FrökenUndulat skrev 2018-08-15 22:09:53 följande:
Ja jag är 35. Men just det med åldern ja, det känns som att det är bara några år kvar när man fortfarande är attraktiv och man kan få den där uppmärksamheten och kan uppleva passion, just därför känns det som jag måste bestämma mig om jag ska leva fullt ut medan jag kan eller ångra på ålderns höst att man lät bli bara för att normen är att det är något fult att vara med någon annan när man är gift. Ja precis så är det nog att min gamla kärlek har det lite torrt i småbarnslivet. Enl honom har de inte haft sex på snart 2 år. Bestämma sig för att älska min man ja, jag förstår precis vad du menar. Har haft såna perioder, då jag verkligen känns, men det är vi två!. Klart vi ska hålla ihop och vara lyckliga över våra fina barn. Men efter några månader där vi aldrig tycks tycka lika om något, där jag alltid anklagas för att tycka emot honom, där han går mig på nerverna, ja då känns det inte så lätt att hålla fast vid att älska honom. Speciellt också eftersom jag inte attraheras till honom.
Då vet du lika väl som jag att förhållanden har både bra och dåliga perioder och de perioderna kan vara korta och långa. Sen har förhållanden en
trend. Det är ju trenden som är nåt som kan vara avgörande hur man beslutar. Jag är övertygad om att du redan analyserat detta både en och två gånger. Du kanske tänker på det dagligen, hela tiden? Så jag behöver inte ta upp saker som redan är självklara.
Jag kan nämnda att jag gått igenom samma vånda och tankar som du gör nu.
Jag förstår dig vad gäller dina tankar om din ålder och attraktionskraft. Jag är man och 50+ och trodde likadant. Vad som nyligen skett är att jag träffat mitt livs kärlek och upplever både romans och älskog som inte jag trott varit möjligt att göra vid min ålder. Så förlita dig på att kärleken har inget "bäst-före-datum". Skillnaden är att man kanske inte ligger 2 gånger varje dag.
Som jag ser det har din fd. kärlek startar igång en tankeprocess hos dig och du har insett en o två saker. Det har blivit tydligt att det finns brister i ditt förhållande tycker du. Du tänker på "trenden" som jag talar om ovan.
Då ska du (tycker jag) lyfta upp det till ett större problem i din och din makes liv och gå till Familjerådgivare. Ingen kan döma dig sen. Du har gjort vad du kan. Du och din make kan gå på mötena förutsättningslöst och efter ett antal samtal med kuratorn har du mer på fötterna och ta ett beslut. Att veta mer är bra när man ska fatta ett beslut.
Jag måste säga att du inser väl att din fd. kärlek är bara en trigger? Det är ju inte alls säkert att även om du skiljer dig så kommer inte han att göra det. Det finns alltså risk för stora besvikelser här. Men ska du syssla med känslor och kärlek så får du också hantera smärtan. De går hand i hand som du vet.