• Galet lurad

    Bedragen

    Absolut inte förvånad men otroligt besviken. Blev som sagt väldigt lurad och intalad att allt var grönt, tills det kunde bevisas. Och så kort tid som sambo så trodde ju jag att livet med henne bara börjat trots två år tillsammans. Och hon intalade mig även förhoppningar om framtiden väldigt nära inpå allt så det kom plötsligt.

  • Galet lurad

    Så känner jag också. Finns det folk som säger;

    - Du har förhållande. Red ut det först så kan vi se sen. ?

    Är det manligt eller statushöjande att gå in och ta någon från en? För om man blir kär borde man ju göra slut direkt och kanske till och med säga att man fallit för någon annan? Varför dra ut på det istället och fortsätta med hemliga möten? Det lämnar en med frågor som vilka dagar det hände, hur många gånger, hade vi sex samma dag som ni, all övertid var egenrligen något annat, var du ens på jobb vissa dagar och framförallt varför? Var det värt det?

    I och med att vi har noll kontakt så undrar man ju om man ens finns i huvudet på henne eller om det är helt blockerat. Trots att hon gjort vad hon gjort så finns ju hon i mitt huvud hela dagarna. Kanske för att jag fortfarande var kär?

  • Galet lurad

    Kan vara så. Verkar inte vara en seriös typ efter allt hon beskrivit om honom när hon fick tjänsten och verkligen inte hennes typ så jag förstår inte riktigt vad som hände. Och hon tyckte inte om det sättet hos folk att hoppa in i något annat när man har någon och särskilt inte det han har gjort, plockat henne från mig. Så snacka om att man blivit grundlurad. Två år för ingenting.

    Och så har man satsat så mycket av sig själv.

    Hade inte varit fel med ett sms en kväll.

  • Galet lurad
    Anonym40 skrev 2018-02-18 13:14:34 följande:

    Hej!

    Mycket sorgligt att läsa din historia, denna är tyvärr ganska vanlig!

    Din kvinna har med sig ett bagage som du inte varken sett eller förstått,,, så på det sättet instämmer jag att du känner dig lurad!!

    Själv har jag stora egna erfarenheter av detta!

    Dessa problem är vad jag kallar symptom på något annat!

    Ofta saker som hänt under uppväxt där delar av ens personlighet skapas!

    Tex om dina föräldrar aldrig tar tag i problem utan sopar dom under mattan, stoppar huvudet i sanden och kör vidare, utan att ta eller lära sitt barn konflikt,gränser osv med allt vad det innebär!!( kärlek,trygghet osv)

    Dessa personer går ofta i en relation( även med vänner och sina egna barn) utan att kunna lösa prata, hantera, förmedla konflikter, se egna eller andras behov, vilket resulterar att dom tillslut inte mår bra i relationen och tex kvävs! ( ohållbar)

    Att då vara öppen för ny partner är oftast endast en flykt (qvick fix), då de inte är klara med sig själva och sina inersta egna problem!

    Svårigheten med dessa personer är att dom kommer sällan till insikt eller kan vara objektiva på sig själv,, därav tar dom sällan hjälp utan dom kör på i liknade mönster och får ofta samma produkt tillbaka i sitt liv gång på gång!

    Att få en fungerande relation måste man enskilt må bra,,och det är inte alltid lätt att se bagaget en människa har,, vare sig från uppväxt eller tidigare liv!


    Tack för ditt svar!

    Väldigt intressant att läsa. Jag har givetvis reflekterat mycket över detta. Vad som finns i bagaget. Ska också sägas att jag försökt närma mig och ta upp detta flertalet gånger men blivit bortviftad med att det inte är något. Har också märkt om jag sagt något lite fel och menat något helt annat så har hon bestämt bildat sin egen uppfattning och mer eller mindre bestämt sig för vad jag menade. Detta klandrar jag mig en del för eftersom jag borde tagit tag i henne och satt mig ner och krävt en diskussion. Dock inte så lätt! Jag har försökt.

    Innan vi flyttade ihop så kom också många viktiga diskussioner via sms. Hon kunde bli arg för minsta lilla men väntade med att ta upp det tills det blev läge för henne att skicka sms.

    Nu hoppas jag inte att det låter som att hon har världens problem. Hon var världens finaste på alla sätt och vis men då med allt detta i slutet som förstörde precis allt!
  • Galet lurad
    Anonym40 skrev 2018-02-18 21:53:21 följande:

    Ja,,, finns mycket att säga runt dessa problem!

    Jag läser det du skriver och tänker så här!!

    Att stänga in saker (känslor som inte får utlopp) blir oftast katastrofala följder,, det kan gå många år men tillslut går det inte! Efter 40 år small det i mitt fall! Eller egentligen för min partner!

    Dessa personer som oftast har en dålig självkänsla,hittar strategier att överleva och anpassa o förhålla sig!

    Det är sorgligt och ledsamt och se hur illa dom innerst inne far o mår!

    Detta att närma sig att ta upp problem eller saker som du tyckt man ska kunna prata om funkar på det enkla sättet att du rör,utlöser dessa innestängda känslor som har kanske tom blivit till bomber och du har inte en aning, helt plötsligt smäller det!! Bla Illska o frustration utlöses mot dig,, i mildare variant undviker dom att prata om det!

    Ta tag i personen och tvinga sig till ett svar brukar inte funka då panik, agg, lögner eller annat kommer som svar!

    Mycket handlar om att känna sig styrd, ägd inte blivit sedd o hörd,, men som motpart har man ingen aning för skenet och budskapet som ges är något annat!!

    En svag person Försöker oftast dölja sina svaga sidor istället för att öppna för hjälp och förståelse!

    Ordet kommunikation har en otroligt stor betydelse som alla säger,,ordens betydelse och vad är vad i kommunikationen!! Tex säger/gör man saker för att man ska vara tillags( för att inte vara dålig).

    En person som har låg självkänsla vänder mycket av det du säger mot sig själv, fast du säger/menar på ditt sätt i välmening/kärlek så Omvandlas budskapet till en anklagelse eller något negativt!

    Ord,meningar, kroppsspråk kan tolkas på många

    sätt!

    Detta med att prata genom sms är ett tydligt tecken på konflikt rädsla och svårigheten med att prata!

    Garanterat i många fall skapat under uppväxten!!

    Otrohet är en flykt och inte en lösning på individens problem, sen kan olika personligheter funka mera eller mindre bra ihop, och en annan partner kan se och bemöta problemen bara genom att vara på ett annat sätt i relationen! Kunskap är den stora räddningen och det skaffar man sig inte genom en ny partner!

    Hoppas jag inte krånglade till det för mycket!


    Tycker jag känner igen mycket av det du skriver och hoppas det är okej att jag bollar det med dig.

    Jag fick en förklaring vid ett mindre bråk i början av vårt förhållande. Jag vet inte om jag borde fortsatt kolla av henne då och då för ibland märkte jag att något ligger och skaver. Istället försökte jag bara vara fin och tillmötesgående.

    Vad gäller hennes självkänsla så verkade den på topp. Hon tyckte gott om sig själv och passade det inte så "visste folk vart dörren fanns".

    Jag lät henne styra mycket i vår relation. Tråkigt för henne kanske men i all välmening. Ville ju att hon skulle vara lycklig. Och hon var styrande i sitt sätt.

    Förstår dock inte följande, om man hittar en partner och flyttar ihop, en som verkligen visar att han vill satsa och är att lita på. Om man då är ärrad av otrohet inom familjen, varför gör man då så själv i en ålder vid 30?

    Borde man inte vara ödmjuk inför det man har och kanske till och med rädd att förlora det? Jag borde ju ha varit den trygga punkten för henne? Och hon borde ju se på sin kollega med helt andra ögon som varit delaktig för henne i att bedra mig. Hon har ju blivit en person som hon egentligen föraktar. Eller när det gäller henne själv så ser man det inte så? Hon kanske är kär?

    Jag borde hata henne för vad hon gjort mot mig men istället är jag väldigt mån över hur hon egentligen mår. Tror inte hon mår dåligt över mig utan över att ha blivit påkommen. Misstänker att hon är en bra bit på väg i sitt "nya liv" och kanske till och med lite lycklig. Vet inte varför jag tror det men hennes personlighet är "jag tänker inte på sånt som jag mår dåligt av".

    När jag konfronterade henne med bevis så visste hon ju inget och gick så fort hon kunde så det känner jag igen. Likt andra gånger vid diskussioner och jag hade rätt, då gick det plötsligt inte att prata mer. Ofta gick det till dagen efter.

    Mina funderingar eftersom allt var över så fort är;

    Är det ytligt?

    Är hon kär?

    Var det ett snedsteg hon inte kunde/ville ta sig ur?

    Vad gjorde jag för fel?

    Hyser hon agg gentemot mig?

    Var detta vad hon faktiskt ville?

    Skulle hon gjort slut även om kollegan inte fanns?

    Och mer därtill men det blir långt då.
  • Galet lurad
    Anonym40 skrev 2018-02-19 21:14:23 följande:

    God kväll, jag delar gärna med mig!

    Jag läser din text, lite rörigt med reservation för feltolkning!

    Ligger saker o skaver inom någon är det bara personen själv som kan ta itu med det, helst via BRA terapi!

    Du som partner kan bara förhålla/anpassa dig på bästa sätt,för att det ska blir så bra som möjligt krävs kunskap om problemen och människan!

    Man kan bara göra så gott man kan utefter den kunskap man själv har, samt gå i terapi själv för att utveckla/förstå sig själv! Som känt,,,du kan bara förändra andra genom dig själv!

    Detta med att få styra/fixa saker eller bestämma,kan ha att göra med självkänsla att göra!!

    Om man hela tiden fixar o donar,styr blir det en bekräftelse på att jag duger till och är bra,, detta boostar den låga självkänslan! Ett bekräftelse hjul! Som snurrar fortare o fortare!

    Många blir utbrända pga detta, man jobbar ihjäl sig för att vara arbetsgivaren tillags som kan sluta med kollaps o utbrändhet,stesssyndrom osv!

    Det går inte riktigt ihop för mig det du skriver,, om man är en stark person klarar man en dialog, ett konflikt och blir starkare när man löst allt, man skulle med största sannolikhet inte vara otrogen och skulle man få känslor för någon annan berättar man det för sin partner!

    En stark person bygger en relation som blir bättre o bättre med tiden för man klarar av det och vill det!

    Svaga personer brukar inte kunna bygga något utan dom söker andra saker som tex trygghet för att må bra!

    Om du är hennes trygghet eller pappa brister det förr eller senare, man vill klara sig själv, ha makten över sitt liv och göra hur o vad man vill!

    Men fly till någon ny Karl gör ingen skillnad man byter oftast bara trygghet till en annan trygghet!

    Det bästa för dessa är att klara sig själva och bygga upp sig själv för att må bra och nå självständighet!

    Livet har kriser läs om dessa separat googla,, men saker som tex barn kan spela in runt 30! Och tänk dig att du går i ett förhållande som du inte mår bra i men kan inte förmedla det,, då blir väl en ny partner en lösning!

    Otrohet är hemskt/sorgligt men egentligen inte konstigt

    Den kan bero på många olika saker,,,,

    Jag läser din frustration i de sista tre styckena!

    Det är så du ser på saken, inte hon i detta läge!

    Att fly till en kollega som man redan känner är ett tryggt kort,,en redan påbörjad relation finns!

    Hon trycker undan dig och det du står för, trycker undan sundheten o klokheten!

    Man bli kall o hård o elak för det är bara hennes behov som styr, egot som blir större o större!

    Hon känner att du alltid haft rätt, du vet bättre än henne

    Hon vart och kände sig kvävd!

    Det är rörigt för henne, hon kan inte tänka klart, hon mår säkert inte bra för det som hänt!

    Du kunde inte gjort något mer än skaffat dig kunskap!

    Kär,,, nja levt i en dålig relation och bli ihop med kollegan

    Knappast,,,mera än flykt, där hon mår bättre än med dig!

    Inte heller konstigt,, när hon mår dåligt med kollegan efter spänningen lagt sig och förälskelse fasen över, vad tror du hon gör då?

    Agg mot dig,, handlar om obearbetade känslor!

    Ytligt, ville hon detta?dessa personer har inte den kontakten med sina egna känslor,, utan mera det blir som det blir,, däremot är dom mycket känslo styrda!

    Tex jag mår bra i hans sällskap varför ska jag inte vara med honom då! Man tänker inte på vad man har( det är ändå dåligt)

    Slut ändå,, ja tyvärr dessa personer hoppar från förhållande till förhållande och tillslut sitter dom och gråter i förtvivlan varför dom aldrig lyckas träffa den rätte!

    Räddningen för dom själva är terapi för att förstå sig själva och därmed komma till insikt!

    Dessutom när dom flytt till en ny partner tror dom att dom lärt sig något av den gamla relationen och den nya blir mycket bättre, men flyr man sina problem förstår man dom väl inte! Personligheterna spelar till viss del in!

    Man matchar varandra bättre och det funkar på så sätt bättre! Men deras egna jag och det innersta problem kommer alltid finnas där!


    Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att skriva. Jag har tagit ledigt från jobb resten av veckan för jag känner nu vid denna tidpunkt att det kommer ikapp mig. Även om jag vetat det tidigare så inser jag att vi är historia. Det ska vara så givetvis men tidigare har det ändå känts som att hon funnits runt hörnet. Vi har som sagt ingen kontakt och det börjar bli påtagligt nu. Inte komma hem genom dörren och mötas efter en arbetsdag, inga helger att spendera tillsammans, gå och handla, inga sms om allt möjligt etc. Jobbigt!

    Upplever hon också detta fast det var såhär hon ville ha det? Inga tecken (till mig) som tyder på att hon gjort fel.

    Jag var väldigt tydlig med henne att om det är något jag gör fel så vill jag veta det. Om hon funderade på något om oss, om samboskapet så ville jag ha kommunikation just för att jag var rädd om det.

    Känns lite som att jag har blivit utnyttjad. Jag gav upp det jag hade tidigare för detta. Nu har jag ingenting. Hon är antagligen redan vidare.

    Jag tänker att hon inte sett mig som en trygg punkt i sitt liv. Jag har aldrig hört något som tyder på att hon varit stolt över mig. Lite i början av förhållandet kanske. Hon har gärna "satt dit" mig inför annat folk istället för att "skydda mig" om du förstår hur jag menar. Jag har ofta tolkat detta som kärlek och lite jävlandes sinsemellan men nu tyder jag det klart annorlunda.

    Är jag egoistisk som säger att förhållandet inte var dåligt? De har jobbat ihop ett tag, nära inpå varandra, någon har tagit kontakt på ett annat sätt och det har fortsatt trots att jag varit i princip bredvid. Något hände plötsligt och sen var det en utdragen kamp i att hitta fel hos mig. Så känns det.

    Jag har tänkt tillbaka till situationer precis innan jag la märke till att han skickade sms och det var inget konstigt och hon hade själv planer för oss.

    Hon är kall och orättvis ja. Jag undrar om hon anser sig ha rätt till det eller om det är en försvarsmekanism. Det är som att jag är världens skit och hon tog skydd hos kollegan. Två år och allt vi gjort mot en kollega jag inte hade gett mycket för som betett sig så. Och jag hade önskat att hon insåg det alternativt att någon sa det till henne. "Kära vän, vad är det för kollega du har?!".

    Jag kan ha uppfattat henne som stark och hon kan anse det själv men när jag läser ditt svar så håller jag med. Efterspelat men även när jag ställde frågor har bara varit fegt.

    Ber om ursäkt för att det är rörigt. Jag är väldigt splittrad.
  • Galet lurad
    Less is more skrev 2018-02-19 21:50:11 följande:

    Hon har betett sig illa mot dig. Väldigt synd att flytta ihop, bygga bo tillsammans och sen inte vara stolt över det man har och satsa på den andre utan bara rasera allt.

    Kanske skäms hon och vet inte vad hon ska säga. Hon flyr och är kanske en rastlös själ. Möjligen söker hon kickar för att känna att hon mår bra, Annars kryper sig rastlösheten på. Kanske, för jag vet ju inte.

    Men sen är det också så - att en del har lättare än andra att stänga dörren bakom sig och gå vidare.

    Tänk på.att det ibland är omöjligt att förstå och veta hur någon annan tänker och känner. Det kanske inte går att förstå. Fastna inte i grubblerier. Då går man helt enkelt "bara" konstatera att det är slut för just ni två passade inte ihop av någon anledning. Lev vidare.

    Tappa inte hoppet.om en bra relation - du kommer säkert träffa någon !


    Less is more skrev 2018-02-19 22:04:03 följande:

    Jag skulle också tänkt så - Men TS är bara runt 30 strecket. En del personer runt 30 är vana vid både tjej och kllkompisar samt många kontakter i övrigt som inte betyder något på ett djupare plan. Då är det kanske inte uppenbart att att sms och mejl hitan och ditan är just tecken på otrohet.

    Men visst- jag tror inte heller att de flesta smsar kollegor på fritiden om det inte är något extra.


    Tack! Vissa dagar är "bättre" än andra. Grubblerier ja! Jag är ju ingenting längre. Nyss var jag den det skulle planeras med och allt gick så fort!

    Jag litade något så oerhört på henne och hon hade manliga vänner så sms var inget jag reagerade på förrän nu när jag märkte att det var på en annan nivå.

    Jag är ingen svartsjuk person men det var så mycket i det beteendet som fick mig att fundera. Annars är det allt detta med sociala medier som gör att det egentligen inte ska vara konstigt.

    Men jobbar man tillsammans varje dag och sen även efter jobb tar det upp en stor del av tiden så givetvis funderade man. Plötsligt var man inte intressant längre.
  • Galet lurad
    Anonym (Caroline) skrev 2018-02-22 18:41:56 följande:

    Kan vara att hon anser sig ha gått vidare men långt där inne finns säkert något!! Och hon inser nog att slutet inte sköttes snyggt....

    Det låter som att du ville ha dialog men inte hon.... då har du gjort vad du kunnat. Ibland vet man inte vad man har förrän det är borta och hon kanske inser det en dag även om det nu handlar om att visa upp någon form av stolthet!!!!

    Även om hon väljer kollegan borde du tänka att hon gjoft sig ett nedköp.... han visste att du fanns och höll på ändå och hon var otrogen. Hur ska de kunna lita på varandra?? Och han som gör så verkar ju inte vara en vettig person....

    Alla har sina brister, både du och ditt ex... men det har alla. Så är livet.... hon kommer hitta något hos en ny paftner oclså så småningom!!!!


    Ja. Jag var väldigt tydlig när vi flyttade ihop om att dialogen behövdes. Oavsett vad. Minsta lilla så skulle ingen gå och hålla det inom sig men ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att hon ville detta. Det var bara ett fett minus att hon blev påkommen. Undrar bara hur lång tid hon tänkte gå och låta mig tro att det ändå var okej även om jag hade börjat ställa försiktiga frågor om det.

    Nedköp och nedköp. Något är det ju. Det som jag hänger upp mig på är hennes ståndpunkt till otrohet, hennes syn på män som gör så som han har gjort för han är högst delaktig. Plötsligt var det helt okej... Visserligen hade inte jag gett mycket för en sådan person så nedköp, kanske det. Brukar inte se på människor på det sättet även om jag ärligt talat inte tycker han verkar vettig... Konstigt formulerat kanske.
  • Galet lurad
    Anonym (Fia) skrev 2018-02-22 20:59:16 följande:

    Sena utgångar, smusslande med mobil , magkänsla osv..men han nekar, men det gör ju ofta otrogna så det säger inget. Har släppt det för tillfället.


    Magkänslan inför sånt här är inget vidare.

    Jag väntade ett tag innan jag tog upp det och då mådde jag väldigt dåligt. Även efteråt men la också ner det när jag trodde att jag bara fick för mig saker.

    Sen blev det ju som det blev tyvärr så magkänslan var ju rätt.

    Nu tänker man; "jag skulle gjort si, jag skulle gjort så".

    Så låt det inte gå för lång tid om du mår dåligt och fortfarande misstänker något.
  • Galet lurad
    Anonym (Inte ensam) skrev 2018-02-23 06:46:47 följande:

    Beundrar ditt lugn i din text! Förstår att det känns jobbigt. Har själv varit där. Förhoppningsvis kan hon ge dig ett svar såsmåningom på vad som egentligen pågick.


    Tack! Jag försöker.

    Tror dock svaret uteblir men lovar att ni här inne får veta om det kommer någon dag.
Svar på tråden Bedragen