12-åring som inte vill gå till pappa
Ber om er hjälp nu, ni som har erfarenhet av liknande...Jag har en 12 åring som bott varannan vecka sedan 3-års åldern. Sedan förra året har hen börjat prata om att hen skulle vilja bo mer hos mig. Först ambivalent men sedan i vintras har hen sagt att hen inte vill bo mer hos pappa. Jag och pappa har vad en kan kalla en formell relation, bråkar inte men umgås inte och jag vet väldigt lite om pappans liv nu för tiden, vi har varit separerade sedan barnet var 1 år.
De senaste veckorna har barnet tvärvägrat pappa. Sagt att hen inte kommer gå dit igen, rymt när hen väl varit där. Jag har kontaktat skolkuratorn redan i vintras men inte fått så mycket hjälp, hen har pratat med barnet och pappan men inte mig och situationen har ju inte blivit bättre. Jag vände mig till socialrådgivningen som sa att vi inte har någon rätt att tvinga barnet gå till pappa.
Pappa hävdar att det inte är någon problem, att barnet är utåtagerande pga snart tonåring, konflikt med en kompis, jag har för slappa regler, alla anledningar utom att det är något problem hos pappan.
Barnet anger att anledningen till att hen inte vill bo hos pappa är att de har mycket konflikter, hen känner att pappa inte lyssnar och att hen inte trivs.
Socialtjänsten säger att de inte kan hjälpa mig. Bara att jag inte kan tvinga barnet att gå till pappan och att jag kan göra en orosanmälan mot pappan, men jag är inte orolig att det är något fel hos pappan. Jag tror bara att de har en dålig relation med mycket konflikter.
Jag har föreslagit BUP eller familjeterapi men pappan vill inte.
Nu känns det som jag bara befinner mig i limbo. Barnet kommer och går, säger att hen ska stanna, omöjligt att hålla någon som helst struktur då pappan inte vill prata med mig. Jag jobbar skift och är ensamstående så det är svårt för mig att vara tillgänglig de veckor jag egentligen inte skulle haft barnet hos mig. Blir massor av pusslande med skiftbyten, barnvakter etc. Jag skulle bara vilja få något slags beslut på var barnet ska bo så att vi alla kunde få lite rutiner, men hur får en till det när pappan inte vill varken BUP, socialrådgivningen eller familjeterapi (eller att bara jag och han pratar?). Någon som varit med om samma?
