aleakim90 skrev 2018-07-10 20:33:03 följande:
Allt känns så overkligt. Berättade för syrran som jag skulle spendera tre hela dagar med nu 24/7 som självklart blev glad. Mådde rätt illa dagen efter plus och mina bröst har varit väldigt fylliga, inte direkt större, men fylliga. Men nu idag har jag knappt känt något illamående, molvärk eller spänningar i bröstet. Mest bara om jag ligger ner, men knappt då heller. Bara uppsvälld mage idag och nu känns brösten inte lika fylliga. V 3+5 Så risk för tidigt mf är ju stor vid bim imorgon, men vill inte nöja över det i huvudet så försöker tänka på annat..
Hur får ni bort tankarna på mf?
Förstår att det är jobbigt med en massa tankar om missfall.
Jag är inne på min 7:e graviditet på 2år och 10måmader, utan att ha fått fram ett levande barn. Så mitt tips till dig är att försöka leva som vanligt och vara glad och positiv. För det är bättre att vara glad i onödan än att vara orolig och ängslig i onödan.
Om man är orolig hela graviditeten så kanske det inte blir så roligt i 9månader. Förstår du vad jag menar? För jag har varit så mina 5 första graviditeter, var orolig hela tiden. Men nu är både jag och min sambo lite avtrubbade, vi är jätte glada men vi försöker leva som vilken dag som helst.
Så jag tycker du ska försöka bara vara dig själv och glad för att du är gravid
Vi har också valt att inte berätta för någon, det är bara min bästa vän som vet om. Alla andra ska få veta tills magen börjar synas så de märker själva, då jag har systrar och föräldrar som aldrig har blivit glada för min skull. De säger bara att jag inte ska berätta så tidigt och sen har jag berättat på fel sätt (enligt mina systrar).
Men nu när min syster är gravid efter IVF så blev det ett annat ljud i källan. Alla blev jätte glada och började till och med gråta. Men ingen har gjort de för mig. Sen har jag fött ut bäbis i v.13 och v.14, ingen hörde ens av sig och frågade hur det hade gått eller hur jag mådde. Sen första gången jag träffade mina systrar efter de så var det en som inte ens kollade på mig.
Det ända jag har fått höra av en syster är att det måste vara något fel på mig. Fast läkarna har gått igenom mig utan att hitta något fel alls.
Menar absolut inte att du inte ska berätta för vem du vill, för de har jag gjort, men nu orkar jag inte berätta till folk som ändå inte bryr sig. Så min familj vet inte om mitt senaste missfall. Man får ingen stöttning oavsett, så jag tycker det är sååå skönt att FL finns, att ni finns!
Har mina kompisar och min sambo och hans föräldrar.
Oj vad långt det blev, jag bara babblar på
Tänk på att du ska ha barn, inte ett missfall.
