Min pappa har Alzheimers! Behöver få prata med andra!

Ja. Det finns en koppling. Det finns yngre människor som fått demens pga borrelia från fästingbett.

Har du nåt tips på vad vi säger/ hur vi kan bemöta honom när han har en dålig dag? Vad säger man om han börjar tjatar om att han ska flytta hem? (Hem är till Finland för honom). Sist var han på väg ut i dörren då stoppade mamma honom med en tablett och ett glas vatten. Hon bara åt honom att ta den här och drick. Sen gjorde vi kaffe och pratade om nåt annat och då var han som glad igen sen. Sen undrar jag hur bemöter vi honom om han känner sig jagad? Jag har bara upplevt det en gång. Men vad säger man? Ska man bara börja prata om nåt helt annat eller ska man besvara honom?

.

Åh, det är det som är det svåra som måste dels anpassas utifrån individen men också situationen. Det är precis det jag tror ni kan få mycket stöd av en demenssjuksköterska av.

Man kan generellt säga att personer som drabbats av demenssjukdom har en egen verklighet. Det mår som bäst av att få vara kvar i den då de ofta inte kan komma tillbaka till den "normala" verkligheten. Att rätta dem som de har fel är därför ofta bara dumt och leder inte sällan till ilska eller oro. Ex som i den situation du beskrev när din far letade efter sin fru och din mamma sa att det ju var hon. Varför skulle han fråga efter frun till frun?

Oftast fungerar det att avleda. Som du beskriver att din mor stoppade din far i dörren med ett glas när han var påväg. En kopp kaffe och samtal om annat så är det ofta lugnare igen. Hans hjärna finner ro i trygga familjära saker. Hade en herre som kunde bli hypernervös och personalen tyckte det var svårt att avleda. Då brukade jag komma in med något jag visste han kunde (var ofta hans gamla dragspel). Tryggheten från något välkänt gav lugn. Vet att det samma fungerat för andra patienter vi haft som alltid huggit ved, cyklat, stickat, stekt ägg etc.

Oftast funkar avledning bäst upplever jag om personen känner sig jagad. Annars kan man bemöta med frågor. Skulle sannolikt funka om han känner sig jagad eller inte hittar sin fru. Dock förstår jag om det kan upplevas svårt av din mamma... Ofta det vi använder när personen letar efter individer som dött (partner/mor/far). Har din fru varit borta förr? Vart var hon sist du letade? Tror du vi kan vänta ett tag och se om hen dyker upp? Den kanske är på jobbet? Man kan annars leta en stund och sedan avleda.

Vissa personer som inte är så svårt demenssjuka och även ter sig variera i sin kognitiva status kan man ibland rationellt diskutera med. Oftast känns denna version mest "ärlig" men fungerar inte alltid. Hade en närstående med demens som var jätteupprörd då hon ville hem till mamma och pappa (döda sedan länge). Vi tog en fika så hon blev lite lugnare och mer lättnådd. Sedan diskuterade vi oss fram till sanningen. Hur gammal är du? Hur mycket äldre än dig är dina föräldrar tror du ungefär? Hur gamla är de nu då i så fall? Då svaret på den första frågan var ett tal över 85 år sa hon tillslut själv nykter "oj så gamla kan de inte vara, då måste de vara döda sedan länge. Är de det?" Då var det bara att bekräfta. Hon skrattade lite skuldmedvetet och sa "så man får till det ibland". Sen hittade vi på massor skoj och pratade gamla minnen istället.

Tack för svar. Ja han hade nog nån typ av Hallucinationer igår. Vet inte hur det är idag ännu. Jag har läst och läst men hittar inte så mycket om anhöriggrupper. Unganhörig är jag tyvärr inte heller. De jobbiga med vår situation är att han kan vara hur bra och klar som helst i en vecka. Han kommer ihåg saker som hänt tidigare på dagen- igår osv... han kan klockan och han kan prata hur bra som helst. Vilket ska vara de tidigare symtomen enligt det som står. Men ja, alla går väl olika vägar och min pappa verkar ha gått helt sin egna väg. Det funkar ju bra att han bor hemma de dagar han är klar. Sen vore det ju absolut skönt om man kunde få avlastning den dagen/dagarna som det är mindre bra på. Det bästa vore om man fick ett nödnummer att ringa och få hjälp redan på morgonen när den dagen kommer. Jag gissar att det kommer att gå dåligt på vårdcentralen idag. Alla har semester och de har ju varit dit tidigare i sommar och inte fått nån hjälp... Sist de var dit kollade de bara blodtrycket och konstaterade att det var för lågt. Han fick ingen medicinsk hjälp eftersom hans läkare hade semester och han har tyvärr semester i två veckor till. Men vi får väl hoppas att de tar saken mer på allvar denna gång.

Min pappa har inte fått något fästingbett och dessutom bor vi i Norrland. Så tyvärr är det inte så i detta fall.

Du har fått många bra tips i denna tråd, hoppas du kan använda dig av några! Du har fått en del märkliga infall (alltså svar), sortera bort...

Jag skrev ju till dig innan att min mamma hade en annan demenssjukdom, nu har hon fått diagnosen..Alzheimer! Tänkte fråga dig dels hur gammal din pappa var vid diagnos och vad läkaren sagt om din risk att ?riskera ärva?. Vill du inte skriva i tråden får du jättegärna skriva meddelande. Och såklart hoppas jag ni får hjälp!

Så du tror inte att det finns fästningar i Norrland?

Nej så skrev jag inte.

Min pappa har inte fått något fästingbett och dessutom bor vi i Norrland. Så tyvärr är det inte så i detta fall.

Har du nåt tips på vad vi säger/ hur vi kan bemöta honom när han har en dålig dag? Vad säger man om han börjar tjatar om att han ska flytta hem? (Hem är till Finland för honom). Sist var han på väg ut i dörren då stoppade mamma honom med en tablett och ett glas vatten. Hon bara åt honom att ta den här och drick. Sen gjorde vi kaffe och pratade om nåt annat och då var han som glad igen sen. Sen undrar jag hur bemöter vi honom om han känner sig jagad? Jag har bara upplevt det en gång. Men vad säger man? Ska man bara börja prata om nåt helt annat eller ska man besvara honom?

Min mamma hade Alzheimers, på henne fungerade det bäst att inte förstora upp hennes idéer och vanföreställningar. Alltså inte tjafsa emot eller försöka överbevisa. Utan bara flyta undan i samtalet, typ "jaså, säger du det, vill du ha kaffe?"

Invanda rutiner och samtalsämnen fungerade bäst. Inga nya miljöer eller utflykter till nya ställen. Det gjorde henne bara stressad och då kunde hon flippa.

Okej! Tack för att du skrev! Min pappa älskar utflykter. Han fungerar bäst när han har fullt schema. Som det ser ut just nu. Men det kan ju ändrads sen. Man får komma på några standard repliker man kan använda sig av. ????