Orolig för autism
Vår son är 19 månader och till och från känner sambon och jag oro för autism. Han lystrar inte alltid sitt namn, skulle säga att det är 50-50. Man kan sitta precis framför honom och säga hans namn utan att få en reaktion. Det är dock nästan alltid när han är inne i något - äter, tittar i en bok, på paddan. Så svårt att veta om han bara aktivt struntar i att svara. Hur var era barn i den åldern?
Sen pekar han inte på saker han vill ha. Han pekar jättemycket i böcker och har gjort i flera månader och vill att vi ska säga vad det är, och på klistermärken vi har på väggen vid skötbordet - han pekar på det vi frågar efter. Det är alltid saker han kan nudda vid. Men inte på saker på avstånd.
Han är också sen med språket, säger inget riktigt ord ännu. Dock babblar han sitt eget språk konstant nästan. Och han förstår mycket.
Han klappar händerna men vinkar inte och skakar inte på huvudet för nej och ja. Det är visserligen inget vi tränat särskilt mycket på heller, så det kanske inte är så konstigt.
Han har dock ett väldigt fint socialt samspel i övrigt, bra blick och leenden. Kommer ofta och hämtar oss genom att ta oss i handen, vill att vi ska vara med. Även om han kan sitta själv stunder också. Äter bra, sover bra. Gillar att mysa. Härmar oss mer och mer.
Värt att säga att han är cirka en månad för tidigt född och att min sambo tydligen också var sen utvecklingsmässigt när han var liten.
Ni som har erfarenhet av autism, hur tolkar ni vår killes beteenden?