• Iowhannah

    Julibebisar 2018

    Hallå!

    Här tänkte jag att vi som har fött i juli 2018 kunde samlas och diskutera allt möjligt kring bebistiden och alla tankar och känslor man kan tänkas ha.

    Jag födde andra barnet den 19 juli, på bf+12. Det blev igångsättning men eftersom jag redan var öppen 5 cm så gick det snabbt och smidigt, från att de tog hål på hinnorna så tog det sex timmar innan vår dotter var född.

    I morgon blir hon en vecka gammal och vi håller fortfarande på att vänja oss vid omställningen. Jobbigast är det för sonen på 2,5 år men trots allt så tycker jag ändå att han tar det relativt bra, men det är ju klart att det är svårt att plötsligt inte vara ensam om mammas och pappas uppmärksamhet.

    Själv är jag full av hormoner och kan gå från att vara världens lyckligaste, till att gråta av förtvivlan, på bara ett par minuter. Sedan vänder det tillbaka igen. Och så håller det på, fram och tillbaka, upp och ner. Hoppas att det stabiliseras snart.

  • Svar på tråden Julibebisar 2018
  • Iowhannah
    Kellie13 skrev 2018-11-06 01:39:16 följande:

    Nä jag kan inte påstå att man njuter jämt och ständigt men det e verkligen ett big no no om man INTE njuter av att vara hemma. Asså det e typ tabu att säga att man inte tycker om det men jag kan säga att jag inte gör det. Är så trött på att just gå upp på nätterna och att ALLTID va trött. Folk säger typ "ta vara på den här tiden" men som sagt så kan ja inte säga att ja tycker det e mysigt alla gånger. O nu kämpar han med gaser o inte kunna bajsa så han är spattig o kan inte slappna av så igår var han vaken från kl 1 på natten o jag hoppas verkligen inte att det blir samma sak inatt igen för då kommer ja fan inte orka. Det jag gör på dagarna är att åka hem till min mamma som gått i pension så tack o lov att jag har henne och kan åka dit annars hade jag inte pallat att vara mammaledig! Med min dotter så fick min sambo ta över o vara hemma från att hon va 4.5 månad för jag blev så deprimerad av att inte umgås med nån.


    Det är ju så att de blir roligare ju äldre de är. En nyfödd är ju söt och så men en på åtta månader är betydligt roligare att vara med! En tvååring är nog bland det roligaste, då har de börjat prata men inte kommit in i trotsåldern (som vi kämpar hårt med här hemma).

    Jag hade förlossningsdepression när sonen var bebis och då var räddningen (förutom samtalskontakt) att börja jobba när han var tre månader. Den här gången gjorde vi en plan för att dela upp föräldraledigheten på samma sätt som förra gången och dela på en tjänst och jobba varannan månad. Jag började jobba i fredags men hade lätt kunnat vara hemma längre! Skillnaden är väl att man får sova mer när man är hemma med barnen, jobbar man så börjar man aptidigt eller slutar apsent. Men det är bara en månad och det kommer säkerligen bli kul när jag väl börjar på riktigt, nu har jag bara haft utbildning än så länge.
  • Iowhannah
    Lillflickan skrev 2018-11-05 23:14:00 följande:

    Det märks att min lilla klump är lite senare än era. Fyra månader nu. Hon sover mest hela tiden fortfarande. Känns oerhört lyxigt då hon faktiskt kan somna och sova själv ibland i alla fall. Det kunde sonen aldrig. Väntar bara på att den lyxen ska ska försvinna.

    Hon är mest nöjd när hon är vaken och kräver inte så mycket. Är hon inte nöjd är hon hungrig, trött eller har bajsat. Hon bajsar fortfarande typ 700 gånger per dag men har kompletterat småbajsandet med att lägga till upp-på-ryggen-jättebajsar också. Så bajsfest och dyrt blöjkonto hos oss.

    Största nöjet är att titta på, pilla på och suga på sina händer. Jag vaknar av att det slurpar högljutt på natten. Då är hon hungrig. Skönt ändå att hon inte skriker utan visar hunger på andra sätt. Saker är hon helt ointresserad av men kan ligga i gymmet och prata med sig själv i spegeln och mobilen som snurrar över skötbordet är ofantligt rolig tills hon helt plötsligt får för mycket och börjar stortjuta och behöver sova.

    Så avundsjuk på det där badkaret. Saknar mitt badrum :(


    Det låter som att du beskriver Alice här. Händerna är ständigt i munnen, nappen funkar bara när hon är riktigt trött. Precis som du skriver så skriker hon när hon är hungrig, trött eller har bajsat. Tar man ögonkontakt så får man alltid ett jättestort leende tillbaka :) Och hon älskar när jag låtsas äta upp hennes mage, då kan man få högljudda skratt :)

    Vi har inte haft någon ryggbajs än (peppar,peppar), men det kommer säkert här med.

    Nattetid sover hon fortfarande jättebra. Somnar vid 22 och vaknar för mat vid 04/05, sen sover hon till typ 08 om inte storebror råkar väcka henne innan dess. När hon var förkyld vaknade hon även vid 02 men det verkar ha slutat nu. Hoppas vi kan hålla oss friska ett tag nu!
  • LissaE
    Kellie13 skrev 2018-11-06 01:39:16 följande:

    Nä jag kan inte påstå att man njuter jämt och ständigt men det e verkligen ett big no no om man INTE njuter av att vara hemma. Asså det e typ tabu att säga att man inte tycker om det men jag kan säga att jag inte gör det. Är så trött på att just gå upp på nätterna och att ALLTID va trött. Folk säger typ "ta vara på den här tiden" men som sagt så kan ja inte säga att ja tycker det e mysigt alla gånger. O nu kämpar han med gaser o inte kunna bajsa så han är spattig o kan inte slappna av så igår var han vaken från kl 1 på natten o jag hoppas verkligen inte att det blir samma sak inatt igen för då kommer ja fan inte orka. Det jag gör på dagarna är att åka hem till min mamma som gått i pension så tack o lov att jag har henne och kan åka dit annars hade jag inte pallat att vara mammaledig! Med min dotter så fick min sambo ta över o vara hemma från att hon va 4.5 månad för jag blev så deprimerad av att inte umgås med nån.


    Jag är tack och lov inte så trött men saknar det spontana, och att kunna gå ut och rida utan stress. Och det sociala förstås. Men också att JAG blir rätt rastlös av de ganska tråkiga aktiviterna som vi gör. Promenader är skönt men jag orkar ju inte hur mkt som helst och när det regnar är det ju skittrist eftersom han inte vill åka vagn. Ottos pappa kan ha honom ett tag men sen blir han mammig och otröstlig för pappan. Sa till min mamma att det är tur att de inte bor så nära för då skulle vi hänga där jämt. Jag är så avis på dig som kan! Har en kompis som skickade en bild på en text som bla stod så här: ? du kväver mig men utan dig kan jag inte andas?. Tycker det är en fin beskrivning.
  • jennie08

    Man får absolut känna att det inte är världens roligaste jämt och att man inte njuter hela tiden. Jag njuter absolut inte av att amma hela nätterna och jag har jämt dåligt samvete över de stora barnen som inte får samma uppmärksamhet som tidigare.

    Men jag lyckas nog njuta ganska bra av Edward nu när han är inne i en period där han helt enkelt är nöjd. Kanske njuter jag lite extra för att det här är min sista bebistid. Jag är väldigt medveten om att det här är sista föräldraledigheten, sista gången jag har en liten bebis och att snart börjar ett nytt äventyr med en liten plutt som ska jagas överallt och hållas koll på varje sekund. Hihi - det är också mysigt men mycket mer påfrestande (tycker jag).

    Sen måste jag ju säga att det här med att skaffa en sladdis när man redan har stora barn var riktigt lyckat för oss. Jag har ju inte bara min man som hjälper till utan jag har ju två lite äldre barn som gör så mycket. De byter blöja, de passar honom när jag behöver gå på toa/duscha, de leker med honom, de byter kläder om han kräks eller dreglar för mycket, de tröstar om han är ledsen. Så ja, jag har ju två barnvakter hela tiden och de är tillräckligt stora så att jag vågar låta de hjälpa till så mycket.

    Inatt har han sovit riktigt bra, ammade när jag gick och la mig vid 22.30 och sen vaknade han inte förrän 04.00 :-O och sen vaknade han igen vid 06.00 och somnade om och sov till kl 08.00. Bästa natten sen han föddes - jippie

  • LissaE
    jennie08 skrev 2018-11-06 08:58:35 följande:

    Man får absolut känna att det inte är världens roligaste jämt och att man inte njuter hela tiden. Jag njuter absolut inte av att amma hela nätterna och jag har jämt dåligt samvete över de stora barnen som inte får samma uppmärksamhet som tidigare.

    Men jag lyckas nog njuta ganska bra av Edward nu när han är inne i en period där han helt enkelt är nöjd. Kanske njuter jag lite extra för att det här är min sista bebistid. Jag är väldigt medveten om att det här är sista föräldraledigheten, sista gången jag har en liten bebis och att snart börjar ett nytt äventyr med en liten plutt som ska jagas överallt och hållas koll på varje sekund. Hihi - det är också mysigt men mycket mer påfrestande (tycker jag).

    Sen måste jag ju säga att det här med att skaffa en sladdis när man redan har stora barn var riktigt lyckat för oss. Jag har ju inte bara min man som hjälper till utan jag har ju två lite äldre barn som gör så mycket. De byter blöja, de passar honom när jag behöver gå på toa/duscha, de leker med honom, de byter kläder om han kräks eller dreglar för mycket, de tröstar om han är ledsen. Så ja, jag har ju två barnvakter hela tiden och de är tillräckligt stora så att jag vågar låta de hjälpa till så mycket.

    Inatt har han sovit riktigt bra, ammade när jag gick och la mig vid 22.30 och sen vaknade han inte förrän 04.00 :-O och sen vaknade han igen vid 06.00 och somnade om och sov till kl 08.00. Bästa natten sen han föddes - jippie


    Wow vilken natt! Lycka! Tar Edward napp? Otto kan fortfarande inte och på nätterna duger inte hans händer.. utan då smackar han efter bröstet nästan hela tiden. Men det är okej, jag sover hyfsat ändå.

    Bara för att jag skrev att han inte vänder från rygg till mage med mening så har han definitivt gjort det hela dagen idag. Sen är han så glad att han lyckats få tag på fötterna. Äntligen! Som han har försökt,, han har nästan tittat på dem med skräck. Så jäkla lustigt!
  • Iowhannah

    Alice vänder sig inte från rygg till mage men däremot åt andra hållet. Hon såg så stolt ut när jag hurrade och applåderade :D

    I dag busade jag som jag brukar och låtsades äta hennes mage och då fick jag hör världens sötaste lilla ?he-he-he?! Tidigare har det mest varit en lite mer ansträngd och stötande andning (om ni kan fatta hur jag menar).

    Det är så himla kul när det händer saker! :D

  • ostbågen

    OBS!! FÖRLÅT FÖR LÅNGT GNÄLL.

    Hej alla mammor (och bebisar)!!

    Var med i tråden som fanns när vi väntade våra små sen så föll allt ut i sanden och har inte varit inloggad här sedan dess, men nu hittade jag denna tråd och känner igen mångas användarnamn. :)

    Måste få skriva av mig då jag inte umgås nära med någon som har barn.

    Födde 31/7 och fick andra gradens bristningar på 3 olika ställen. Fick ingen info om hur jag sprack eller vad jag kunde förvänta mig efteråt osv utan har läst i journalen om vad som "hände".

    Vi har provat ha sex men det går verkligen inte pga smärta inuti och även "runt" hålet. Fick tillbaka mensen för drygt 2 veckor sedan och provade med tampong men inte ens det funkade utan gjorde för ont att stoppa in och ännu värre att ta ut. När jag står upp (stilla på samma plats), sitter på huk, torkar mig på toan, sitter/ligger på vissa sätt, tvättar mig i duschen så påminns jag om att det inte är som förut. När jag sätter mig ner ibland kan jag känna "luftbubblor"?

    där nere..trodde först att det måste bero på att jag blivit så uttöjd men hålet är ju i princip igensytt känns det som.

    På efterkontrollen sa MVC att allt såg bra ut, var normalt och var läkt men att jag kunde känna utav ärrvävnad i något år eftersom det blir stramare och hårdare hud. Försökte förklara för henne att jag upplevde att något känns fel men då sa hon bara att jag skulle komma ihåg att det var ett barn jag fött ut.

    Ska det vara såhär? Har någon något liknande problem? Vet inte vad jag ska göra. :(

  • Kellie13
    Iowhannah skrev 2018-11-06 05:21:40 följande:
    Det är ju så att de blir roligare ju äldre de är. En nyfödd är ju söt och så men en på åtta månader är betydligt roligare att vara med! En tvååring är nog bland det roligaste, då har de börjat prata men inte kommit in i trotsåldern (som vi kämpar hårt med här hemma).

    Jag hade förlossningsdepression när sonen var bebis och då var räddningen (förutom samtalskontakt) att börja jobba när han var tre månader. Den här gången gjorde vi en plan för att dela upp föräldraledigheten på samma sätt som förra gången och dela på en tjänst och jobba varannan månad. Jag började jobba i fredags men hade lätt kunnat vara hemma längre! Skillnaden är väl att man får sova mer när man är hemma med barnen, jobbar man så börjar man aptidigt eller slutar apsent. Men det är bara en månad och det kommer säkerligen bli kul när jag väl börjar på riktigt, nu har jag bara haft utbildning än så länge.
    Jo så e det ju att det blir roligare ju äldre dom blir, jag menar just när dom e så små så e det svårt att aktivera dom, svårt att hitta på saker att göra.
  • Kellie13
    LissaE skrev 2018-11-06 08:13:57 följande:
    Jag är tack och lov inte så trött men saknar det spontana, och att kunna gå ut och rida utan stress. Och det sociala förstås. Men också att JAG blir rätt rastlös av de ganska tråkiga aktiviterna som vi gör. Promenader är skönt men jag orkar ju inte hur mkt som helst och när det regnar är det ju skittrist eftersom han inte vill åka vagn. Ottos pappa kan ha honom ett tag men sen blir han mammig och otröstlig för pappan. Sa till min mamma att det är tur att de inte bor så nära för då skulle vi hänga där jämt. Jag är så avis på dig som kan! Har en kompis som skickade en bild på en text som bla stod så här: ? du kväver mig men utan dig kan jag inte andas?. Tycker det är en fin beskrivning.
    Jo det har ju verkligen räddat mig som sagt, att kunna åka dit varje dag. Det har blivit som ett jobb och rutin för mig att åka hem till henne. Ja det e svårt att aktivera dom när dom e så små. Ja det var verkligen en fin beskrivning.
  • Kellie13
    jennie08 skrev 2018-11-06 08:58:35 följande:

    Man får absolut känna att det inte är världens roligaste jämt och att man inte njuter hela tiden. Jag njuter absolut inte av att amma hela nätterna och jag har jämt dåligt samvete över de stora barnen som inte får samma uppmärksamhet som tidigare.

    Men jag lyckas nog njuta ganska bra av Edward nu när han är inne i en period där han helt enkelt är nöjd. Kanske njuter jag lite extra för att det här är min sista bebistid. Jag är väldigt medveten om att det här är sista föräldraledigheten, sista gången jag har en liten bebis och att snart börjar ett nytt äventyr med en liten plutt som ska jagas överallt och hållas koll på varje sekund. Hihi - det är också mysigt men mycket mer påfrestande (tycker jag).

    Sen måste jag ju säga att det här med att skaffa en sladdis när man redan har stora barn var riktigt lyckat för oss. Jag har ju inte bara min man som hjälper till utan jag har ju två lite äldre barn som gör så mycket. De byter blöja, de passar honom när jag behöver gå på toa/duscha, de leker med honom, de byter kläder om han kräks eller dreglar för mycket, de tröstar om han är ledsen. Så ja, jag har ju två barnvakter hela tiden och de är tillräckligt stora så att jag vågar låta de hjälpa till så mycket.

    Inatt har han sovit riktigt bra, ammade när jag gick och la mig vid 22.30 och sen vaknade han inte förrän 04.00 :-O och sen vaknade han igen vid 06.00 och somnade om och sov till kl 08.00. Bästa natten sen han föddes - jippie


    Ok ja det låter ju härligt att dom kan hjälpa till så mkt. Hur gamla e dom? Har en dotter som är 5 år och hon är fantastisk med sin lillebror o hjälper till mycket med att hämta saker tex om ja sitter o ammar eller passar honom i babysittern om ja göra nått snabbt. Oj ja det låter som en bra natt du har haft. Här e det såå olika hur nätterna blir, man vet ALDRIG hur den blir. Ibland vaknar han 1-2 gånger per natt och ibland varannan timme. Problemet e ju hans mage som stör honom och när det händer går det inte att söva honom på natten så då får han sitta i babysittern som vibrerar och titta på tv en stund. Vet att det kanske inte är så bra att göra så på natten men samtidigt är de det enda ja kan göra för ja orkar inte bara gå runt o vagga honom, då går ryggen av.
Svar på tråden Julibebisar 2018