• Ladylufsen

    Tips på hur bemöta prinsessåldern

    Hej!

    Jag har en dotter på 4,5 år som sedan ett par månader tillbaka börjat komma in i den sk prinsessåldern, dvs plötsligt bytt favoritfärg till rosa, älskar prinsessor, fluff glitter och vill gärna ha prinsessklänningar och vara ?fin? (vilket hon verkar ha förstått är viktigt om man är tjej..) . Hon vill också gärna titta på och leka med t e x my little pony, en serie jag är kluven till, framför allt då jag ser för mkt vuxna/mänskliga drag, tex utseendefixering, hos dessa ponnys även om variationen i personligheterna är bra). Jag vill framför allt att hon ska kunna vara barn så länge som möjligt, utan att tänka på utseende eller föras in i att tjejer/killar ska vara och bete sig på särskilda sätt, inte kunna vara kompisar etc. Jag undrar om ni har några konkreta tips på hur vi som föräldrar ska bemöta detta? Jag vill ju att hon ska kunna få välja och göra det hon är intresserad av, men är kluven då hon ju samtidigt påverkas och blir påprackad stereotypa värderingar från olika håll som jag upplever ?föder/fördjupar? ovan nämnda intressen. Jag tror varken på att ?förbjuda? eller att ?släppa fritt? - så jag undrar om ni som kanske upplevt liknande -och har liknande inställning i er fostran av barnen - eller ni med kunskap inom ämnet har för konkreta tips? Jag tar även gärna tips på bra barnprogram, filmer eller serier som är icke-stereotypa om ni har ( här upplever jag att det finns mer variation i böcker)!

    Icke-konstruktiva tips eller kommentarer undanbedes tack!

  • Svar på tråden Tips på hur bemöta prinsessåldern
  • cattus

    Vår prinsessa är strax 5 år och ÄLSKAR allt rosa, klänningar man kan snurra i och glittriga skor.
    Vi låter henne hållas, tycker hon att hon är fin - så håller vi med, även om klänningen sitter bak- och  fram och hon har jeans under och sockar i olika färg, samt en arbetshandske på ena handen och en halsduk runt midjan och en prinsesskrona på toppen.
    (Jodå, det är sant, finns bildbevis på det).
    Jag skulle hellre vilja ha en sportig liten fotbollstjej - (eftersom inte grabbarna var det), men det blev en prinsessa istället, åtminstone just nu - så hon får väl hållas...
    Ingen stoppar de grabbar som vill spela fotboll och har Zlatan som idol.
    Ingen stoppar de killar som vill leka med bilar eller hjälpa pappa fixa med motorcykeln.
    Hur stereotypisk det än är så försöker man inte få dom att visa mera känslor eller uttrycka sin konstnärlighet eller annat som är tvärtemot det "stereotypiska" med deras intressen, inte ofta i alla fall. 
    Förutom min syster då.... hennes grabb skulle inte ha bilar, fick inte ha kläder som var blå, fick inte ha bilar på kläderna och skulle inte spela boll. Helst skulle han dessutom ha klänningliknande tröjor också..men det hjälper ju inte, det högsta han önskar är ju bilar och "pang-pang". Han skulle uppfostras "könsneutralt".
    Och han är sig själv numera, har de kläder han gillar, men numera är de faktiskt både blå och med bilar på också. 
    Fast jag tror mest på att ge barnen alternativ - låta de få chansen att faktiskt "hitta sig själv" genom att alltid tala om för barnet att man faktiskt FÅR ha vad man vill. Oavsett om det är en prinsessklänning och om det faktiskt är en kille som vill ha den.
    Alla tillfällen kanske inte passar för prinsessklänningar - hon får ha dom hemma men man har inga på dagis - där får man ha en vanlig klänning som passar att leka alla möjliga lekar i. Utklädningskläder finns på dagiset också när det är dax för sådan lek.
    Bättre att stötta och visa att alla har rätt att vara som man är - att alla är olika och tycker olika om olika saker. Alla är unika. Då kan de lära sig att acceptera att andra är olika också och har rätt att vara annorlunda - om man vill.

  • Amla07
    cattus skrev 2018-07-30 22:07:33 följande:

    Vår prinsessa är strax 5 år och ÄLSKAR allt rosa, klänningar man kan snurra i och glittriga skor.

    Vi låter henne hållas, tycker hon att hon är fin - så håller vi med, även om klänningen sitter bak- och  fram och hon har jeans under och sockar i olika färg, samt en arbetshandske på ena handen och en halsduk runt midjan och en prinsesskrona på toppen.

    (Jodå, det är sant, finns bildbevis på det).

    Jag skulle hellre vilja ha en sportig liten fotbollstjej - (eftersom inte grabbarna var det), men det blev en prinsessa istället, åtminstone just nu - så hon får väl hållas...

    Ingen stoppar de grabbar som vill spela fotboll och har Zlatan som idol.

    Ingen stoppar de killar som vill leka med bilar eller hjälpa pappa fixa med motorcykeln.

    Hur stereotypisk det än är så försöker man inte få dom att visa mera känslor eller uttrycka sin konstnärlighet eller annat som är tvärtemot det "stereotypiska" med deras intressen, inte ofta i alla fall. 

    Förutom min syster då.... hennes grabb skulle inte ha bilar, fick inte ha kläder som var blå, fick inte ha bilar på kläderna och skulle inte spela boll. Helst skulle han dessutom ha klänningliknande tröjor också..men det hjälper ju inte, det högsta han önskar är ju bilar och "pang-pang". Han skulle uppfostras "könsneutralt".

    Och han är sig själv numera, har de kläder han gillar, men numera är de faktiskt både blå och med bilar på också. 

    Fast jag tror mest på att ge barnen alternativ - låta de få chansen att faktiskt "hitta sig själv" genom att alltid tala om för barnet att man faktiskt FÅR ha vad man vill. Oavsett om det är en prinsessklänning och om det faktiskt är en kille som vill ha den.

    Alla tillfällen kanske inte passar för prinsessklänningar - hon får ha dom hemma men man har inga på dagis - där får man ha en vanlig klänning som passar att leka alla möjliga lekar i. Utklädningskläder finns på dagiset också när det är dax för sådan lek.

    Bättre att stötta och visa att alla har rätt att vara som man är - att alla är olika och tycker olika om olika saker. Alla är unika. Då kan de lära sig att acceptera att andra är olika också och har rätt att vara annorlunda - om man vill.


    Instämmer helt. Det handlar om att våga bortse från vad man tror att andra associerar med prinsess- och spets och låta barnet välja själv utan påverkan, Har gett mina tjejer lego, mekano och radiostyrda bilar, men de sitter där i sin rosa klänning och gör pärlhalsband. För att de VILL det av den enkla anledningen att de tycker att det är en fin färg. Det handlar enligt min erfarenhet aldrig om att vilja behaga eller vilja vara söt, utan om en tillfällig kärlek till färgen. Vissa vuxna lägger betydelser i prinsesstemat som barnen själva inte alls tänker på. Bättre att låta barnet leva ut sin rosa dröm. Större sannolikhet att den går över fortare skulle jag säga. Rosa kommer som sagt att ersättas av svart och silver i 8-9-årsåldern... kan bli så trött på dessa politiskt korrekta hipsters som bara klär barnen i brunt och grönt, tror att man är så himla upplyst och välinformerad och kör över barnets egen smak och vilja i processen. Ej riktat mot TS.
  • Ladylufsen
    Amla07 skrev 2018-07-30 22:51:00 följande:

    Instämmer helt. Det handlar om att våga bortse från vad man tror att andra associerar med prinsess- och spets och låta barnet välja själv utan påverkan, Har gett mina tjejer lego, mekano och radiostyrda bilar, men de sitter där i sin rosa klänning och gör pärlhalsband. För att de VILL det av den enkla anledningen att de tycker att det är en fin färg. Det handlar enligt min erfarenhet aldrig om att vilja behaga eller vilja vara söt, utan om en tillfällig kärlek till färgen. Vissa vuxna lägger betydelser i prinsesstemat som barnen själva inte alls tänker på. Bättre att låta barnet leva ut sin rosa dröm. Större sannolikhet att den går över fortare skulle jag säga. Rosa kommer som sagt att ersättas av svart och silver i 8-9-årsåldern... kan bli så trött på dessa politiskt korrekta hipsters som bara klär barnen i brunt och grönt, tror att man är så himla upplyst och välinformerad och kör över barnets egen smak och vilja i processen. Ej riktat mot TS.


    Tack för input - även om det i min värld inte alls låter som

    att barnen väljer fritt utan påverkan.. Även om föräldrarna inte har påverkat barnets val låter det som om omgivningen, kompisarna på förskolan/skolan, prylarna/kläderna i butiken gjort sitt, särskilt om det går att prata om att rosa ersätts av svart/silver etc några år senare. (Förstår att dessa enbart är exempel). Har svårt att tro att de faserna är enbart biologiskt betingade utan att det främst handlar om att vilja tillhöra en grupp, i detta fall gruppen av tjejer. Och att då ofta dessa kläder/prylar oftast är prydda med kärleksfulla budskap, mysiga fjärilar och kattungar (rosa eller inte) mm och att vi därigenom ?lär? våra barn att tjejer ska tycka om gulligt, vara omhändertagande och ofta gärna vara passiva (om vi jämför med killarnas kläder/prylar som ofta har mer aktiva budskap, farliga djur och utåtagerande figurer mm). Med detta sagt är det alltså främst det jag vänder mig emot och vill få bredd i, och det är det trådstarten handlar om, inte att jag ogillar färgen rosa så skarpt (om det nu har undgått någon). Och jag förstår att barn generellt inte lägger någon värdering i rosa, prinsesstemat etc utifrån ovan nämnda anledningar, varför skulle de? De föds ju bara in i den värld som vi vuxna skapar åt dem. Det hade i alla fall inte jag en tanke på när jag själv växte upp (fast nu gillade jag iofsig aldrig rosa eller att leka med barbies osv heller, men hade en syster som gjorde det). Jag är 80-talist och det var väl då det rosa började komma men före dess var det såvitt jag förstår en bredare palett av färger som gällde. Så förstår egentligen inte vad som är så provocerande med föräldrar som uppmuntrar fler färger eller alternativ till sina barn (förutsätter att det Inte är säkerställt att barnens viljor körs över)?

    Jag tycker som sagt det är svår balansgång (och svårt att veta vad som är barnets fria/opåverkade val i processen) men jag ska absolut ta till mig av de tips och åsikter från ditt och andras inlägg i tråden. Det känns faktiskt mycket enklare att bemöta det redan!
  • Ladylufsen
    Anonym (Bull) skrev 2018-07-29 21:50:03 följande:

    Intressant och spännande tråd! Många bra & konstruktiva tips!

    Sedan är det väl kanske några som hakar upp sig på fel grejer. Tråden handlar ju inte om att färgen rosa eller att glitter och prinsessor är fel, utan det är väl vad samhället fått dessa symboler att representera. Traditionellt sett (och som ff hänger kvar på något sätt i de flesta läs alla kulturer) är att Flickor ?ska vara söta och fina? (behaga mannen gärna) så att de blir gifta när de växt till sig, pojkarna meckar och fixar med saker så de kan ta hand om och försörja sin familj. Det är väl inte fel som förälder försöka få tips kring att försöka få sitt barn att få se hela paletten av valmöjligheter istället för att fållas in i denna köns-fåra som skapas redan på BB? Bl.a. barnmorskors tonläge ter sig annorlunda om de talar till en nyfödd pojke eller flicka enligt studier (så rätt tidig start alltså).

    Jag ser ju hellre att mitt barn påverkas av mig och mina värderingar (åsikts eller inte) så jag vet källan än andras som jag inte har koll på.. är det inte som är uppfostran? När barnet är gammalt nog själv hittar den ju andra källor..

    I vilket fall, tror absolut inte heller på att frånta barnet det den vill leka med utan uppmuntra all sorts lek. Du har ju fått bra tips från andra här i tråden så det tänkte jag inte gå in på, även om det var det du faktiskt efterfrågade. Men eftersom det finns vissa nötter här som ifrågasätter TS så kände jag ett starkt behov att gå in i debatten.

    Själv är min förstfödde en pojke och jag försökte få honom att intressera sig för dockor, djur etc. dock har det tidigt (ca från 6+ mån ålder) enbart varit tekniska saker han intresserat sig för, ex skjutdörrar på garderober och Alla typer av fordon (till min besvikelse men är det det han gillar så hänger det ju inte på leksakerna om han får schyssta värderingar eller inte, varför jag såklart uppmuntrar hans intresse). Jag läste en gång om att det finns en könshormon för killar som gör att de biologiskt sett dras mot teknik, om det stämmer lämnar jag osagt men med min gallupundersökning av ett barn verkar det ju stämma.. huruvida den hormonen gör att tjejer gilllar rosa och prinsessor tror jag ju dock inte..

    Dock något tips: försök undvik kommersen så mycket som det går, typ Disney. Men när det inte går, försök twista till leken lite som någon föreslog att prinsessan räddar draken eller ger sig ut på upptäcktsfärd. Jag har exakt samma problem fast tvärtom med min pojke. Senast igår ville han att jag skulle leka med monstergubbar som skulle vara elaka mot hans gubbar, och det roligaste han vet är när gubbarna ramlar och slår sig. Personligen är sådana våldsmma inslag inte mina favoriter (och absolut inte för en fyraårig pojke) så jag gjorde om leken att de två monstrena egentligen var jättesnälla och sjöng o dansade istället för att vilja slåss och kriga, vilket min son tyckte var jätteroligt. Så det går ju faktiskt att utmana idealen i leken istället.

    Sedan kan ju gränssättning vara bra att jobba med också. Exempelvis det är ok med prinsessklänning, hårband eller vad en vill men inte färga hårlockar, ta hål i öronen eller använda smink och ha en schysst förklaring till barnet för detta...

    Typ don?t Grow up its a trap..?


    Exakt, det är det jag menar. Jättebra att du lekte på annorlunda sätt med din son, häftigt att höra att det funkar! Jag har en kollega som brukar göra om sagorna när han läser för sin son, och vänder på det så att prinsessan räddar prinsen osv vilket också är bra idé tycker jag. Har inte läst denna men kan passa på att tipsa om den här boken om det kan vara något som jag fick höra om häromdagen: www.lindco.se/bocker/sagor-for-pojkar-som-vagar-vara-annorlunda/

    Tror det är superviktigt att våra söner också får se variation i lekar, känslor osv. Som du skriver om barnmorskorna på BB, jag har även läst att vi bara under det första året ler mycket mer mot tjejbebisar än vad vi gör mot killbebisar. Om det stämmer kan en ju fundera på hur det påverkar barnen.
  • Amla07

    Varken barn eller vuxna kan undvika att påverkas av sin omgivning och önskan om att tillhöra en grupp är biologiskt betingat. Det är inte heller sunt att försöka tvinga sitt barn bort från grupptillhörigheten, anser jag. Har vänner som växt upp så och de kände sig utanför och awkward under uppväxten. Skämdes för sina fula gröna byxor osv. Jag är själv feminist och för både flickors och pojkars lika värde och att båda könen ska ha både rosa fluff och snabba bilar att leka med (exempel). Poängen är som jag ser det, att vi vuxna också måste ha självförtroende nog att acceptera barnets val. Tror att många upplysta föräldrar idag skäms när exempelvis dottern går omkring i rosa prinsessutstyrsel, av rädsla för att omgivningen ska tro att man uppfostrar sitt barn könsrollsstereotypt. Jag anser som sagt att man bäst stärker barnet genom att stötta och uppmuntra barnets egna smak och vilja, och att man inte ska överanalysera skälen till varför barnet väljer det ena eller det andra. Men detta gäller ju enbart om barnet faktiskt har ett val. Det har det inte om föräldern gör valet åt barnet, oavsett om föräldern köper könsneutralt eller könsstereotypt. Har för övrigt precis läst en fantastisk askungesaga för min dotter där prinsen hade ersatts av en prinsessa. Prinsessan och Askungen pratade hela kvällen, blev kära i varandra och gifte sig :). Det som fascinerade mig mest var att dottern överhuvudtaget inte reagerade på detta, sade ingenting om att det var annorlunda eller konstigt på något sätt. Tror att barn har ett mycket ner naturligt förhållningssätt till det mesta.

  • Ladylufsen
    Amla07 skrev 2018-07-31 11:34:12 följande:

    Varken barn eller vuxna kan undvika att påverkas av sin omgivning och önskan om att tillhöra en grupp är biologiskt betingat. Det är inte heller sunt att försöka tvinga sitt barn bort från grupptillhörigheten, anser jag. Har vänner som växt upp så och de kände sig utanför och awkward under uppväxten. Skämdes för sina fula gröna byxor osv. Jag är själv feminist och för både flickors och pojkars lika värde och att båda könen ska ha både rosa fluff och snabba bilar att leka med (exempel). Poängen är som jag ser det, att vi vuxna också måste ha självförtroende nog att acceptera barnets val. Tror att många upplysta föräldrar idag skäms när exempelvis dottern går omkring i rosa prinsessutstyrsel, av rädsla för att omgivningen ska tro att man uppfostrar sitt barn könsrollsstereotypt. Jag anser som sagt att man bäst stärker barnet genom att stötta och uppmuntra barnets egna smak och vilja, och att man inte ska överanalysera skälen till varför barnet väljer det ena eller det andra. Men detta gäller ju enbart om barnet faktiskt har ett val. Det har det inte om föräldern gör valet åt barnet, oavsett om föräldern köper könsneutralt eller könsstereotypt. Har för övrigt precis läst en fantastisk askungesaga för min dotter där prinsen hade ersatts av en prinsessa. Prinsessan och Askungen pratade hela kvällen, blev kära i varandra och gifte sig :). Det som fascinerade mig mest var att dottern överhuvudtaget inte reagerade på detta, sade ingenting om att det var annorlunda eller konstigt på något sätt. Tror att barn har ett mycket ner naturligt förhållningssätt till det mesta.


    Ja bra poänger! Vi har också den boken hemma och hon gillar den supermycket. Men samtidigt är ju det ett val jag gjort åt henne genom att köpa den boken, för den har ju inte hon valt själv.. å andra sidan hade jag ju inte tvingat henne att höra den om det hade varit en bok hon inte gillade.

    Efter att ha fått så många bra tips i denna tråd tror jag att det bästa som sagt är att gå med och uppmuntra henne

    I det hon vill, och försöka bygga ut de mer traditionella lekar som finns och att även fortsätta uppmuntra till andra typer av lekar.
  • lövet2

    Jag skulle nog rekommendera att du bara lutar dig tillbaka och njuter. Samlar minnen. Det är en härlig ålder det där, med prinsessor och superhjältar. Den varar inte så länge.

  • brallison

    Min dotter har också gått igenom princessålder för nåt år sedan. Älskade rosa, glitter, lent, mjukt osv. Hon är nästa 8 nu, avskyr rosa (blå är hennes favorit färg just nu), har inga problem med att ha byxor/shorts (tidigare var det endast kjolar och klänningar). Jag har inte gjort nånting - för att börja med så finns det inte alls sånt tryck på vem ska vara hur (då har du inte sett/varit i andra länder, hehe), sedan barn behöver prova allt på deras egna vilkor. My little pony, tycker jag, är en underbar tecknad serie - framför allt eftersom den är snäll, uppmunntrar till vänskap och mångfald (alla ponnyer har helt olika personligheter).
    Så, personligen tycker jag att minst av allt ska du behöva oroa dig över nåt - inte i den ålder i alla fallFlört

  • Anonym (Bull)

    Skrev värsta långa förklarande inlägget som jag tror kunde ha förändrat världen lite.. men familjelivs webbteknik ville annorlunda så allt försvann tyvärr.

    Vill bara säga att medan ni andra i den här tråden lutar er tillbaka och samlar minnen kommer jag aktivt att utmana könsidealen och försöka skapa förändring så att mina barn får med sig annat i livet än att lära sig bli bekräftade genom sitt utseende.

    Tack TS för tipset om boken!

  • Ladylufsen
    Anonym (Bull) skrev 2018-08-01 05:49:44 följande:

    Skrev värsta långa förklarande inlägget som jag tror kunde ha förändrat världen lite.. men familjelivs webbteknik ville annorlunda så allt försvann tyvärr.

    Vill bara säga att medan ni andra i den här tråden lutar er tillbaka och samlar minnen kommer jag aktivt att utmana könsidealen och försöka skapa förändring så att mina barn får med sig annat i livet än att lära sig bli bekräftade genom sitt utseende.

    Tack TS för tipset om boken!


    Å nej vad synd! Vad nyfiken en blir. Orkar du försöka igen?
Svar på tråden Tips på hur bemöta prinsessåldern