Tips på hur bemöta prinsessåldern

Den tiden går snart över.Låt henne ha sina intressen så länge det nu varar.

Ärligt talat så försöker ju den här mamman pracka på sina åsikter på barnet. Barnet verkar ju inte ha några som helst problem med prinsess kläder, rosa och my little pony, det är ju mamman som har det. Och nu vill då mamman att barnet oxå ska ha problem med dessa saker. 

På det viset att visa att man har problem med dessa saker, så kommer du ju göra flickan medveten om VARFÖR du har problem med dessa saker (det kommer du inte undan), och på det viset är det du som kommer vara den första som får henne tänka på dessa saker, och det var väl det du inte ville ska hända?! 

Låt henne hållas, den åldern går över. Och för den delen kan man vilja ha rosa kläder, klänningar och vara fin UTAN att det betyder dålig självkänsla.
Du kommer få henne fundera mycket mer på saker hon inte ännu ska behöva fundera på genom att förbjuda dessa saker. För då först kommer ju frågan varför, som också kräver ett svar.

Och jag kan säga att jag har tvillingar, en flicka och en pojke. Det finns leksaker "åt båda könen", och det har alltid varit bådas leksaker. Men den som leker med dockor och går i prinsessklänningar, det är dottern. Pojken skulle aldrig komma på tanken att röra dessa saker, trots att det även är hans saker. Däremot vill flickan inte ha bilarna..trots att hon försökt. Hon vill gärna ha det som han anser är hans, men då hon anser bilar är tråkiga..så orkar hon ha dem ca 2 minuter, och det för att reta honom.
Och hos finns såväl spiderman dräkter som prinsessklänningar.  Hon väljer alltid prinsessa han spiderman. Och gude nåde mig den gången jag försökte få dem byta.

Jag tror att det här med att fundera på dessa saker, och förbjuda eller undvika dem...de är det som skapar märkliga funderingar hos barn. Låt dom hållas på detta plan, och jobba däremot på att ge dom en bra självkänsla på andra sätt. Det här är inte vägen att gå. 

Nu har jag ingen dotter men väl söner och de har haft och har sina intressen. Vissa riktigt stereotypiskt pojkigt som bilar insekter och dinosaurier.

Vi har andra leksaker och de är uppväxta med allt möjligt att kunna leka med men de har valt själva.

När intresset var bilar så lärde de sig alla bilmärken. Vi tränade på räkna dem, räknade hjulparen på lastbilar (dvs hjulen som inte syntes) vi bygger ff bilar i lego. Läste bokstäverna i namnen på samma sätt körde vi med insekterna, mycket räkna och hur de lever (väldigt mycket fakta)

Nu med dinosaurier så har de lärt sig läsa med dinosaurienamnen (de blir 5 i oktober).

Vad jag vill säga med detta är ju att om dotra din har några my little ponysar kan ni öva på att skriva deras namn, räkna med dem, öva på rollekar, ni kan ta det ett steg längre och vidare till schleich hästar. Allt blir lättare att lära sig om det finns något intresse i det.

Så istället för att snöa i sig på att vissa saker är tjejigt och andra pojkigt så se möjligheten till lärande i allt istället.

Jag har 2 barn varav den äldsta har kommit ut ur prinsessåldern i vad det verkar som ett stycke medan den yngsta fortfarande är mitt i.

Vår filosofi är att kläderna ska vara lekbara men så länge det kravet uppfylls får barnen bestämma färg och form själva. Äldsta levde i klänningar i 2 år. Jag tror hon ägde 5 t-shirtar som låg längst ner i lådan och aldrig användes. Klänningarna kombinerades sommartid med rejäla shorts och övriga året med långbyxor (inte leggings utan jeans eller mjukisbyxor beroende på årstid). Var det kallt nog för att behövas hade hon en långärmad t-shirt eller underställströja under.

Förra hösten började hon förskoleklass och helt plötsligt var klänningarna helt ute. Vart lite panik när hon hade 3 t-shirtar som hon accepterade att ha på sig.

Favoritfärgerna är nu grönt, blått och brunt efter att ha varit rosa, lila och blått sen hon var 3 och började ha åsikter.

Det svåraste tycker jag är att hitta kläder som barnen gillar samtidigt som de är bra att leka i och där byxorna åtminstone inte ramlar av.

Har 4 barn som alla varit i princess-fasen. De två sönernas fas var dock kortare än tjejernas men samtliga har varit ut den kring sexårs.

Min 14-åring (tjej) gick från att vara princessig till att bli superpraktisk. I åk fyra valde hon som enda barn i klassen overall på vintern för att det var mer praktiskt. Den var dessutom ärtgrön. Nu som tonåring bara fnyser hon åt plagg med hål i och tycker det verkar extremt korkat att köpa trasiga plagg när det finns hela.

8-åringen (flicka) har på 1,5 år gått från enbart klänningar och gärna rosa till väldigt stilrent svart/vitt/marint.

Killarna som fick ha sin princessfas även om den inte varade mer än några månader är väldigt liberala i vad de anser att de kan ha. Den ena väljer gärna aktivt rosa och den andra tar det om det är vad som finns att tillgå. De har inga idéer om att det inte skulle gå iaf.

Tv har de fått se allt men vi har diskuterat en del kring vilka beteenden som är ok och inte (vänta tills hon vill se dubbade amerikanska serier med lite äldre barn, det är som en enda lång lektion i hur man gör sig lustig över andra och beter sig illa)

Det lät ju som en riktigt bra ide en prinsessa ute på hemliga uppdrag.
När hon blir äldre kanske hon vill bli tomb raider:)

Tack alla för era svar, tips och åsikter, verkligen hjälpsamt! Och skönt att höra även från er föräldrar med äldre barn som kommit ur fasen. Jag har förstås svårt att tro att hon skulle vilja gå i prinsessklänningar hela livet (och det är ju egentligen inte själva klänningarna jag har svårt för utan att hon sugs in för mycket i ?paketet? som riskerar att komma med dem) men då försöker jag helt enkelt gå med henne och samtidigt fortsätta att uppmuntra andra intressen också! Förhoppningsvis vill hon själv ha bredden, och skulle hon välja bort det andra får jag försöka se det som en fas och hoppas det öppnar upp sig igen senare. Tack!

För mig vara att vara i prinessåldern att vara barn. Tänk att få ha det så kul och känna sig så fin att ta ut svängarna så. Pappa köpte en bilbana som han fick leka med själv. Idag älskar jag än råsa och volang men använder det mer begränsat. MEN jag är oxå ultra feminist som röstar på FI och är rätt hård mot min omgivning och extremt självständig och har rätt hård hud. Att jag dessutom ser ut som en blunddocka gör att folk kan bli riktigt förvånad över mina åsikter.

Tack! Håller med helt, försöker att peppa henne på andra sätt också (försöker också att inte kommentera mitt egna eller andras utseenden utan vara noga med att alla får se ut och ser olika ut). Dock upplever jag det ibland som svårt när jag hör omgivningen ge henne beröm för att hon är fin, målar fint, är ?duktig tjej? osv. Så ibland känns det lite som en kämpar i motvind..

Och det är väl det där med vad som är ?äkta? intresse och inte - vad man ?bör? intressera sig för och tycka om som tjej och vad man faktiskt skulle tyckt om annars om en fått välja helt fritt som är den stora frågan. Men oavsett, har ju marknaden hittat något som de flesta tjejer (och i vissa fall även killar såklart) faller för, det för man ju ge dem :)

Tack! Ska försöka tänka än mer på det där att typ monsterbilar (eller vad det nu kan vara för något som är typiska killeksaker) kan vara gulliga och fina!