Träffat gammal kärlek igen och kan bara tänka på honom

Ja jag är 35. Men just det med åldern ja, det känns som att det är bara några år kvar när man fortfarande är attraktiv och man kan få den där uppmärksamheten och kan uppleva passion, just därför känns det som jag måste bestämma mig om jag ska leva fullt ut medan jag kan eller ångra på ålderns höst att man lät bli bara för att normen är att det är något fult att vara med någon annan när man är gift. Ja precis så är det nog att min gamla kärlek har det lite torrt i småbarnslivet. Enl honom har de inte haft sex på snart 2 år. Bestämma sig för att älska min man ja, jag förstår precis vad du menar. Har haft såna perioder, då jag verkligen känns, men det är vi två!. Klart vi ska hålla ihop och vara lyckliga över våra fina barn. Men efter några månader där vi aldrig tycks tycka lika om något, där jag alltid anklagas för att tycka emot honom, där han går mig på nerverna, ja då känns det inte så lätt att hålla fast vid att älska honom. Speciellt också eftersom jag inte attraheras till honom.

Ja jag har analyserat detta länge.. vet faktiskt lnte om det är min fd kärlek som triggat detta. Jag har nog gått i detta tvivel ang. Mitt äktenskap med jämna mellanrum. Det enda som gör att jag inte kan ångra det och som inte låter mig lämna det är barnen. För det känns som att jag aldrig kommer kunna leva på det sätt jag vill med denna man jag har. Jo jag är väl medveten om att denna fd. Kärlek inte är säker att satsa allt på. Långtifrån. Den här trenden i förhållandet, jo alla förhållanden går upp o ner men det är eg. inget som förändras till att bli bättre när jag är i perioden att jag är övertygad om att satsa på äktenskapet. Det är bara jag som väljer att ge mest tyngd åt värderingen att man ska hålla samman sin familj. Maken är densamma, irriterande och inte mer lyhörd för mina el. Barnens behov. Det med att gå i familjerådgivning, han skulle skratta. Skulle aldrig gå med på det. Jag behöver gå till en psykoig säger han emellanåt, pga mitt temperament de senaste åren. Han tycker det är fel på mig som inte bara kan vara lycklig. Tyvärr är jag för beläst för att nöja mig med den lilla värld han erbjuder och tycker jag ska vara nöjd med. och en för stor Romantiker för nöja mig med bara ett praktiskt bra liv.

Hmm kan man..? Ska överväga det. Nja, den handlar om min man till viss del då hela grejen med gamla kärleken är så beroende av att hag har en make.. så nej det handlar knte om min nuv man direkt. JAg skulle nog kunna tycks det var trevligt med ettglss vin med maken men det är som med en vän.. inte ens bästa vännen som man har mest roligt med. Känns som

Vi har glidit för långt ifrån varandra. Orkar inte anaträbga mig. Tänker bara på gamla kärleken, vf han inte hör av sig ??????????

Han har skrivit ????! Fast vet inte om jag ska bli så glad.?? Kanske jag som överanalyserar.. eller vad tycker ni??? Han skrev: "Hej igen ja det är inte lätt att lösa det att skriva till dig, saknar också det och dig, men nu börjar det närma sig hem resan. Jag kommer hem nästa vecka och då kommer vi höras som vanligt igen, om du vill. Jag har till och med lyckat att ta en bild bara till dig ???? hoppas du har det bra puss och kram". Bilden han skickade, han tittade bort från kameran och han såg närmare arg ut ????.Iof vet jag att han inte är glad för att ta bilder på sig själv. Sen att han skriver, "då kommer vi höras som vanligt, om du vill"??? Som att han bryr sig inte direkt men om jag vill så.. hur tolkar ni hela meddelandet?

Swedman, min trogna o enda rådgivare här :). Tack för de uppmuntrande orden! Tror du verkligen så? Fast jag ska inte skriva tillbaka nu, inte förrän han är hemma..?

Jag skrev. Som vanligt. Jag kan inte dölja, eller rättare sagt, jag ser ingen mening med att dölja att jag tycker om honom så jag svarar alltid samma dag. Men han är intresserad, annars är han bra på att spela. Han verkar helt betagen i mig när vi setts. Säger att jag är otroligt vacker. Flera ggr. Varför är man fortfarande svag för sånt .. jäkla bekräftelsebehov alltså! Men det är uuuunderbart att höra sånt från mannen man åtrår. P.s. Många har läst min tråd men bara 1 som skrivit. Finns det verkligen ingen mer därute som känner igen sig och Har erfarenhet av detta och kan berätta om det är möjligt med ett Lyckligt slut..?

Jag önskar jag kunde spela svårfångad.. men det går inte med honom. Ja vad skulle räknas som kasta sig vid hans fötter ? Hm vet inte om han är lika romantisk som jag.. det är nog lite så att det är jag som skriver mer men viast skriver han fint till mig.. efter att vi träffats första gången skrev han att jag såg ut som en gudinna . Och jag hade inte kunnat önska mig något mer romantiskt. Och så har han kört fram o tillbaka totalt 30 mil bara för att träffa mig, endast kyssas och prata.

I en ask sa du ????????????! Hoppas det! Men ja allt kan hända. Och varför jag var så orolig är just att han är på semester på nåt underbart ställe med familjen. Kanske hittade han och hon tillbaka till varandra..? Skulle bli ledsen till en början men det hade ändå varit lättare att acceptera ett avbrott pga den anledningen. Jag vill Att han är lycklig. Helst med mig men annars så är det inte mer än rätt om han blir lycklig med hans barns mor. Hur jag tänker framöver.. tänker så mycket så jag vet inte vilka som är rena fantasier och vad som är rikiga planer. Men en praktisk sak jag tänker på är var vi ska träffas? Är inte redo för hotellrum ännu. Och inte fik heller. Får ju inte riskera att någon ser mig. Speciellt eftersom det kräver att vi träffas här i mina trakter eftersom jag sagt att jag inte vill åka långt från hemmet. Men vad finns det för ställen som är ändå tillräckligt privata?

Huvudplanen är att träffas, nöjer mig med en gång i veckan. Tiden får utvisa vad som sker. Om det fortsätter kännas så här hoppas jag vi kan fortsätta hålla allt hemligt några år tills barnen är större. Fast vilken ålder på barnen som är lättare att hantera en separation lyckas jag inte komma fram till ????. Såvida vi inte väntar tills de är vuxna ????.

I vanliga fall hade jag blivit lite glad över att det finns en annan i liknande situation bara för att känna mig mindre ensam i situationen. Men ok så här är det, det har gått sådär varken mer eller mindre har hänt. Vi har skrivit mycket i veckan. Han tycker att jag kan komma hem till honom när hans partner inte är hemma, och han ville komma hem till mig när min man är bortrest. Var nära på att träffas i veckan men lite glad att han inte lyckades komma iväg. Jag har fortfarande samma längtan efter honom och jag dagdrömmer om ett liv med honom. Vissa stunder ser jag det som en självklarhet att jag ska vara med honom, att det inte finns något ont i det, att det bara är en vanlig mänsklig svaghet och självklart att man ska ge sig möjlighet att hitta ny lycka och njutning. Men i vissa stunder blir jag medveten om hur detta är fel för att jag riskerar hela min familj. Jag vet nu att jag ?tänkte? fel när jag bestämde mig för mannen jag är fift med. Han är en bra människa, men gick efter kriterier jag blivit uppvuxen med att värdera. Jag kände egentligen ganska snart efter att vi förlovat oss att jag inte var kär. Men det innebar en för stor skam att avbryta förlovningen. Precis som nu, jag går hellre bakom ryggen och blir upptäckt och maken väljer att begära skilsmässa än att jag skulle våga vara ärlig och själv begära det nu. Det är ett stort misslyckande att skiljas, splittra familjen. Jag är inte klokare nu heller :( Hur kommer det sig att du känner så? 79175456][quote-nick]Trettioett skrev 2018-10-29 15:40:44 följande:[/quote-nick]Här är en till som känner igen sig...

Hur har det gått för dig TS? Vad har hänt senaste månaderna? Har tankarna lagt sig?[/quote]

Jag har också varit en moraltant. Äcklades av att thöra se om en gift människa varit otrogen. Varför jag vill i smyg få ha den man jag vill ha, och intr skolja mig beror på några av anledningarna du nämnt. Jag älskar min man också fast på ett platoniskt plan, för att han är

En god människa . Jag vill inte ta ifrån barnen möjligheten av att växa upp med deras far i samma hus. Skulle känna en stor skam och misslyckande inför min släkt och bekantkrets om jag skildes. Fast ärligt, vad som mest får mig att tycka detta är ok är att det inte är så farligt, folk har varit otrogna i alla tider och man vill inte skada någon eg. bara att man insett att leva med en l samma människa livet ut är lite tråkigt. Varför ska man leva efter principer bara för att, när man med åldern insett att livet borde handla mer om att njuta. Att äktenskap med dess dygder är religiöst påfund som man efter några 100 år kommer skaka på huvudet åt, precis som vi tänker om äktenskapet för nögrs decennier sedan när skijsmässa inte ens var tillåtet. Och framför allt, att det är så mycket elände i världen så detta räknas bara som en charmig mänsklig svaghet.

Det vore om man hotas till livet? Någon självbevarelsedrift har man väl

Möjligen i ett förhållande man får en bra ekonomi av den som hen är otrogen mot?

Av rädsla för vad släkt och vänner skulle säga?

Av rädsla över att bara få träffa sina barn varannan vecka? Ja det är så dags att tänka på barnen i det läget.

Ens partner är svårt sjuk?  Psykiskt eller fysiskt.

Alternativt pga att partnern skull ta sitt liv om hen fick veta?

Man är kär i bägge eller flera?

Men egentligen skulle väl du berätta som har svaret. För i alla ovanstående fall skulle faktiskt min "manual " kunna fungera. Om man har lite självrespekt naturligtvis.

Men jag väntar på ditt svar..........[/quote]

Förstår vad du menar med pendlandet.. Samma här, en man jag känt innan min nuv. Men var ni tillsammans länge? ?