Vad skulle ni spontant tänka om en kvinna som, i 30+ åldern, saknade intresse för relationer och barn? Alltså en kvinna som bor ensam en bit utanför en stad, som inte har partner och aldrig tänker ha en, aldrig tänker skaffa barn och inte har husdjur?
Inget speciellt.
Vad skulle ni spontant tänka om en kvinna som, i 30+ åldern, saknade intresse för relationer och barn? Alltså en kvinna som bor ensam en bit utanför en stad, som inte har partner och aldrig tänker ha en, aldrig tänker skaffa barn och inte har husdjur?
Jag blir mycket förvånad över att hon är en person som bryr sig om vad andra tycker om henne.
I min värld krävs ett visst mått av styrka och integritet för att göra sådana val, och då brukar man inte heller bry sig om vad andra tycker.
Jag skulle bli lite nyfiken. Det är val av livsstil som är så långt från det jag önskar mig som det går att komma.
Inte för att jag tycker det är fel, men det kräver en trygghet och mental styrka jag inte har och sånt fascinerar.
Tack för era svar.
Anledningen till att jag frågar är för att det är den framtiden jag ser för mig själv. Jag har några år kvar tills jag är 30, och jag planerar att flytta, men allt annat stämmer in på mig nu också.
Just nu verkar folk vifta bort mina tankar med "det kommer förändras, du kommer vilja ha barn, du kommer vilja ha en partner", och det har fått mig att bli lite fundersam över hur det ser ut om några år, när jag är äldre, när "tiden rinner ut" för barn.
Svaren ni har gett ger mig lite hopp, de flesta verkar inte bry sig och ni andra verkar ändå inte vara sådana som skulle ifrågasätta. Kanske är det bara människor man har växt upp med som får för sig att ifrågasätta?
Tack för era svar.
Anledningen till att jag frågar är för att det är den framtiden jag ser för mig själv. Jag har några år kvar tills jag är 30, och jag planerar att flytta, men allt annat stämmer in på mig nu också.
Just nu verkar folk vifta bort mina tankar med "det kommer förändras, du kommer vilja ha barn, du kommer vilja ha en partner", och det har fått mig att bli lite fundersam över hur det ser ut om några år, när jag är äldre, när "tiden rinner ut" för barn.
Svaren ni har gett ger mig lite hopp, de flesta verkar inte bry sig och ni andra verkar ändå inte vara sådana som skulle ifrågasätta. Kanske är det bara människor man har växt upp med som får för sig att ifrågasätta?
Jag gjorde tråden för att höra hur folk reagerar/tänker, inte hur jag eventuellt blir i mitt liv. Däremot är jag 100 % säker på att det kommer bli så då jag är asexuell, aromantisk, inte vill ha barn, älskar att vara ensam och ha tystnad runt mig och faktiskt rent ut sagt mår dåligt om jag inte får vara själv och varje ner några timmar varje dag.
Jag hade kanske varit lite nyfiken på henne och vad som gjort att hon med säkerhet vet att hon aldrig kommer bli intresserad av sådant, mest för att det är väldigt olikt mig.
Hade dock tyckt det var tröttsamt om det var något hon ofta ville hålla monolog om.