Anonym40 skrev 2018-02-19 21:14:23 följande:
God kväll, jag delar gärna med mig!
Jag läser din text, lite rörigt med reservation för feltolkning!
Ligger saker o skaver inom någon är det bara personen själv som kan ta itu med det, helst via BRA terapi!
Du som partner kan bara förhålla/anpassa dig på bästa sätt,för att det ska blir så bra som möjligt krävs kunskap om problemen och människan!
Man kan bara göra så gott man kan utefter den kunskap man själv har, samt gå i terapi själv för att utveckla/förstå sig själv! Som känt,,,du kan bara förändra andra genom dig själv!
Detta med att få styra/fixa saker eller bestämma,kan ha att göra med självkänsla att göra!!
Om man hela tiden fixar o donar,styr blir det en bekräftelse på att jag duger till och är bra,, detta boostar den låga självkänslan! Ett bekräftelse hjul! Som snurrar fortare o fortare!
Många blir utbrända pga detta, man jobbar ihjäl sig för att vara arbetsgivaren tillags som kan sluta med kollaps o utbrändhet,stesssyndrom osv!
Det går inte riktigt ihop för mig det du skriver,, om man är en stark person klarar man en dialog, ett konflikt och blir starkare när man löst allt, man skulle med största sannolikhet inte vara otrogen och skulle man få känslor för någon annan berättar man det för sin partner!
En stark person bygger en relation som blir bättre o bättre med tiden för man klarar av det och vill det!
Svaga personer brukar inte kunna bygga något utan dom söker andra saker som tex trygghet för att må bra!
Om du är hennes trygghet eller pappa brister det förr eller senare, man vill klara sig själv, ha makten över sitt liv och göra hur o vad man vill!
Men fly till någon ny Karl gör ingen skillnad man byter oftast bara trygghet till en annan trygghet!
Det bästa för dessa är att klara sig själva och bygga upp sig själv för att må bra och nå självständighet!
Livet har kriser läs om dessa separat googla,, men saker som tex barn kan spela in runt 30! Och tänk dig att du går i ett förhållande som du inte mår bra i men kan inte förmedla det,, då blir väl en ny partner en lösning!
Otrohet är hemskt/sorgligt men egentligen inte konstigt
Den kan bero på många olika saker,,,,
Jag läser din frustration i de sista tre styckena!
Det är så du ser på saken, inte hon i detta läge!
Att fly till en kollega som man redan känner är ett tryggt kort,,en redan påbörjad relation finns!
Hon trycker undan dig och det du står för, trycker undan sundheten o klokheten!
Man bli kall o hård o elak för det är bara hennes behov som styr, egot som blir större o större!
Hon känner att du alltid haft rätt, du vet bättre än henne
Hon vart och kände sig kvävd!
Det är rörigt för henne, hon kan inte tänka klart, hon mår säkert inte bra för det som hänt!
Du kunde inte gjort något mer än skaffat dig kunskap!
Kär,,, nja levt i en dålig relation och bli ihop med kollegan
Knappast,,,mera än flykt, där hon mår bättre än med dig!
Inte heller konstigt,, när hon mår dåligt med kollegan efter spänningen lagt sig och förälskelse fasen över, vad tror du hon gör då?
Agg mot dig,, handlar om obearbetade känslor!
Ytligt, ville hon detta?dessa personer har inte den kontakten med sina egna känslor,, utan mera det blir som det blir,, däremot är dom mycket känslo styrda!
Tex jag mår bra i hans sällskap varför ska jag inte vara med honom då! Man tänker inte på vad man har( det är ändå dåligt)
Slut ändå,, ja tyvärr dessa personer hoppar från förhållande till förhållande och tillslut sitter dom och gråter i förtvivlan varför dom aldrig lyckas träffa den rätte!
Räddningen för dom själva är terapi för att förstå sig själva och därmed komma till insikt!
Dessutom när dom flytt till en ny partner tror dom att dom lärt sig något av den gamla relationen och den nya blir mycket bättre, men flyr man sina problem förstår man dom väl inte! Personligheterna spelar till viss del in!
Man matchar varandra bättre och det funkar på så sätt bättre! Men deras egna jag och det innersta problem kommer alltid finnas där!
Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att skriva. Jag har tagit ledigt från jobb resten av veckan för jag känner nu vid denna tidpunkt att det kommer ikapp mig. Även om jag vetat det tidigare så inser jag att vi är historia. Det ska vara så givetvis men tidigare har det ändå känts som att hon funnits runt hörnet. Vi har som sagt ingen kontakt och det börjar bli påtagligt nu. Inte komma hem genom dörren och mötas efter en arbetsdag, inga helger att spendera tillsammans, gå och handla, inga sms om allt möjligt etc. Jobbigt!
Upplever hon också detta fast det var såhär hon ville ha det? Inga tecken (till mig) som tyder på att hon gjort fel.
Jag var väldigt tydlig med henne att om det är något jag gör fel så vill jag veta det. Om hon funderade på något om oss, om samboskapet så ville jag ha kommunikation just för att jag var rädd om det.
Känns lite som att jag har blivit utnyttjad. Jag gav upp det jag hade tidigare för detta. Nu har jag ingenting. Hon är antagligen redan vidare.
Jag tänker att hon inte sett mig som en trygg punkt i sitt liv. Jag har aldrig hört något som tyder på att hon varit stolt över mig. Lite i början av förhållandet kanske. Hon har gärna "satt dit" mig inför annat folk istället för att "skydda mig" om du förstår hur jag menar. Jag har ofta tolkat detta som kärlek och lite jävlandes sinsemellan men nu tyder jag det klart annorlunda.
Är jag egoistisk som säger att förhållandet inte var dåligt? De har jobbat ihop ett tag, nära inpå varandra, någon har tagit kontakt på ett annat sätt och det har fortsatt trots att jag varit i princip bredvid. Något hände plötsligt och sen var det en utdragen kamp i att hitta fel hos mig. Så känns det.
Jag har tänkt tillbaka till situationer precis innan jag la märke till att han skickade sms och det var inget konstigt och hon hade själv planer för oss.
Hon är kall och orättvis ja. Jag undrar om hon anser sig ha rätt till det eller om det är en försvarsmekanism. Det är som att jag är världens skit och hon tog skydd hos kollegan. Två år och allt vi gjort mot en kollega jag inte hade gett mycket för som betett sig så. Och jag hade önskat att hon insåg det alternativt att någon sa det till henne. "Kära vän, vad är det för kollega du har?!".
Jag kan ha uppfattat henne som stark och hon kan anse det själv men när jag läser ditt svar så håller jag med. Efterspelat men även när jag ställde frågor har bara varit fegt.
Ber om ursäkt för att det är rörigt. Jag är väldigt splittrad.