Hej!
Helt ny här och det här är mitt första inlägg så ha tålamod.
Plussade igår och bör vara i v 6 (om det räknats rätt) med bf 28/12 vilket var en överaskning om än en rätt trevlig sådan.
Finns det fler över 40 som plussat och vill följas åt?
Hej alla fina.
Är nyss fyllda 40 och gravid med mitt tredje barn. Är i v 6. Har en son på 11 år och en dotter på 9 år från ett tidigare förhållande. Det här blir min sambos första barn, han är 35 så lite yngre än mig :)
Ett MA bakom mig, upptäcktes i v 12 men det är rätt längesen nu.
Blev gravid på fjärde försöket. Oroar mig mer för missfall och MA än vad jag gjort tidigare. Förmodligen pga allt snack om åldern.
Vore kul att följas åt.
Finns det nån FB grupp?
Blev gravid på fjärde försöker vi med efter vårt MA.
Har börjat känna av lite illamående nu och brösten, ja dom känns som dom ska explodera och trilla av. Jisses så ont!! Gör även extra ont i dom om de är blåsigt ute och jag är tunt klädd.
Längtar till vul nu, vill se så allt ser okej ut så kanske man kan slappna av lite iaf...
Förresten min sambo är oxå yngre, 7 år yngre för att vara exakt. Såg vi va flera med lite yngre förmågor där hemma.
Hur mår ni andra?
Vad roligt att vi är fler som "börjat om" med en ny (yngre) man.
Jag är mycket mer orolig nu känner jag. Det skrivs ju inte så mycket positivt om att bli gravid efter 40, men jag försöker ha tillit till min kropp.
Hittills så känns det exakt som de tidigare graviditeterna, molvärk till och från, trötthet, redan början till foglossning, ömma bröst, halsbränna och lite, lite smygande illamående ibland. Med de andra barnen har illamåendet slagit till i v.8 så jag förväntar mig att det kommer ordentligt snart.
Om 8 dagar har jag inskrivning på MVC och då jag har trassliga graviditeter i bagaget så kommer denna säkert klassas som riskgraviditet, så jag hoppas på tidigt läkarbesök och VUL inom kort.
Lyckan blev kortvarig. Började blöda i morse i v 6+5 och det har tilltagit nu under dagen, så jag gissar att mf är ett faktum.
Känns skönt ändå att det kom så tidigt.
Nu hoppas jag bara att det går snabbt och relativt smärtfritt. Ska åka utomlands om 2,5 vecka och då hoppas jag det är över.
Vet inte om jag får någon ny chans med tanke på min ålder, men gick det att bli gracis nu så kanske det funkar igen.
Lycka till ni andra!
Är ny här och vill kunna prata med andra i liknande situation som jag är i. Jag fick mitt första + idag ???????? mot all odds. Jag och min man fick veta att vi var ofrivilligt barnlösa. Men efter 2 misslyckade ivf så sa läkaren att jag har så dålig äggkvalite så vi kanske skulle fundera på äggdonation. Och vi bestämde oss faktiskt för det. Jag kände att jag accepterade att jag inte kunde få biologiskt barn. Vi tänkte åka till Riga för en äggadoption. Vi hade t.o.m delbetalat. Det vi skulle vänta på var min mens så vi kunde starta behandling för mig och donatorn. Men min mens kom ju aldrig. Efter 6 dagar så gjorde jag ett gravtest och det visade ett +. Helt amazing. Ett mirakel. Vågar inte riktigt tro på det förränta vi har träffat en barnmorska. Så jag tror verkligen på mirakel! Bara hoppas att miraklet vill stanna!
[quote=79730672][quote-nick]gunbran skrev 2019-07-02 17:31:24 följande:[/quote-nick]Lyckan blev kortvarig. Började blöda i morse i v 6+5 och det har tilltagit nu under dagen, så jag gissar att mf är ett faktum.
Känns skönt ändå att det kom så tidigt.
Nu hoppas jag bara att det går snabbt och relativt smärtfritt. Ska åka utomlands om 2,5 vecka och då hoppas jag det är över.
Vet inte om jag får någon ny chans med tanke på min ålder, men gick det att bli gracis nu så kanske det funkar igen.
Lycka till ni andra![/
Jag beklagar verkligen! Kram!
Hej på er.
Jag brukar titta in här ibland. Jag är 44. Och fick ett MA i höstas med en ny man i mitt liv. Vi hade då mini piller men blev gravida ändå. Efter MA bestämde vi oss för att ge det en chans till ett gemensamt kärleksbarn men ännu har vi ej plussat.
Nu tror jag att det inte kommer ta sig alls. Så varje mens känns som en stor sorg.
Men men... vi kör på och hoppas ett tag till...
Följer fortfarande tråden. Är 45 (med en ny yngre man utan barn), är nu äntligen gravida i vecka 24 med en liten tjej. Mår väldigt bra och ingen större skillnad i graviditetskrämpor än för 20 år sedan. Omgivningen har varit så glada och positiva men vårde.... suck. Fick inskrivningssamtal i vecka 19, svårt att få tider och inställda besök, ska ta blodtryck varannan vecka pga ålder men har alltid haft lågt blodtryck och så även nu. Jag är så tacksam för denna graviditet men förstår inte att vården är så fixerad vid åldern då jag är helt frisk, tränar och mår bra.
Följer fortfarande tråden. Är 45 (med en ny yngre man utan barn), är nu äntligen gravida i vecka 24 med en liten tjej. Mår väldigt bra och ingen större skillnad i graviditetskrämpor än för 20 år sedan. Omgivningen har varit så glada och positiva men vårde.... suck. Fick inskrivningssamtal i vecka 19, svårt att få tider och inställda besök, ska ta blodtryck varannan vecka pga ålder men har alltid haft lågt blodtryck och så även nu. Jag är så tacksam för denna graviditet men förstår inte att vården är så fixerad vid åldern då jag är helt frisk, tränar och mår bra.
Följer fortfarande tråden. Är 45 (med en ny yngre man utan barn), är nu äntligen gravida i vecka 24 med en liten tjej. Mår väldigt bra och ingen större skillnad i graviditetskrämpor än för 20 år sedan. Omgivningen har varit så glada och positiva men vårde.... suck. Fick inskrivningssamtal i vecka 19, svårt att få tider och inställda besök, ska ta blodtryck varannan vecka pga ålder men har alltid haft lågt blodtryck och så även nu. Jag är så tacksam för denna graviditet men förstår inte att vården är så fixerad vid åldern då jag är helt frisk, tränar och mår bra.