Min första spontana tanke är att vissa bitar kanske inte är helt frivilligt och riskerar att ångra sig och bli bitter senare i livet.
Min andra tanke är att flyktbeteende och försöka gömma sig från jobbiga erfarenheter inte löser några problem.
Tack för era svar.
Anledningen till att jag frågar är för att det är den framtiden jag ser för mig själv. Jag har några år kvar tills jag är 30, och jag planerar att flytta, men allt annat stämmer in på mig nu också.
Just nu verkar folk vifta bort mina tankar med "det kommer förändras, du kommer vilja ha barn, du kommer vilja ha en partner", och det har fått mig att bli lite fundersam över hur det ser ut om några år, när jag är äldre, när "tiden rinner ut" för barn.
Svaren ni har gett ger mig lite hopp, de flesta verkar inte bry sig och ni andra verkar ändå inte vara sådana som skulle ifrågasätta. Kanske är det bara människor man har växt upp med som får för sig att ifrågasätta?
Jag gjorde tråden för att höra hur folk reagerar/tänker, inte hur jag eventuellt blir i mitt liv. Däremot är jag 100 % säker på att det kommer bli så då jag är asexuell, aromantisk, inte vill ha barn, älskar att vara ensam och ha tystnad runt mig och faktiskt rent ut sagt mår dåligt om jag inte får vara själv och varje ner några timmar varje dag.
