• Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)

    Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

    För 8 år sedan gick jag o mitt ex isär, blev en lång vårdnadstvist , sluta med att jag förlorade, vann bara varannan helg med mina barn, men mitt ex hade alla ursäkter så jag fick inte träffa dom, hon fick hjälp av soc, som handlade om att barnen mådde dåligt av umgänge med mig, soc bad mig backa bort o låta mitt ex vara enda boendeförälder, ett år gick och jag fick inte träffa dom, fråga soc igen, fick till svar vi kan inte hjälpa dig, utan det är barnens vilja och bästa att vara enbart med mamman.

    Under tiden träffa jag en tjej, vi var ihop, jag berättade om att jag hade barn jag inte fick träffa, hon valde o gå, oj dömd igen, nu av en som bara gick på,att något måste vara fel på dig, förlora sina barn, finns bara dumbommar som tappar sina barn, liknande hände igen under samma år.

    Valde o flytta, behövde jag starta om livet, tror ingen vet hur det känns o ha barn man inte får träffa, väl i den nya staden berätta jag inget om barnen, utan jag flytta för arbetet. 

    Träffa min kärlek, hon vet ingenting om barnen, efter ett år får vi ett barn, nu är barnet 5 år och vi är ännu kära, jag har gjort allt för det här barnet, tog ut all min barnledighet o var hemma med barnet, nu jobbar jag bara mån-tos, ledig resten av tiden, ger mitt barn all tid o kärlek.

    Nu efter 8 år hör mina första barn av sig, gulp en klump i halsen när jag förstår vem som är på andra sidan av telefonen,först förstod jag inte även om hon presentera sig, var när dom pratade ihop bägge barnen via högtalare, jag förstod att det var dom, jag har inte hört av dom på 8 år, nu är dom 16 o 18 år.

    Dom fråga allt, varför jag försvann o flyttade, berätta att det var den äldres val,(hon valde mamma klart och tydligt, "bad" mig om att bara få bo med mamman) att jag flyttade för jag blev så illa behandlad av deras mamma, som inte lät mig träffa er, fick inte ens ringa på födelsedagar, jul afton, ingenting, bara bort struken, berätta att jag var så lessen att det inte går beskriva.

    Nu vill dom barnen träffa mig, hjälp, min nya vet ingenting om dom här barnen, ingen vet något, där jag bor nu, jag har blivit så hårt dömd för dom här barnen så jag har valt att inte berätta om dom, folk för står helt enkelt inte hur någon inte får träffa sina barn, går inte o förklara, folk förstår inte. Mina föräldrar får inte heller prata om dom med mig, dom är glad att jag har en ny familj nu, dom vet hur jag mådde tiden jag inte fick träffa dom, hur barn som är mitt eget blod inte får träffa sin pappa, jag får inte träffa dom.var ett rent helvete o ta sig igenom, men väl när den nya föddes så glömde jag allt, all fokus fanns bara på det nya barnet.

    Berättade inget om barnet för mina tidigare barn, dom vill träffas, men nu vet jag inte vem dom är, det är inte samma barn jag skildes ifrån, jag har inte sett dom på 8 år, varför ska dom dyka upp nu som gubben i lådan.
    Gav dom inget svar på om vi ska träffas, prata runt det, men sanningen så vill jag inte träffa dom nu,dom fick göra sitt val när dom var ung, soc stödde den äldres beslut, jag frågade om det verkligen var för deras bästa och soc sa att det är för deras bästa, och var bara för mig o acceptera. och det gjorde jag, med facit ihand hade jag fått vänta 8 år med andra ord, så glad jag bytte liv ,stad, allt.

    Nu gör jag allt för 5 åringen, hon har ett sparande ut över det vanliga, hon kommer ha närmare två miljoner när hon är 20 år, en bostadsrätt betald o klar när hon väl flyttar hemifrån. allt för att fördela arvet rätt, jag ser till att hon får det mesta av mitt kapital, ännu som vårdnadshavare har jag full kontroll på hennes konton,att allt betalas rätt under en längre tid, via kapital konton och allt så det inte ska förknippas senare som förskott.

    Så nej, mina tidigare barn har gjort sitt val, allt stött av rättssystemet och utvärderat av socialkontoret, två vänder dessutom, så dom kan inte ha fel, ett barn har rätt o välja, om dom mår dåligt av vv liv,mår dom dåligt av en vårdnadstvist så plockar man bort den ena föräldern även om jag bara tvistade och mitt ex bara bråkade. nej systemet har plocka bort mig för evigt, jag är inte deras pappa bara deras biologiska far.
    Kan liknas vid adoption, pappan kan vara anonym, och det väljer jag nu.
    Har tappat hela deras uppväxt, hela deras tonår, hur dom har utvecklas,alla band i mellan är borta, alla minnen, dom är främlingar nu, men en gång i tiden såra dom mig så mycket och hårt,något inget annat kan göra, nu är alla dom dörrarna stängda, nej dom får inte komma o träffa mig igen.
    Det var orden deras mamma sa till mig sista gången jag pratade med henne, försvinn ur deras liv, du får aldrig mer träffa dom, så valet är inte mitt, det var mammans.

    Så nu vet dom :

    Varför kom aldrig min pappa tillbaka.

  • Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !
  • Anonym (Går igenom delvis likadant)
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 17:09:43 följande:

    Finns inga linjer om pappor, hur och varför dom försvinner ur ett barns liv?, ingen skriver om det, mest barn och mammor som skriver att deras pappa försvunnit/lämnat, linjer om barns som söker sina fäder, finns bara deras sida av berättelsen, skriver för att det finns en annan sanning bakom allt, att det finns gott om mammor som aktivt förskjuter en pappa ur barnens liv, vad det får för konsekvenser, varför försvinner en pappa?, varför kommer han inte tillbaka?.

    Uppenbart gott om läsare så varför sluta,kanske dags nu, nu finns den ute, så tack alla att jag fick framföra varför, visa att arv inte alls är omöjligt och rikta bort från särkullbarn, ingen har skrivit om det förut, många har undrat , trott det är omöjligt, jag visa att det är inte omöjligt, utan ganska enkelt.


    Sant precis som du skriver men du visar då på en pappa som är oförsonlig och inte med tiden kan öppna sitt hjärta för sina barn och visa sig vara klokare och godare än elaka mamman och ensidiga oprofessionella Soc?

    Hade jag varit i dina kläder hade jag välkomnat mina stora barn och genom vänlighet och ärlighet och senkommen kärlek få dem att förstå vad som hände. De kommer med tiden att förstå det onda deras mamma gjorde den som små. Soc kommer aldrig att lära sig av erfarenheter, de lever i sin fördomsvärld där alla kvinnor är helgon, hur mycket som än talar emot den saken.

    Det är ett bättre slut på historien så här långt.
  • Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)
    Regndamen skrev 2018-05-20 17:04:30 följande:
    Anser du att man borde sänka myndighetsåldern till 10 år?
    Myndighetsålder har inget och göra med mognadsålder när ett barn får välja förälder.
    Många har en förutfattad mening att mognadsålder gäller från ca 12 år, men enligt lag gäller den från 6 års ålder.

    Hur avgör rätten/socialtjänsten att en 8-10 åring är mogen för beslutet att välja förälder,
    Soc gör så att dom ser hur tydligt ett barn svarar på varför barnet inte vill bo hos en förälder, svarar barnet jätte tydligt, kan även formulera varför dom väljer som dom gör så räknas det som moget.
    Soc får inte ta hänsyn till om barnet fått det inövat eller om mamman lärt barnet vad hen ska berätta, soc får inte göra någon bedömning ifall barnet är allierat eller påverkat av umgängessabotage .
    Man kan träna sitt barn innan man ska till soc, man har rätt och sitta med sitt barn under utfrågningen ,(den som oftast är utövaren av umgängessabotagen).
  • Regndamen
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 17:33:16 följande:

    Myndighetsålder har inget och göra med mognadsålder när ett barn får välja förälder.

    Många har en förutfattad mening att mognadsålder gäller från ca 12 år, men enligt lag gäller den från 6 års ålder.

    Hur avgör rätten/socialtjänsten att en 8-10 åring är mogen för beslutet att välja förälder,

    Soc gör så att dom ser hur tydligt ett barn svarar på varför barnet inte vill bo hos en förälder, svarar barnet jätte tydligt, kan även formulera varför dom väljer som dom gör så räknas det som moget.

    Soc får inte ta hänsyn till om barnet fått det inövat eller om mamman lärt barnet vad hen ska berätta, soc får inte göra någon bedömning ifall barnet är allierat eller påverkat av umgängessabotage .

    Man kan träna sitt barn innan man ska till soc, man har rätt och sitta med sitt barn under utfrågningen ,(den som oftast är utövaren av umgängessabotagen).


    Nej, barn får bestämma när de fyller 18. Inte tidigare.

    Vad är det för fel på dig?
  • Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)
    Regndamen skrev 2018-05-20 17:57:11 följande:
    Nej, barn får bestämma när de fyller 18. Inte tidigare.

    Vad är det för fel på dig?
    Just innan jag bestämde mig för att flytta från stan o starta nytt liv.

    Jag mötte mina barn utanför en mack, barnen hoppade ur mammans bil och ropade pappa,pappa, mamman skynda sig o knuffa in dom i bilen, igen, barnen fick inte komma fram och hälsa,jag fick inte hälsa på dom.

    Jag tog upp detta med soc, först nekade mitt ex att det hänt, men den äldre dottern berätta att det hänt för soc, då ändrades historien till att hon skyddade barnen så dom inte skulle bli påkörda, rent skit snack, var en parkering och inte många bilar där.

    Vad får man för bokstavs kombination av sådant? en helt egen ADHD?, eller har du någon bättre förklaring, vad har mammorna för bokstavskombination som gör något sådant? har dom en egen? Vilka spår lämnar en sådan händelse bakom sig? för mig för barnen?Hur går man vidare?

    Visst är det lätt o skrika vad har du för fel? har du upplevt något så hemskt i ditt liv?
  • Regndamen
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 19:25:05 följande:

    Just innan jag bestämde mig för att flytta från stan o starta nytt liv.

    Jag mötte mina barn utanför en mack, barnen hoppade ur mammans bil och ropade pappa,pappa, mamman skynda sig o knuffa in dom i bilen, igen, barnen fick inte komma fram och hälsa,jag fick inte hälsa på dom.

    Jag tog upp detta med soc, först nekade mitt ex att det hänt, men den äldre dottern berätta att det hänt för soc, då ändrades historien till att hon skyddade barnen så dom inte skulle bli påkörda, rent skit snack, var en parkering och inte många bilar där.

    Vad får man för bokstavs kombination av sådant? en helt egen ADHD?, eller har du någon bättre förklaring, vad har mammorna för bokstavskombination som gör något sådant? har dom en egen? Vilka spår lämnar en sådan händelse bakom sig? för mig för barnen?Hur går man vidare?

    Visst är det lätt o skrika vad har du för fel? har du upplevt något så hemskt i ditt liv?


    Ändå skyller du på barnen att du stack? Du anser att barnen förstört din familj?

    Det är något allvarligt fel på dig. Du verkar inte kunna uppleva kärlek som de flesta andra människor. Har du en personlighetsstörning?
  • Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)
    Regndamen skrev 2018-05-20 19:36:02 följande:
    Ändå skyller du på barnen att du stack? Du anser att barnen förstört din familj?

    Det är något allvarligt fel på dig. Du verkar inte kunna uppleva kärlek som de flesta andra människor. Har du en personlighetsstörning?
    Förstår att du är en singel kvinna, funderat på söka jobb på soc?, du skulle passa in där, du verkar ha meriterna i dina uttalandena. 

    Jag anser att den familjen och soc höll på knäcka mig totalt, soc förstod efter dotterns uttalande att mamman utöva umgängessabotage, då blev chefen för soc inkopplat och hon satt med vid varje möte där efter, dom förstod vad som hänt och vad som händer, vad mitt ex gör.
    Dom vet att enda domslutet som blir resultat av det är ensamvårdnad för mig, soc dröjer med att svara, dom går över tiden med två månader, rek tid 4 månader, där efter är historien ändrad, till skydda barnen så dom inte blir överkörd, vad den yngre dottern sagt var helt nerkortat.'

    Har alla känslorna intakt, lät mig och sortera bort det som hänt, fått lära mig o leva utan barnen, större delen av deras uppväxt, tiden läker all saknad, den växer när du får en ny chans, där kommer all kärlek, man upplopp o leva i nuet, den nya familjen får allt, kärlek,tid, upplevelser,minnen,närhet,tillit.

    Är det någon som ska rubba eller såra mig så är det den gamla familjen, gå in och rota i det förflutna riva upp allt som hänt, så är det bara dom som kan väcka dom känslorna igen,därför avvaktar jag med att träffa dom.alla har rätt till ett lyckligt liv.

    Tjejerna berätta att dom var glada och mådde bra när dom ringde. bra det räcker för mig o höra. nu vet jag dom mår gott. jag mår bra, alla mår bra. lyckligt slut med andra ord.
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 15:51:20 följande:
    Många är naiva i sitt tänkande, dom tror mammans handlande kommer straffa henne i slutändan, spara sms och visa för barnen hur hon förskjutit dig från deras liv.
    Verkligheten är oftast en helt annan, när man växer upp med en förälder så håller man hårt om den föräldern, av den enkla anledning för att det är just den enda man har kvar, det är den föräldern man har sitt liv med, man har sina minnen, sin uppväxt med,
    Barn vart en förälder har dött så glorifierar oftast barnen den förälder som gått bort,av den enkla anledning att den kvarvarande föräldern pratat gott om hen.

    Detta händer sällan när man haft en svår vårdnadstvist, där barnen tvingas välja förälder, vissa har en förälder som bor i samma stad, men ändå ingen kontakt,den personen får oftast ett agg riktat i mot sig.Där det har vänt så förskjuter dom den andra föräldern, men oftast för att det inte har varit någon bra förälder.
    Jag har tagit hjälp med detta ,jag har frågat folk som har gjort liknande, jag har frågat vuxna barn som varit med om detta, jag har läst enormt mycket.
    Det som hände mig , är det vanligt, ja tyvärr jätte vanligt,nästan satt i system, Många av föräldrar som råkat ut för detta, är helt vanliga människor, några har gått vidare exakt som jag gör,  "kanske du har en på ditt jobb"? , en charmig kille, jätte trevlig o social, har ett ungt barn, han är jätte bra och fin mot sitt barn/familj, men han bär på en hemlighet du inte vet om, han ett barn han inte träffar!
    Vanligaste en mamma gör är och berätta vilket svin pappan var, så försvarar hon sitt handlande, 7 av 10 gånger. den procent som är kvar har oftast drog problem, misshandlar eller något annat. eller helt enkelt lämnat barnen.

    Den dagen mitt barn får reda på att hon har syskon, gör jag exakt som mitt ex gjort, berättar att dom barnen valde bort pappa, dom gjorde pappa riktigt illa, därför lever jag tätt med min skrutt, därför bygger jag så starka band, hon kommer inte förstå varför dom valde bort mig, snarare förskjuta dom.

    Om jag inte berättar grundligt förstår inte folk, varför. som sagt många är naiva för verkligheten.
    Jag vet att det finns kvinnor som kan bete sig riktigt illa.
    Men det gör inte dina handlingar bättre.
    Det ger inte dig rätten att förskjuta och förneka dina barn.
    Att du dessutom tänker smutskasta dina barn för ditt yngsta barn är så vidrigt gjort att jag inte finner ord för hur vidrigt jag tycker det är.
    Varför är du så besatt av att hämnas på dina barn för något som ditt ex har gjort?
    Kan du svara på det?
    Vad har de gjort för att förtjäna ditt hat?
    Du fick ju en till chans att träffa dem,men då väljer du att istället bara tänka på dig själv och behandla dina barn som något katten släpat in.
    Om det var så här du behandlade dina barn,när du och ditt ex fortfarande var tillsammans,så kan jag förstå varför din ena dotter inte ville träffa dig.
    Du är ett extremt dåligt föredöme för andra män som befinner sig i vårdnadstvist.
    Jag kunde känna sympati för dig i början.
    Men när du började uttrycka dig på det sättet du gör om dina barn så kan jag inte längre känna någon som helst sympati för dig.
    Du beter dig svinaktigt! 
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 16:55:07 följande:
    Fast jag svartmålar inte barnen, det jag berättar är sant, den äldre flickan valde bort pappan, finns svart på vitt.
    Skrutten har rätt och få veta sanningen, hela sanningen. ifall det hamnar där, skrutten ska inte behöva undra varför dom syskonen inte funnits med i bilden.
    Fast du skriver ju att du tänker berätta för din lillskrutt att dina äldre barn inte ville träffa dig,att de har gjort dig riktigt illa.
    Är inte det att svartmåla?
    Ja,hon har rätt att få veta hela sanningen. Men får hon inte veta den förrän hon är större så kommer hon att undra varför du inte berättat om hennes syskon tidigare.
    Var så säker!
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 19:25:05 följande:
    Just innan jag bestämde mig för att flytta från stan o starta nytt liv.

    Jag mötte mina barn utanför en mack, barnen hoppade ur mammans bil och ropade pappa,pappa, mamman skynda sig o knuffa in dom i bilen, igen, barnen fick inte komma fram och hälsa,jag fick inte hälsa på dom.

    Jag tog upp detta med soc, först nekade mitt ex att det hänt, men den äldre dottern berätta att det hänt för soc, då ändrades historien till att hon skyddade barnen så dom inte skulle bli påkörda, rent skit snack, var en parkering och inte många bilar där.

    Vad får man för bokstavs kombination av sådant? en helt egen ADHD?, eller har du någon bättre förklaring, vad har mammorna för bokstavskombination som gör något sådant? har dom en egen? Vilka spår lämnar en sådan händelse bakom sig? för mig för barnen?Hur går man vidare?

    Visst är det lätt o skrika vad har du för fel? har du upplevt något så hemskt i ditt liv?
    Ja,ditt ex har betett sig riktigt illa. Och det gör att jag ännu mindre kan förstå varför du vill behandla dina barn lika illa som hon har gjort?
    Varför sjunka till hennes nivå? Får det dig att känna dig bättre?
    Du tänker dessutom smutskasta dina barn för din yngsta dotter.
    Det är minst lika illa som det ditt ex har gjort. Minst! Tänk på det! 
    Carpe Diem
  • molly50
    KKarate skrev 2018-05-20 21:00:01 följande:
    Du borde skämmas för ditt påhopp. Det är du som är en vidrig människa. Dessutom påstår du idiotiskt att TS inte kämpade för sina barn när han gått via rättsväsende och socialtjänst för sina barn. IDIOT!
    Men vad gjorde han efter att han förlorat vårdnadstvisten då?
    Han fick ju en till chans att få träffa sina barn. Men valde då att förskjuta dem med ursäkten att de inte ska få förstöra en familj till.
    Är det att kämpa för sina barn,tycker du,att skuldbelägga sina barn för allt som hänt?
    Carpe Diem
Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !