Bli gravid efter missfall följas åt

Blöda i graviditeten är vanligt och behöver inte vara missfall. Jag har blött de 2 senaste gångerna. Ena gången trodde jag det var mens då jag blödde rätt rikligt i 7 dagar i sträck. Men var en graviditets blödning och ingen aning varför jag fick den. Den andra gången blödde jag lite smått då o då i början. Men hade aldrig ont i magen samtidigt. Denna gången innan blödning försvann alla symptom typ 2 dagar innan det började med bruna flytningar . Och sen var det igång med mensvärk och ont i svanken .

Hej alla!!

Jag börjar med att beklaga ditt missfall SL185 :((

Och grattis till plus!

Själv så blev livet ännu lite jobbigare efter missfallet och infektionen..

Vårat hus brann ner i söndags och alla våra saker och kläder försvann :(( Det känns så ofattbart konstigt och overkligt! Vi står nu utan hem och kläder (även om vi nu köpt lite) hela familjen bor nu på hotell och vi vet inte än vart vi kan bo. Jag är så glad och tacksam att vi vaknade i tid och han ut innan elden spred sig från carporten till huset!

Ta hand om er och mitt råd se över erat brandskydd och hemförsäkring!

Tack. Det känns faktiskt bättre efter att ha fått beskedet. Jag är tacksam över att det hände redan i vecka 5 och inte senare.

Vi har redan en helt fantastiskt 2,5-åring som får det att kännas mindre jobbigt. Han blev dessutom till på första försöket så det är väl helt enkelt vår tur att få kämpa lite nu. Men nu har vi försökt i snart ett år med ett utomkvedshavandeskap och ett missfall på vägen så nu tror och hoppas vi att allt ska gå bra nästa gång.

Ja man vill bara glömma allt och vakna upp igen, det mest jobbiga är att nästa gång man blir gravid sånkommer man ju inte kunna glädjas eller ta in det förrän man minst passerat v. 12 och knappt då eftersom det var precis då jag fick MA konstaterat :/ man litar ju inte riktigt på sin kropp efter det. Dom säger att det är slumpen som gör att du får två missfall i rad och att det är först efter tre missfall i rad som du får göra utredning då det kan vara något fel. Fick en broschyr när jag var inlagd på gyn där det stod att 1 av 4 graviditeter slutar i missfall så är ju ganska många som slutar i MF även om det är större chans att det inte gör det.. men du har helt rätt i att det nog är mest kvinnor som fått komplikationer under sin graviditet så som exv MF som skriver här och att det ger en skev bild om att de flesta får en massa MF. Finns ju många som det går bra för också. Tydligen många som får ett MF eller MA och sen går det bra men det känns verkligen hopplöst nu och absolut inte som att jag kmr bli en av dem :/ kram till dig <3Men gud vet inte vad jag ska säga, hur mkt otur kan en människa ha?? Stackars er, hoppas ni får ut det mesta på hemförsäkringen. Vad var det som gjorde att det började brinna? Mitt i allt elände så får du försöka tänka att det är tur att ni har varandra och att ingen kan ta ifrån er det <3

Branden startade i carporten och troligen så va det i proppskåpet :( Ja det är bara materiella ting som skönt!! Vi letar nu boende för fullt och försöker hålla ihop.. Sen så klart blir det väl en kamp mot försäkringsbolaget om att få ut för allt. Tack för din omtanke och fina ord

Här hoppar jag in mitt i allt. Så skönt att hitta en tråd som man verkligen kan relatera till.

Jag fick i maj reda på att jag var gravid för första gången i mitt liv. Allt kändes så overkligt från start och jag mådde väldigt bra. Det enda var egentligen trötthet och lite humörsvängningar från och till. Inget illamående alls. Kändes inte helt rätt i magen ända från början. I början av juni började jag få lite bruna flytningar efter en gynundersökning på inskrivningen. Hoppades på att det bara var tillfälligt. Det bruna övergick efter ett par dagar till rött blod. Den 11 juni fick jag äntligen ultraljud och det bekräftades att jag fått ett MA. Jag var då i v.10 (9+2) fostret utmätte typ 8+2. Grät så mycket och det gjorde så ont i själen. Men på något sätt var jag inställd på det för att magkänslan sa att något inte stämde. Dagen efter hade jag en miniförlossning hemma hos mina föräldrar. Fostret kom ut tillsammans med massa blod. Och... förlåt för känsliga öron; jag var så nyfiken och ville verkligen se det som skulle blivit mitt barn, så tillsammans med stöttning från min mamma så tittade vi på fostret tillsammans och WOW, det är det häftigaste jag varit med om. Så surrealistiskt. Jag trodde inte ens det fanns något där inne. Så häftigt.

Den 21 juni var jag på återkontroll och allt såg bra ut. Nu har jag och min sambo försökt igen sedan återkontrollen. Jag har ingen aning om när jag bör ha fått min ägglossning för jag har inte kontrollerat med några tester. Jag tog ett gravtest igår för att se så min HcG från förra graviditeten var borta, vilket den var.

Har börjat fundera på om jag faktiskt kan vara väldigt tidigt gravid just nu... min katt har, precis som förra graviditeten, varit väldigt nära mig och legat på min mage, jag har känt lite stickningar i livmodern precis som förra gången samt att jag varit ganska trött de senaste dagarna... kan det vara för tidigt att utmärka? Eller hur fort kan kroppen reagera på hormonerna såhär tidigt efter ett missfall? Tänker inte testa än då det inte kommer visa såhär tidigt, utan väntar iaf en vecka till. Nästa vecka är det en månad sedan missfallet.

ALL LYCKA TILL ALLA SOM FÖRSÖKER BLI GRAVIDA IGEN. Snart är det våran tur att få en lyckad förlossning!!

Jag har en dotter född -08 och sen son född -10 mellan dessa så har jag haft ett missfall och en ofostrig graviditet som upptäcktes i v.8.

I början av året så bestämde vi oss för att vi ville ha ett tredje barn. I mars fick vi ett positivt test och vi var glada att vi lyckats på en gång.

Oron fanns där från början pga den ofostriga graviditeten vi hade haft tidigare. Fick inget tidigt VUL för BM tyckte att det var inte nödvändigt när vi hade fått friska barn tidigare. Så vi väntade till KUB ultraljudet i slutet av vecka 12 och där såg vi en liten en med tickande hjärta. Drog en lättnad suck och tänkte nu har vi passerat den kritiska punkten och vi har faktiskt sett hjärtat slå.

Vi valde då att berätta för barnen att dom skulle få ett syskon och även för en del familjemedlemmar och på jobbet då jag var enormt trött

Fick även göra cellprover vid inskrivningen som visade på cellförändringar så jag fick åka in och lämna vävnadsprover. (Hemsk upplevelse) Blödde en del men läkaren sa att så kan det vara. Blödningarna slutade och jag fortsatte att få lite mage, kände dock inga rörelser och tyckte att det var lite konstigt men tänkte att det kanske är så att moderkakan ligger i fram och därför känner jag inget.

Strax innan RUL så fick jag svar på cellproverna att jag behövde komma tillbaka i graviditets vecka 28 då dom hade hittat måttliga förändringar. 

Den 26/6 var vi på RUL i v.19 och var så förväntansfulla då vi skulle få se den lilla igen och kanske även få reda på om barnen skulle få en lillebror eller lillasyster.

Hinner i stort sett bara lägga mig ner och få apparaten på magen så ser jag att något inte stämmer samtidigt som sköterskans säger att något verkar ha hänt här.

Lyckan förvandlas till förtvivlan. Får beskedet att hjärtat har slutat slå strax efter att vi var på KUB ultraljudet och jag har då gått runt i 6 veckor och kroppen har inte velat ta hand om det själv. Läkarna konstaterar MA

Får komma tillbaka dagen efter för att sätta igång missfallet. Får klara det själv då mannen behöver stanna hemma med våra andra barn då vi inte hinner få tag i barnvakt och dom är ledsna.

Det har nu gått en vecka sen missfallet och jag har fått negativt på testen och har bara sparsamma blödningar/flytningar. Vill bara att det ska sluta så att vi kan börja försöka igen.

Fy, du går igenom ett just nu alltså? Vad jobbigt :( det är riktigt tufft varje gång man ska gå på toa och hittar mer och mer blod. Det är en jättetuff tid men när man känner sig helt redo så är det bara att ta nya tag, tillslut sitter vi där med en egen liten bebis i famnen! Åh!

Ja jag hoppas verkligen det är något som växer i mig nu. Herregud vad lycklig jag skulle bli. Blir tårögd bara jag tänker på det. All lycka till till dig, med missfallet och kommande graviditet(er)!

Jaa bara allt kommer ut så lär det nog lugna ner sig ganska snabbt, men fy vilket tråkigt sätt att börja semestern på. Skönt ändå på ett sett att vara ledig, så du slipper ta ledigt från jobbet. Jag var hemma en och en halv dag. Min chef sjukskrev mig veckan ut, men jag gick tillbaka ganska fort, men det ska man känna efter ordentligt själv hur man känner!

Håller alla tummar för att vi blir gravida snabbt snart igen!

Kunde inte hålla mig utan tog ett clearblue plus test idag vid lunch...ser ju något svaaaaagt men det gjorde jag ju förra månaden med så nu vet jag att även clearblue plus kan ge spökstreck (Inte bara early)... bara vänta på mensen då. Har fått jättestarkt plus båda gångerna jag blivit gravid så det borde gett mer utslag om jag varit gravid denna gången.

Nu slipper jag gå runt o vara spänd iallafall...är bim på tisdag så tempen borde sjunka imorgon då el senast tisdag...nu är jag beredd på det även om man alltid blir besviken när mensen kommer...