Bedragen

Vet hur det känns att vilja ha den bekräftelsen men det är precis DET du behöver bearbeta i terapi för att kunna släppa innan du kan må bra igen.

Du måste gå i terapi, vet att män drar sig för det men snälla gör det, ni mår generellt sämre än kvinnor och jag tycker det är synd. Lösningen är inte att bita ihop och stå ut eller se det som att hon har lösningen och borde ångra sig för att du ska kunna gå vidare (fast alla i din situation önskar det).

Om hon ångrar sig skulle det inte hjälpa dig. Risken är mycket stor att det mest skulle vara manipulation från hennes sida (om än omedveten), för att få tillbaka dig eller bara för att kunna utnyttja dig som vän och få energi ifrån dig.

Du är fri när du släppt det behovet och insett att du har nycklarna till din frihet och lycka, inte hon.

Om du ser henne som att hon håller i lösningen hon kan ge dig eller inte är du ett maktlöst offer som mår dåligt så länge hon inte gör si eller så. När du ser det som att du har nycklarna växer du flera meter över hennes nivå, lämnar bitterhet bakom dig och får livslust och lyckorus igen över allt du kan göra med resten av ditt liv.

Ett tag sedan du skrev något... hoppas du mår bra!!!!!

Tänker mycket på allt du skrivit och kommit en bit på väg.... otrohet är ett val och det är inget fel på dig.

Planering och lögner och allt vad det innebär. Jag var ju med om det själv och jag mår brs idag inte mitt ex..

Tror och hoppas det blir samma för dig!!! Kram

Typ i samma sits fast efter ett 8årblångy förhållande, lite strul i relationen och hon inleder ett förhållande med en kollega som hon nu verkar vara kär i, gick väldigt fort och helt plötsligt existerar man inte längre, för bara 2-3 månader sen var det fortfarande "jag älskar dig"

Känns nästan lite surrealistiskt men man inser till slut att man är värd bättre

Vi kollade på radhus tillsammans bara någon månad innan det uppdagades.

Det jobbigaste är nästan hur dom helt kan stänga av och inte känna någonting medans man själv lider, det är som att man är en främling trots 8 år tillsammans, känns verkligen konstigt.

Yep har en unge som precis fyllt 4 i december.

Semesterdiskutionen hade vi också nyligen, hur gammal är ditt ex?

Har flera bekanta som varit med om liknande situationer och det har handlat om bra killar där respektive har sökt sig till ngt nytt och spännande som jag antar inte kommer hålla i längden, rätt tragiskt.

Även om du är snygg, charmig och rolig så kommer det i längden alltid bli lite tråkigt där ngt nytt dyker upp som känns fräscht och spännande beroende på vårt man befinner sig i livet.

Och om jag ska vara ärlig kan det ta väldigt lång tid innan man kommer över någon, efter ett helt år är vissa inte helt återställda, för andra går det såklart snabbare.

Jag blir lite rädd när jag tänker på vissa vänner som blivit svikna, det sätter verkligen djupa spår hos känsliga personer.

Försök att träffa någon ny trevlig tjej att hänga med, behöver inte vara seriöst men kanske någon biö eller fika ibland.

Undvika hennes sociala medier vilket såklart är svårt men nödvändigt, jag vet att man vill kolla stup i kvarten men det fördröjer bara läkningsprocessen.

Det är också viktigt att inse att det är över, även om ni mot förmodan skulle hitta varandra igen blir det förmodligen aldrig samma sak och det man trodde man en gång hade kanske i själva verket var en illusion.

Men du är iallafall inte ensam Om det är npgon tröst :)

Funkar bra med barnet men är såklart tufft, man förlorar inte bara den man älskar, man förlorar även halva tiden med sitt barn.

Jo att bli ersatt är inte så roligt, dög man inte, vad gjorde man för fel är tankar som dyker upp.

Men som sagt, det är svårt att konkurrera med en ny förälskelse.

Man måste dock tänka på att alla förr eller senare får problem i sina förhållanden, om hon inte hade lämnat dig nu hade hon förmodligen gjort det senare.

Vill man verkligen vara med en sån person?

Var glad att ni inte han skaffa barn, det hade gjort processen ännu tuffare.

Jo det är tufft när man i princip inte existerar längre, ingen ånger, inga skuldkänslor utan man är bara någon gammal bekant som dom i princip inte vill ha kontakt med.

Du verkar Genuint godhjärtad. Jag tycker du verkar jätte mysig, ett riktigt kap! Strunt i henne det är hennes förlust. Finns många andra som skulle uppskatta dig!

Hej TS. Läste din tråd nu och undrar nu när du skriver att det känns bättre: har du några råd hur man tar sig ur den deppigaste tiden? Lämnade en 6årig relation för en månad sedan, en relation kantad av div otroheter från hans sida.

Skulle va fint att få lite råd. Upplever att det nästan är tuffare nu än i början, tänker på exet konstant.

Hej igen, tack för dina råd. Nu tre månader senare mår även jag bättre och har själv skapat mig min egna ?rehabplan?, som jag kallar den. Skönt att höra att du mår bättre, men precis som du skriver kommer det dagar när allt känns piss och man bara saknar. Då får man läsa den där listan med alla negativa aspekter av personen och påminna sig själv om varför det sket sig.

Det jag försöker tänka är positivt med att exet redan dejtar/gått in i en ny relation är att personen bara kör på i samma hjulspår, vilket sannolikt kommer göra att det slutar i en lika smutsig historia som relationen startade i.

Plus karman. Karma bara måste finnas.

Det som hjälpt mig mest är att totalblocka exet från alla sociala medier, ta bort/lagra bort alla kort/minnen och säga till nära och kära att om de hör ngt från/om exet vill jag inte att de berättar det för mig.

Är snart 31 år, inga barn.