och du har insett en o två saker. Det har blivit tydligt att det finns brister i ditt förhållande tycker du. Du tänker på "trenden" som jag talar om ovan.
Då ska du (tycker jag) lyfta upp det till ett större problem i din och din makes liv och gå till Familjerådgivare.  Ingen kan döma dig sen. Du har gjort vad du kan. Du och din make kan gå på mötena förutsättningslöst och efter ett antal samtal med kuratorn har du mer på fötterna och ta ett beslut. Att veta mer är bra när man ska fatta ett beslut.

Jag måste säga att du inser väl att din fd. kärlek är bara en trigger? Det är ju inte alls säkert att även om du skiljer dig så kommer inte han att göra det. Det finns alltså risk för stora besvikelser här. Men ska du syssla med känslor och kärlek så får du också hantera smärtan. De går hand i hand som du vet.

Ja jag har analyserat detta länge.. vet faktiskt lnte om det är min fd kärlek som triggat detta. Jag har nog gått i detta tvivel ang. Mitt äktenskap med jämna mellanrum. Det enda som gör att jag inte kan ångra det och som inte låter mig lämna det är barnen. För det känns som att jag aldrig kommer kunna leva på det sätt jag vill med denna man jag har. Jo jag är väl medveten om att denna fd. Kärlek inte är säker att satsa allt på. Långtifrån. Den här trenden i förhållandet, jo alla förhållanden går upp o ner men det är eg. inget som förändras till att bli bättre när jag är i perioden att jag är övertygad om att satsa på äktenskapet. Det är bara jag som väljer att ge mest tyngd åt värderingen att man ska hålla samman sin familj. Maken är densamma, irriterande och inte mer lyhörd för mina el. Barnens behov. Det med att gå i familjerådgivning, han skulle skratta. Skulle aldrig gå med på det. Jag behöver gå till en psykoig säger han emellanåt, pga mitt temperament de senaste åren. Han tycker det är fel på mig som inte bara kan vara lycklig. Tyvärr är jag för beläst för att nöja mig med den lilla värld han erbjuder och tycker jag ska vara nöjd med. och en för stor Romantiker för nöja mig med bara ett praktiskt bra liv.

Ok. Du kan gå till familjerådgivningen själv också. De ger bra synvinklar och inputs. 
Vad gäller barnen så är det bra att de kan växa upp i en kärleksfull familj. Du och din make visar dem hur man ska uppföra sig mot varandra. 
Egentligen handlar inte tråden om din fd. kärlek. Den handlar om ditt nuvarande förhållande. Har jag fel?

En fråga. Skulle du kunna sätta dig ner en kväll med ett glas rödvin tsm med din make och kunna trivas i hans sällskap? (Nån annan har era barn.)
  

Hmm kan man..? Ska överväga det. Nja, den handlar om min man till viss del då hela grejen med gamla kärleken är så beroende av att hag har en make.. så nej det handlar knte om min nuv man direkt. JAg skulle nog kunna tycks det var trevligt med ettglss vin med maken men det är som med en vän.. inte ens bästa vännen som man har mest roligt med. Känns som

Vi har glidit för långt ifrån varandra. Orkar inte anaträbga mig. Tänker bara på gamla kärleken, vf han inte hör av sig ??????????

Han kanske går o undrar varför inte du hör av dig?

Han har skrivit ????! Fast vet inte om jag ska bli så glad.?? Kanske jag som överanalyserar.. eller vad tycker ni??? Han skrev: "Hej igen ja det är inte lätt att lösa det att skriva till dig, saknar också det och dig, men nu börjar det närma sig hem resan. Jag kommer hem nästa vecka och då kommer vi höras som vanligt igen, om du vill. Jag har till och med lyckat att ta en bild bara till dig ???? hoppas du har det bra puss och kram". Bilden han skickade, han tittade bort från kameran och han såg närmare arg ut ????.Iof vet jag att han inte är glad för att ta bilder på sig själv. Sen att han skriver, "då kommer vi höras som vanligt, om du vill"??? Som att han bryr sig inte direkt men om jag vill så.. hur tolkar ni hela meddelandet?

Jag hade inte ödslat en rad på en kvinna jag inte vore intresserad av. Han tycks ha varit bortrest? 
"Höras som vanligt igen, om du vill."  Det säger ju allt. 

Analysera inte foto o sånt där. Andemeningen i messet är ju solklart.
Kul.

Swedman, min trogna o enda rådgivare här :). Tack för de uppmuntrande orden! Tror du verkligen så? Fast jag ska inte skriva tillbaka nu, inte förrän han är hemma..?