Ångrar namn!

Är hans andra namn möjligen kevin..finns även i svensk version..byta..?

Usch vad jobbigt att läsa. Dels att ni fortfarande inte känner att det är rätt, dels för att jag känner igen mig

Mitt problem har inget med uttal eller så att göra. Men jag har ett barn som fyller ett i år och jag ångrar namnet otroligt mycket.

I början hade jag själv inga bättre förslag, inget som min man accepterade i alla fall.

Så vi tog ett och jag tänkte att det blir nog bra, det ger sig. Sa dock till efter ett år dagar att jag inte ville ha detta namn men det viftades bort.

Och barnet har inte alls växt in i sitt namn utan det känns bara fel. Fel rakt upp och ner.

Jag skämdes över att säga till andra vad hen heter och känner att jag behöver lägga till att det är pappan som valt namnet. Reagerar knappt när sköterskan på BVC ropar upp oss eftersom jag inte kopplar att det är mitt barn de menar.

Men jobbigast just att barnet inte är sitt namn, det passar inte alls.

Så som man säger ibland. "Hon är verkligen en liten Kajsa" eller "han ser ut som en riktig bus-Pelle". Det barnet jag längtade efter och väntade på i år, hen heter inte såhär.

Men jag får noll gehör och min man skulle aldrig gå med på att byta namn. Vilket jag varit beredd på sedan länge.

Om ni båda känner likadant, har ni diskuterat att byta namn?

Mina föräldrar paratar också olika språk, och vägde in det när de valde namn åt mig och mina syskon. Våra namn finns på båda språken men uttalet skiljer sig åt en del. Det har aldrig varit något problem, uttalet anpassas efter det språk som pratas för tillfället. Min ena bror har ett namn där stavningen också skiljer. Det är inte heller ett problem, han stavar på svenska eftersom han bor i Sverige, men om han/vi kommunicerar skriftligt med släktingar i det andra landet stavar vi på det språket.

Helt ärligt tycker jag att din man får tagga ner. Du måste få uttala namnet på svenska när du pratar svenska, och så uttalar din man namnet på engelska. Uttalet på mitt/mina syskons namn skiljer ungefär lika mycket/lite som Isak/Isaac. Det kommer att kännas helt naturligt för din son att han heter båda uttalen.

Och jag tycker Isak/Isaac är ett jättebra namn. Robust och lite gulligt på samma gång, passar hela livet.

Dumt att välja ett namn som uttalas så olika på de två språken. Hur stavar ni det? Isaac skulle nog jag uttalat engelskt även i Sverige, är för mig tydligt att man då inte tänkt sig uttalet Isak. Nu är det ju försent, om ni inte byter, men tänk till nästa gång på ett namn som uttalas likadant (eller nästan) på båda språken. T.ex. Carl, John eller Alfred och undvik namn som t.ex. Eric/Erik och George/Georg. Kan också funka med namn som inte har en svensk motsvarighet, typ Andrew, som då automatiskt får engelskt uttal.

Har ni flera än ett namn på honom? Ni kan ju använda hans andra namn i så fall.

Erik år ju mer eller mindre samma uttal, i alla fall jämfört med George och Isaac.

Håller helt med EAB. Uttala namnet som ni vill, så länge ni är överrens om hur det stavas. Mitt namn uttalas lite annorlunda i landet jag bor i och min dotters namn kommer också vara lite olika beroende på om mormor eller farmor säger det. Det är absolut inget konstigt med engelskt uttal på Isak, men du ska säga det du vill. Strunta i vad -folk ska tro-.

Kevin..! :)

Jag tycker också han överreagerar men å andra sidan vet jag ju hur han känner. Han skulle aldrig säga något till någon (förutom mig) men jag ser verkligen hur det skär i honom. Några barn frågade vad han hette häromdagen och jag sa Isaac (på "engelska") och de fattade inte alls. Vi stavar Isaac och på förskolan kör de engelskt uttal, dock passar det nog dem ganska bra då det finns en annan Isak i gruppen.

Andranamnen funkar inte heller, vi har valt ett var och de är de namn vi inte kom överens om. Hans favvisnamn som jag avskyr och vice versa.

Vi har absolut funderat på att byta hans namn och hade det inte varit för de rådande normerna hade vi nog gjort det. Men det känns ju inte bra att byta nu?! :(

Förlåt, men varför Kevin? Jag förstår inte vart du vill komma?