Måste pappan kunna lägga?/Ingen amning - LÅNGT!
Vår dotter är snart 7 månader och sover hyffsat bra. Hon sov hela nätter i egen säng tills för några månader sedan, då hon började vakna och vilja snutta 1-4 ggr/natt. Inga stora bekymmer för mig egentligen. Läggningen tar jag eftersom hon hela tiden somnat till/efter amning. Nu har vi börjat med välling sedan ca 1 månad och målet har varit att pappan ska kunna lägga också. MEN, det verkar omöjligt. Hon skriker, skriker och skriker tills hon inte får luft om han försöker lägga ner henne. Hon är okej om han tar upp henne och slutar oftast gråta efter lite tröst då. Men lägger han henne i vår eller hennes säng gråter hon tills hon knappt får luft. Han provar länge och ofta men det slutar med att ingen av oss orkar med hennes skrik (och mammahjärtat värker såklart) så hon får amma och somnar då oftast inom några minuter (snuttar en stund bara så verkar ej vara hungrig, får mycket välling). På nätterna somnar hon snabbt om efter att hon fått snutta, men jag har försökt ge napp eller vyscha och vagga men hon gallskriker tills hon får bröstet. Känner bara att det är SÅ mycket enklare att bara låta henne amma när hon vill. Men jag får så mycket gliringar från vänner och familj och även min man "Jaha, är det inte dags att lära sig somna utan tutte?", "Det är inte ett önskvärt beteende", "Hon får väl skrika ett tag, till slut somnar hon nog". Jag är ju dessutom låst till att inte kunna göra grejer själv på kvällarna pga detta. Det gör mig dock inte så mycket. Däremot har jag en resa planerad om ca 1.5 månad. Det är en konferens med jobbet (börjar jobba deltid då) som jag verkligen skulle vilja vara med på, för karriärens och inte bara nöjes skull. Är borta minst två nätter då. Men funderar på att ställa in för min dotters skull. Kan inte slappna av när jag vet att hon ligger hemma och skriker.
Hon somnar lätt i vagnen på dagarna och äter duktigt av vanlig mat så endast nätterna är problemet.
Hur skulle ni gjort i min sits? AP eller Anna Wahlgren-mindset? Forskning stödjer vad? Vore det inte för min resa så skulle jag inte ens bry mig utan bara fortsätta söva själv, tror jag... men nån gång måste ju pappan kunna ta över? Hur har ni gjort? Alla tankar, råd, tips, åsikter osv mottages tacksamt