Bli gravid efter missfall följas åt

Återigen, känner igen mig. Var sjukskriven, fick sjukt mycket panikångest och även suicid några tillfällen efter vårat missfall. Och tiden efter då när vi försökte. Fruktansvärt hur det tär på en. Du är inte psyko, du mår dåligt av allt detta och det är inte konstigt.

Är ju jobbigt om ni inte kan prata / ventilera kring detta. Skapar så mycket oro, tankar och känslor om man inte vet vad den andre vill/tänker osv. Tänkte också att det här blir ju inget trevligt sätt att få till ett barn, sex på schema och typ ingen lust inblandad. Ett halvår höll vi på så. Mycket blir förstört efter missfall, särskilt om det är första graviditeten som för mig. Allt förknippat med göra barn, graviditet, ultraljud osv skapar ångest.

Mitt råd är samtalskontakt. Helst för er båda (separat eller ihop) men om inte han vill så gå själv. Jag går hos en och min sambo hos en annan. Nu vill mvc att jag ska gå till deras psykolog så det är tanken.

Kram till dig. Du är inte konstig och måste inte alls vara lugn. Du har all rätt att gråta, få panik osv.

jag förstår dig helt, det är en stressande situation att befinna sig i. 

kan det vara en möjlighet att ha sex lite mer utspritt än bara runt ÄL? Det tar bort lite av pressen att "just denna gången" måste det funka (och dessutom kan det ju leda till en graviditet ett par dagar innan etc också). 

Vi försöker med mycket fysisk kontakt som inte behöver leda till sex: kramar, mys etc. För min del tar det bort en del av stressen och det gör också att jag blir mer sugen generellt. När det blir jobbigt att ha sex bara för att man så gärna vill ha slutresultatet ( i e bli gravid) så är det tungt. 

hoppas ni hittar något som funkar för er <3

Ibland kan det kännas skönt att höra att andra går igenom samma / liknande. Inte för att man blir gladare men slipper kännas sig lika ensam kanske... Känslan av att typ vet att det inte blir något ännu en gång är så hemsk... Jag går hos sjukhusdiakon. Annars är det ju via vårdcentralen eller om man vill/kan betala privat. Psykologen på mvc blir väl först när man är gravid gissar jag.

Jag skriver till alla som har problem att få till det. Det är nog så för många att det låser sig.. Men strunta i om det är äl eller inte, kanske köp någon sexleksak eller sådana piller som ökar sexlusten. Lägg barnlängtan åt sidan lite och hitta tillbaka till varandra. Byt fokus och njut <3 Det funkade för mig och det tog sig då även om det tyvärr slutade I en ofosterlig graviditet. Jag vet att det inte är lätt men ni fixar det <3 Själv blöder jag ju än så måste vänta med att mysa.. All lycka till er <3

Tack jag va i v12+4 när jag fick reda på det :(

Nä vi har väl olika sexlust alla..Här har det nog varit jag som varit lite off medans mannen är typ beroende  Men jag brukar faktiskt inte säga när jag har äl eftersom jag är rädd att han ska låsa sig.. Jag hoppas det blir bättre för er snart  Och att du kan börja njuta 

Skulle varit bf i slutet på juni. Försökt i ett och ett halvt år nu men inte gravid än/igen. Så berättar en kompis att hon är gravid och de har inte försökt och knappt haft sex. Då är det svårt att vara odelat positiv kan jag säga.

Andras graviditeter minskar ju inte mina chanser, men ja...

Stort grattis!!! Håller tummarna för dig...här har mensvärk o uppsvullna kommit plus en nedåtgående temp så väntar vara på mensen nu. Tagit testa tidigt o fått negativt...dom två gånger jag blivit gravid så har plusset varit jättestarkt så ett tidigt test ska ju ge utslag då.

Vill så gärna o blir såååå ledsen när tanken kommer att jag kanske hinner bli för gammal för att bli gravid...

Hej.

Nu äntligen har kroppen kommit igång (hoppas jag) efter mf. Är inne på mensens sista dagar och hoppas att ägglossningen kommer som den ska.

Känner mig galet frustrerad och stressad. Trodde jag skulle kunna ta allt med ro, att det tar tid att bli gravid, men jag har verkligen inget tålamod!! Är på försök 6 nu och det känns som om vi försökt i en evighet!

Ledsen för mitt deppmail, behövde bara ventilera lite :)

Förstår precis hur du känner! Fick mitt första mf i april och nästa i maj, trodde att ägglossningen skulle komma igång direkt eftersom det var så tidigt och hade jag inte tagit ett test så hade jag trott att det bara var min vanliga mens. Men ÄL lyser med sin frånvaro.. :/ Och jag har verkligen inget tålamod! Medans sambon är hur lugn som helst och säger att det kommer när det kommer.. Blir ännu mer frustrerad när så många man känner lägger upp att de ska ha barn.. Men nu är vi med i en budgivning på ett hus som vi än så länge leder, så man kan ju hoppas att jag kommer få annat att tänka på nu en tid framöver. Håller tummarna för att ni snart lyckas! <3