Ångrar namn!

Usch vad jobbigt att läsa. Dels att ni fortfarande inte känner att det är rätt, dels för att jag känner igen mig

Mitt problem har inget med uttal eller så att göra. Men jag har ett barn som fyller ett i år och jag ångrar namnet otroligt mycket.

I början hade jag själv inga bättre förslag, inget som min man accepterade i alla fall.

Så vi tog ett och jag tänkte att det blir nog bra, det ger sig. Sa dock till efter ett år dagar att jag inte ville ha detta namn men det viftades bort.

Och barnet har inte alls växt in i sitt namn utan det känns bara fel. Fel rakt upp och ner.

Jag skämdes över att säga till andra vad hen heter och känner att jag behöver lägga till att det är pappan som valt namnet. Reagerar knappt när sköterskan på BVC ropar upp oss eftersom jag inte kopplar att det är mitt barn de menar.

Men jobbigast just att barnet inte är sitt namn, det passar inte alls.

Så som man säger ibland. "Hon är verkligen en liten Kajsa" eller "han ser ut som en riktig bus-Pelle". Det barnet jag längtade efter och väntade på i år, hen heter inte såhär.

Men jag får noll gehör och min man skulle aldrig gå med på att byta namn. Vilket jag varit beredd på sedan länge.

Om ni båda känner likadant, har ni diskuterat att byta namn?