Orolig för autism

Men gud, nästan kusligt lika! Samma här att han känns mer bebis och liksom lite avskärmad ibland, men jag har verkligen inga andra 1,5-åringar att jämföra med, så jag har svårt att veta vad som är vanligt och inte. Det låter ju såklart logiskt att alla är olika och lär olika fort, det gäller ju vi vuxna också, men ändå - oroligt ibland. 

Hur är hon med andra människor? Vår son lystrar inte alltid till dem heller, om de säger hans namn, bara ibland. Så han känns liksom inte så nyfiken/intresserad. Eller så tycker han väl bara att alla tjatar hela tiden! :)

Vad sa bvc mer då, att de inte var oroliga eller? Klarade hon kontrollen, förutom med talet då?

Som tidigare sagt så bad jag om ursäkt över felaktig information som en så kallad ?utbildad? person givit mig och själv ska jag forska i det då jag själv haft funderingar kring detta ämne, men att hoppa på mig för att jag skrev ?isf sägs det? då jag samtidigt INTE givit en ?diagnos?.

Som tidigare sagt så bad jag om ursäkt över felaktig information som en så kallad ?utbildad? person givit mig och själv ska jag forska i det då jag själv haft funderingar kring detta ämne, men att hoppa på mig för att jag skrev ?isf sägs det? då jag samtidigt INTE givit en ?diagnos?.

Nej det tycker jag inte heller man ska vara för alla leker olika som min son vill inte gärna leka med kladdiga saker som tex färg eller lera osv men det kanske kommer sen oxå.

Jag menar absolut inte att barnet har eller ej har autism utan det var bara nått jag hörde från en så kallad ?utbildad? och vet att det inte refererar till ALLA med autism. Sen med talet så talade inte min bror förs han var 4 år och har inte autism. Ber om ursäkt för allt drama här ville inte att det skulle bli missförstånd.

Ja och att bägge var prematurer också! Jag hoppas ju att det bara är något sånt, lite jobbig start liksom men är orolig...

Jag har inte heller så mkt erfarenhet av andra 1,5åringar men såg en bild av en släktings barn i samma ålder som matade ett annat barn med sked :O Mitt barn äter bara med händerna och skulle inte komma på idén att mata ett annat barn med handen heller...

Sedan har hon gått ett kortare tag på förskola. Där var hon iofs yngst men det var inte mkt som skilde och de andra barnen var liksom mer närvarande kändes det som.

Kommer det hem en ny person till oss så ignorerar/märker hon inte honom i 90% av fallen. Om personen liksom går ner på hennes nivå och busar/leker så kan hon bli glad och social eller så lite rädd och orolig vilket känns normalt. Men det krävs nästan alltid liksom att han aktivt söker kontakt först. Hon är lite mer intresserad av barn och kan stå och titta på äldre barn ute som leker och gå fram och försöka ta en leksak från ett barn eller "leka bredvid". Men när vi tex åker buss och hon sitter i vagn vänd mot ett annat barn i vagn verkar hon inte särskilt intresserad.

Bvc tyckte att hon var lite osocial men ville avvakta och verkade tänka att när språket kommer igång kan det bli bättre. De lade in en extra kontroll innan nästa kontroll som är ganska långt bort. Iofs var hon jättetrött och gnällig när vi var där eftersom besöket var just på hennes sovtid så hon var mindre social än vanligt då. Resten tror jag att hon klarade men de sade inte så mkt så jag vet inte vad de kollade efter riktigt. De verkade mer inställda på att hon skulle få vaccinet och undrade om hon sov/åt bra vilket hon gör.

Ökade ditt barn snabbt i vikt efter förlossningen och hur stort är barnet nu? Mitt barn ligger en kurva över på längden (jämfört med fullgångna så inte korrigerat), två över på vikt och tre över på huvudstorlek. Så hon ser ganska "stor" ut vilket nog gör att man reagerar mer på att hon beter sig omoget. Hon ser mer ut som en 2,5åring när hon sitter i vagnen.

Men eftersom båda är för tidigt födda är det kanske rimligt att anta att det har med det att göra. Vår son är dock bara typ 3,5 vecka för tidigt född, hur tidig är er dotter?

Haha samma här, han är långt ifrån att mata andra och dockor/nallar. Han kan dock äta med sked, med lite hjälp på traven. 

När det kommer nån ny hit så har han på sista tiden ändå blivit nyfiken och tagit kontakt med den personen, framförallt om det är en tjej/kvinna. Tittat på personen och börjat busa lite, skrattar och ler. Också lite blygt. Detta har hänt nu under sommaren. Men vad gäller namnet är det likadant, som sagt. Väldigt mycket på hans villkor liksom.

Vi har inte varit på bvc sen januari så jag vet inte alls hur han ligger nu, men han har nog alltid varit lite liten tror jag. Men inom normalspannet liksom.

jag tror ni ej ska oroa er i onödan.
sent i tal o sådant. är svårt o säga då alla barn är väldigt olika med det :).
och ja om han har fint socialt så ska ni ej oroa er. och om ni får bra ögon kontakt så ska ni ej oroa er allt för mkt. de mesta med grov autism  ser en aldrig i ogonen riktigt. Men om ni är osäkra finns det ju så ni kan träffa läkare som gör tester. och dom är väldigt bra med det :).
men hur det än slutar ska ni ej vara oroliga.

Även om det senare (mot förmodan) skulle visa sig att barnet har autism är det ju ingen idé att oroa sig när man inte vet. Det finns ju ingen behandling eller annat ändå utan man får acceptera det. När barnet börjar förskolan brukar det på sikt märkas och signaleras från personalen om ett barn utmärker sig. Min sons förskolepersonal kallade oss till möte då han var drygt 4 år för de kunde se att han hade svårt med det sociala samspelet. Han fick då en resurs på förskolan. Innan barnet är 3-5 år tror jag faktiskt det är jättesvårt att kunna avgöra om det handlar om autism. Variationen i normal utveckling är så stor hos småbarn.

+1 med samma oro som ni.

Jag har läst ALLT, om tecken man ska titta efter - tragiska öden - metoder för att hjälpa dessa individer osv. På kuppen har jag själv fått ågest & orosbesvär, jättejobbigt. Väntan på utredning & hjälp är enormt lång. Inte ens privat tar de emot barn utan fastställd diagnos. Inte konstigt att man som förälder blir helt förstörd.

Vår tjej är 26 månader, prematur med stökig förlossning. Fortf. väldigt bebisig i sätt att vara.

Men har under sommaren lärt sig +25 ord, mycket substantiv. Väldigt lite verb, 1-2 st.

Upprepar ord, liksom smakar på ordet - vettetusan om det är eco tal. Börjat peka (igen, slutade ett tag men kom igen). Precis i dagarna börjat svara ?ja? vid enkla frågor, t.ex. vill du ha den här bananen? Nej dyker upp i protestsammanhang.

När vår blir glad så viftar hon med händerna, hoppas det är ett uttryck för hennes lycka men det kan ju vara stimming, högst troligt även om hon inte verkar fastna i det.

Precis som ni beskriver så ?ser inte vårt barn andra personer?, hon liksom struntar i dom.

Även om hon ibland identifierar släktingar på långt håll och blir superglad. I detta ämne ligger en av våra största orosdelar.

Hon svarar inte till hennes namn, reagerar 60-70% av gångerna. Kommer oftast när jag ber henne osv. Men somni beskriver Ofta i sin egen värld.

Radar gärna upp sina babblare-gubbar, leksakskoppar på bordskanten. Detta har iofs avtagit nästan helt.

I affärer, på junibacken, utomhus så kutar hon bara iväg, ingen som helst tanke på vart mamma o pappa är, ibland inser hon att hon är själv och blir ledsen.

Ögonkontakten va jättebra, sen blev den jättedålig - vi tog då bort ipaden, telefoner (dels från oss föräldrar och barnet) - nu märker vi skilnad i vilja att söka kontakt. Den är ju inte som ett hos ett typiskt barn men ändå bättre - Prova, tydligen finns det stora misstankar kring autismliknande tillstånd och för mycket skärmtid, finns jättemycket googletrådar om det. Om det är sant, vet ej.

Vår har ganska nyligen börjat leka telefon med fjärren, leka att mata gosedjur, köra de i barnvagn osv.

Lider med er i er oro, hemsk åkomma i kombination med läkare som säger att det inte går att bota. Sen finns det solskenshistorier med personer som inte märker av autismen längre pga. intensiv terapi eller alternativa metoder.

Stamcellstransplantation verkar dock vara något som kanske kan bli något hoppfullt i framtiden.

Tack för att du delar med dig! Intressant att vi nu är tre med liknande erfarenhet och att alla barnen är födda för tidigt. Det kanske har med det att göra trots allt, och att de därför är lite sent utvecklade? Det känns ju ganska rimligt.

Vad säger bvc om er dotter?

Intressant det där med skärmtid, hade inte hört om det. Han kanske ser på paddan runt 1 timme om dagen, i samband med matlagning och sånt. 

Jag betraktar det dock inte som en katastrof om vår son skulle ha autism, då får man hantera det då helt enkelt, om det skulle vara så.