Anklagad för umgängessabotage
Jag har tre barn (7,9,11) med mitt ex. När vi separerade så var jag tvungen att flytta strax under fem mil bort pga bostadsbristen. Två år senare skrev vi över barnen hos mig där de nu har sina vänner och går i skolan.I början hade vi varannan vecka men när hans bil gick sönder så ville han inte köpa en ny och menade då att barnen skulle byta skola igen eftersom han dessutom tycker att jag är en otillräcklig förälder eftersom jag har haft en depression. När jag vägrade tvinga dem att byta skola så nöjde han sig med att ha dem varje helg fredag till söndag (Jag lämnade vid hans dörr fre (4tim/tur&ret) och han lämnade vid min sön (1tim/tur&ret, han lånade sin mammas bil).
Jag fick hela barnbidraget tills han beslöt att han betalade såpass mkt för dem (guldpass, dyra kläder, spanien-resor odyl) att han borde få halva BB. När han, utan medhåll från mig, ändrade detta så hade jag inte längre råd med buss/tågkort (1700kr) och när jag sa det till honom så sa han att det inte var hans problem och att om jag inte såg till att barnen var hos honom fredag eftermiddag så begick jag umgängessabotage.
Min ekonomi höll på att gå åt helvete men FK sa att jag hade rätt till underhållsbidrag. När jag blev berättigad det och exet fick ett inbetalningskrav så började han skicka meddelanden om hur fattig jag hade gjort honom, att han inte längre hade råd att ha barnen ifall jag inte gick med på varannan vecka. FK sa åt mig att ignorera hans påtryckningar och sa att han fick ordna upp sin egna ekonomi själv.
När påtryckningar på mig inte hjälpte vände han sig till barnen, sålde flera av deras saker, inklusive deras mobiler, och sa att jag kunde rädda honom ifall jag bara gick med på vv. Iom detta vägrar nu min äldsta sova hos sin pappa eftersom hon anser att han han inte längre är att lita på. Jag försöker uppmuntra barnen att åka till pappa och ha kul men de är tveksamma. Jag har försökt få honom att prata mer med barnen för att bygga upp deras tillit igen men han blir bara arg på mig och säger att jag har vänt barnen emot honom.
Han säger att jag har begått umgängessabotage och att det är därför äldsta inte vill vara hos honom.
Han har sagt att han bara har råd att ha barnen hos sig varannan helg nu pga ekonomin och eftersom äldsta inte vill sova hos honom så måste hon åka med, de fredagar syskonen ska till pappa, och sedan vill vi ju alla att hon ska vara hos honom minst på lördagen också men han kräver att det även då ska vara "rättvist" och jag måste ta henne på tåget vilket blir ytterligare två timmars restid för henne. Om han får som han vill, enligt förutsättningarna vi har idag, så måste min äldsta sitta i bil, buss eller tåg i ca 7 tim/helg. Hade han varit villig att underlätta för henne så hade detta lätt kunnat sänkas till max 2 tim/helg.
Han har alltid fått låna sin mammas bil vid hämtning och lämning. Den enda gången, under två års tid(!) som han inte haft tillgång till bil var förra helgen då han helt plötsligt insisterade på att vi måste "samarbeta" och ville att jag skulle ta tåget och mötas "halvägs". Den resan som skulle ta honom mindre än en timma hade tagit mig tre timmar, så jag sa att han fick masa sig upp med tåget för att hämta äldsta. Då sa han igen att jag begick umgängessabotage. När jag fortsatte insistera på att han fick åka upp så krävde han att jag skulle betala biljetterna för honom och barnen, annars begick jag umgängessabotage, enligt honom, eftersom jag är boendeföräldern och har en skyldighet att se till att han får tillgång till barnen. (Han hämtade henne tillslut, på eftermiddagen, efter att jag betalat för barnens biljetter)
Jag begår alltså, enligt honom, umgängessabotage ifall jag:
Inte har möjlighet att lämna barnen till honom
Inte har möjlighet att hämta barnen hos honom
"Gör honom fattig" genom att ansöka om underhållsbidrag
Inte betalar för hans och barnens biljetter
EN gång har jag sagt att han inte FICK hämta barnen och det var när han kvällen innan hämtning krävde att få hämta barnen tre timmar efter deras läggdags. Då sa jag nej men att han var välkommen vilken tid han än önskade dagen därpå och att barnen då skulle vänta matade och påklädda. Hans svar var att han nu hade konkret bevis på mitt umgängessabotage.
Till saken hör att vi har aldrig varit i TR och inte har något skriftligt avtal med FR.
Det starkaste FR har att säga om saken är att han verkar passionerad och upprörd men ingen information och inga råd eller tips får jag.
Vad kan jag göra som inte innefattar tiotusentals kronor i juristavgifter?
(Ursäkta den abnormt långa trådstarten)
