Mawie skrev 2018-05-13 17:23:38 följande:
Har tyvärr fått en del komplikationer, och har inte fått något vidare bra bemötande.
Den 16 mars i v 15, skulle jag hjälpa ett barn upp som fastnat i en buske( jobbar på förskola) Hukade mig något och drog upp henne bara i armarna, då kände jag hur det kändes kallt mellan benen, 10 min senare på toaletten ser jag hur ngt säckliknande hänger ut, får panik och skakar i hela kroppen, tror stt nu kommer foster och allt ut. ( 3 mf 2017)Försöker trycka tillbaka upp i slidan och jag börjar blöda. Åker till akuten och tas in på gyn, där säger dem att barnet mår bra men att livmodertappen släppt och åkt ut. Får någon slags plastring som ska hålla tappen på plats.
Gyn skickar mail till bm på mvc sen hör jag inget alls från min bm, försöker ringa och få tag på henne men inget svar tillbaka.
Vecka 20 och ultraljud blir jättedåligt bemötta av bm hon är stressad, irriterad, svarar snäsigt när vi frågar om det finns någon möjlighet att se könet, säger hon att det ingår inte i hennes arbetsuppgifter, vi var så glada och förväntansfulla, då bröt jag ihop och börja tjuta, killen var förbannad och vi gick där i från.
Kvinnan i receptionen stoppade oss och vi fick samtala med chefen vi fick en ny ulljudstid men fick även ventilera mig om allt annat som hänt och om bm som inte kontaktat mig.
Har fortfarande inte hört något i från henne 2 mån senare
Fått prata med en annan barnmorska dock och har fått en läkartid den sista maj.
Har skrivit ett långt brev hur jag mår, för jag har blivit deprimerad och är ledsen och orolig för hur allt ska bli, rädd för att föda för tidigt, kan jag ens föda vaginalt? Vilka risker finns,hur länge kan jag ha plastringen? Är rädd att ta bort den.
jobbar som om inget har hänt och gråter på kvällarna.
Kan jag ens bli gravid igen?Jag kan inte förlora det här barnet.operation? Även suttit med papper som ska in för försäkringsfrågor och tusen andra papper, Orkar inte och ingen verksr bry sig.
Men gud, vilket hemskt bemötande! Vad förbannad jag blir! Skulle byta barnmorska direkt! Jag fasade lite för just bemötandet, men kan bara konstatera att jag har fått ett heeelt underbart bemötande av alla här, från barnmorskan som tog hand om oss när jag fick en störtblödning i vecka 10, av vår egen barnmorska som ringer och kollar läget och lämnar provsvar (saknar sköldkörtel pga cancer så tar regelbundna prover) och som snappar upp varje liten grej och tar det på allvar, till alla barnmorskor och läkare som fullständigt omslöt oss när vi fick negativt besked på KUB. Jag börjar nästan lipa över alla underbara människor jag har runt omkring mig (skyller på hormonerna!). Jag har aldrig känt mig så omhändertagen som nu. Så jag vill bara tro att alla blir så här fantastiskt bemötta, men så är uppenbarligen inte fallet...