Anklagad för umgängessabotage

Jag har tre barn (7,9,11) med mitt ex. När vi separerade så var jag tvungen att flytta strax under fem mil bort pga bostadsbristen. Två år senare skrev vi över barnen hos mig där de nu har sina vänner och går i skolan.
I början hade vi varannan vecka men när hans bil gick sönder så ville han inte köpa en ny och menade då att barnen skulle byta skola igen eftersom han dessutom tycker att jag är en otillräcklig förälder eftersom jag har haft en depression. När jag vägrade tvinga dem att byta skola så nöjde han sig med att ha dem varje helg fredag till söndag (Jag lämnade vid hans dörr fre (4tim/tur&ret) och han lämnade vid min sön (1tim/tur&ret, han lånade sin mammas bil).
Jag fick hela barnbidraget tills han beslöt att han betalade såpass mkt för dem (guldpass, dyra kläder, spanien-resor odyl) att han borde få halva BB. När han, utan medhåll från mig, ändrade detta så hade jag inte längre råd med buss/tågkort (1700kr) och när jag sa det till honom så sa han att det inte var hans problem och att om jag inte såg till att barnen var hos honom fredag eftermiddag så begick jag umgängessabotage.
Min ekonomi höll på att gå åt helvete men FK sa att jag hade rätt till underhållsbidrag. När jag blev berättigad det och exet fick ett inbetalningskrav så började han skicka meddelanden om hur fattig jag hade gjort honom, att han inte längre hade råd att ha barnen ifall jag inte gick med på varannan vecka. FK sa åt mig att ignorera hans påtryckningar och sa att han fick ordna upp sin egna ekonomi själv.
När påtryckningar på mig inte hjälpte vände han sig till barnen, sålde flera av deras saker, inklusive deras mobiler, och sa att jag kunde rädda honom ifall jag bara gick med på vv. Iom detta vägrar nu min äldsta sova hos sin pappa eftersom hon anser att han han inte längre är att lita på. Jag försöker uppmuntra barnen att åka till pappa och ha kul men de är tveksamma. Jag har försökt få honom att prata mer med barnen för att bygga upp deras tillit igen men han blir bara arg på mig och säger att jag har vänt barnen emot honom.
Han säger att jag har begått umgängessabotage och att det är därför äldsta inte vill vara hos honom.
Han har sagt att han bara har råd att ha barnen hos sig varannan helg nu pga ekonomin och eftersom äldsta inte vill sova hos honom så måste hon åka med, de fredagar syskonen ska till pappa, och sedan vill vi ju alla att hon ska vara hos honom minst på lördagen också men han kräver att det även då ska vara "rättvist" och jag måste ta henne på tåget vilket blir ytterligare två timmars restid för henne. Om han får som han vill, enligt förutsättningarna vi har idag, så måste min äldsta sitta i bil, buss eller tåg i ca 7 tim/helg. Hade han varit villig att underlätta för henne så hade detta lätt kunnat sänkas till max 2 tim/helg.
Han har alltid fått låna sin mammas bil vid hämtning och lämning. Den enda gången, under två års tid(!) som han inte haft tillgång till bil var förra helgen då han helt plötsligt insisterade på att vi måste "samarbeta" och ville att jag skulle ta tåget och mötas "halvägs". Den resan som skulle ta honom mindre än en timma hade tagit mig tre timmar, så jag sa att han fick masa sig upp med tåget för att hämta äldsta. Då sa han igen att jag begick umgängessabotage. När jag fortsatte insistera på att han fick åka upp så krävde han att jag skulle betala biljetterna för honom och barnen, annars begick jag umgängessabotage, enligt honom, eftersom jag är boendeföräldern och har en skyldighet att se till att han får tillgång till barnen. (Han hämtade henne tillslut, på eftermiddagen, efter att jag betalat för barnens biljetter)

Jag begår alltså, enligt honom, umgängessabotage ifall jag:
Inte har möjlighet att lämna barnen till honom
Inte har möjlighet att hämta barnen hos honom
"Gör honom fattig" genom att ansöka om underhållsbidrag
Inte betalar för hans och barnens biljetter

EN gång har jag sagt att han inte FICK hämta barnen och det var när han kvällen innan hämtning krävde att få hämta barnen tre timmar efter deras läggdags. Då sa jag nej men att han var välkommen vilken tid han än önskade dagen därpå och att barnen då skulle vänta matade och påklädda. Hans svar var att han nu hade konkret bevis på mitt umgängessabotage.

Till saken hör att vi har aldrig varit i TR och inte har något skriftligt avtal med FR.
Det starkaste FR har att säga om saken är att han verkar passionerad och upprörd men ingen information och inga råd eller tips får jag.

Vad kan jag göra som inte innefattar tiotusentals kronor i juristavgifter?

(Ursäkta den abnormt långa trådstarten)

Sens

Äldre 23 Feb 03:46

#21

r upprörd. Just nu väntar jag på att vi ska få till ett tredje möte men insisterar numera på att slippa sitta i samma rum som honom eftersom det är omöjligt att ha ett konstuktivt samtal när han beter sig så mot mig och min kropp reagerar med PTSD-liknande (under utredning) symptom efter alla åren han brukade våld mot mig. Jag bor i en liten kommun och dessa FR-medlare är de enda som bjuds så jag kan inte ens få någon annan med högre kompetens.

Jag vill även tillägga att jag gick ett helt år då jag egentligen var berättigad fullt UHB men inte fick en spänn av pappan men ändå förväntades betala för i princip allt eftersom jag var/är boendeförälder. Hans gnäll känns inte berättigat när han har två inkomster, ett hus hans rika mormor "hyr ut" till honom och en mamma som kan låna ut bil till honom i princip när som helst. Jag tror han överlever.

Som någon sa också så är han ju en man, en pappa så det räcker ju att han råkar gissa rätt skostorlek på nån unge nån gång så höjer folk honom till skyarna medan allt möjligt och lite till -förväntas- av mig som mamma. Det märktes tydligt efter separationen hur folk nästan blev rörda till tårar när exet sa att han ville ha barnen boendes hos honom så mkt det gick. Att han efter bara några månader skaffade en ny kvinna som nu sköter i princip allt barnrelaterat åt honom (förutom det som roar honom) är folk inte så brydda om.

Sens

Äldre 23 Feb 04:10

#22

Ughn... Jag skrev mer än det som står i förra inlägget men det verkar ha blivit något fel där.

Kortfattat:

Jag står för vad jag skriver så, nej, jag använder mig inte av anonymitetsalternativet. Det ger mig inga svar på mina frågor.

Vi har haft flera olika lösningar på boendet men det har alltid varit jag och barnen som fått dra det kort strået. I tio månader flyttade jag mellan min systers tvåa och exets hus för att kunna ha dem vv tex.

Vi hade varannan vecka i två terminer, efter att barnen skrevs hos mig, men pappan ville inte ha det så. Hans skäl var att bilen hade gått sönder, det kostade mkt, det var jobbigt att ta sig till jobbet och det blev långa dagar för barnen.

Jag var motvillig till att ha dem alla vardagar då jag inte trodde jag skulle orka som ensamstående men har ändå lyckats.

I ett år hade han dem varje helg och när UHB skulle betalas ville han, trots socialsekreterares, familjebahandlares och kuratorers avrådan, ändå ha dem vv igen och köra, trots att han själv inte äger en bil.

Äldsta vägrar också att sova över hos honom så hans genialiska plan fungerar ändå inte.

Just nu har han de två små fre-sön medan äldsta bara är hos honom på lördagar.

Eftersom det finns en historia av våld så insisterade FK på att UHB skulle gå genom dem så även ifall han valde att ha dem varje helg igen så kan han inte göra några avdrag för sina dagar.

Det lönar sig inte alltid att bete sig som en skit ;)

Sens

Äldre 23 Feb 04:10

#23

Ughn... Jag skrev mer än det som står i förra inlägget men det verkar ha blivit något fel där.

Kortfattat:

Jag står för vad jag skriver så, nej, jag använder mig inte av anonymitetsalternativet. Det ger mig inga svar på mina frågor.

Vi har haft flera olika lösningar på boendet men det har alltid varit jag och barnen som fått dra det kort strået. I tio månader flyttade jag mellan min systers tvåa och exets hus för att kunna ha dem vv tex.

Vi hade varannan vecka i två terminer, efter att barnen skrevs hos mig, men pappan ville inte ha det så. Hans skäl var att bilen hade gått sönder, det kostade mkt, det var jobbigt att ta sig till jobbet och det blev långa dagar för barnen.

Jag var motvillig till att ha dem alla vardagar då jag inte trodde jag skulle orka som ensamstående men har ändå lyckats.

I ett år hade han dem varje helg och när UHB skulle betalas ville han, trots socialsekreterares, familjebahandlares och kuratorers avrådan, ändå ha dem vv igen och köra, trots att han själv inte äger en bil.

Äldsta vägrar också att sova över hos honom så hans genialiska plan fungerar ändå inte.

Just nu har han de två små fre-sön medan äldsta bara är hos honom på lördagar.

Eftersom det finns en historia av våld så insisterade FK på att UHB skulle gå genom dem så även ifall han valde att ha dem varje helg igen så kan han inte göra några avdrag för sina dagar.

Det lönar sig inte alltid att bete sig som en skit ;)

Sens

Äldre 23 Feb 04:15

#24

Anonym (K) skrev 2018-02-23 03:37:00 följande:

Kan du inte få juridisk hjälp via din hemförsäkring?

Aha! Bra idé! Jag får kolla upp det imorgon/idag/när jag ev. sovit en stund =)

Sens

Äldre 27 Feb 08:06

#27

Hela barnbidraget delades ut till honom eftersom vi inte ändrade det (läs: jag orkade/vågade inte bråka om det) när barnen skrevs över till mig. Han betalade summan jag skulle ha från hans egna konto. Under sommaren sa jag att jag skulle ansöka om att få det utbetalat direkt till mig istället. Då blev han arg och efter det bestämde han att han banne mig hade rätt till halva. När jag sedan ansökte hos FK om att få hela BB betalat direkt till mig så tittade de på underhållsbidraget, som jag inte hade ansökt om, och fick därför för sig att jag inte var berättigad helt BB och det var då jag blev tvungen att ansöka om UHB, vilket han nu straffat mig och barnen för i ett halvår.

Anklagad för umgängessabotage

INNEHÅLL