Vad skulle ni spontant tänka om en kvinna som, i 30+ åldern, saknade intresse för relationer och barn? Alltså en kvinna som bor ensam en bit utanför en stad, som inte har partner och aldrig tänker ha en, aldrig tänker skaffa barn och inte har husdjur?
Inget särskilt. Trivs mänskan så är det ju bara bra.
Inget särskilt.
Det finns så mycket annat meningsfullt i livet utan att det måste vara partner,barn eller djur.
Trivs människan med sitt livsval så why not?
Låter lungt och skönt tycker jag. Skulle gärna ha ett eget ställe som jag kunde åka till och slippa bli störd av andra. Kanske man ska köpa en stuga mitt i ingenstans?
Att hon vågar gå sin egen väg ? Oavsett om hon gör det baserat på rädsla eller välbehag så är det just nu hennes väg att gå.
Jag tänker: good for her. Om det gör henne tillfreds så fridens liljor.
Jag tänker att kvinnan visar ett stort och föredömligt miljöansvar som inte skaffar barn och att hon kan frigöra mycket tid till annat skoj.
Förutom att hon bor utanför staden och inte har husdjur skulle det lika gärna ha varit mig du beskrivit.
Jag är öppet asexuell och har absolut noll intresse för barn, relationer och sex.
Hade hon bott i stan hade jag inte reagerat alls. Bo själv utanför, tänker kanske asocial då. Men det är ju många som är det. Bara man själv är lycklig så.
Jag hade nog tyst spontant tänkt att hon kanske har dåliga erfarenheter från relationer, typ en trasig uppväxt eller möjligtvis någon diagnos eftersom min tro är att människan i grunden har behov av människor runt sig. Men jag hade varit mycket väl medveten om att det är fördomar och att det är en livsstil bland alla andra nu när människan är fri att bestämma över sitt eget liv.
Min första spontana tanke är att vissa bitar kanske inte är helt frivilligt och riskerar att ångra sig och bli bitter senare i livet.
Min andra tanke är att flyktbeteende och försöka gömma sig från jobbiga erfarenheter inte löser några problem.