Bedragen

Musten ja! Minst sagt. Vissa dagar tillbringas enbart i sängen. Det kommer tas kontakt med psykolog men inte just nu. Jag orkar inte helt enkelt.

För mig kändes det som att jag gav mycket. Hon också givetvis. Men jag värdesatte allt. Om det var att gå en promenad eller en fika någonstans så var det lika viktigt som att resa ihop. Till och med handla mat tillsammans var stort för mig. För henne var det bara något som skulle finnas med. Inget konstigt. Hon var bara i det har jag insett nu.

Jag såg en relation, en framtid och att varje dag betydde något. Även om det blev slentrian ibland. Hennes tålamod visslade dock om annat.

Anonym40/

Får jag fråga dig hur det gått till och vart allt står idag?

Det är en stor sorg ja. Även om jag kan vända på en del nu och se det med andra ögon. Att jag är bättre än såhär men att två år skulle vara så lätt för henne att göra sig av med så fort något annat dök upp och så principfast hon har varit gentemot allt som hon själv har framkallat i denna röran. Och tyvärr har jag fått bilden av att hon inte mår så dåligt över mig.

Jag bearbetar. Det är fredag och jag är själv med mina tankar. Likadant blir det till nästa gång jag orkar ta mig till jobbet och i det så finns det så mycket platser och saker som påminner om henne. Ska inte gå in på varför.

Jag har försökt vända på det. Kan dock inte se mig som den som gör något sånt här men jag hade mått riktigt risigt. Hade fått avsmak för den tredje parten tror jag.

Jag tänker att hon blockerar mycket. Har den andra att tänka på. Hon ser nog på mig i negativt perspektiv och är glad att hon gjorde detta. Missräkningen var ju att jag kom på henne.

Tänker också att hon uppenbarligen inte kommunicerade med mig men nu plötsligt med den nya så gör hon det. Vet inte varför jag tror det men precis som att hon tagit lärdom av vårt förhållande.

Som du märker så är det mycket spekulationer och ofta tankarna på det absolut värsta. Hoppas det släpper snart. Återigen tack för alla svar - till alla. Det är en stor hjälp i detta.

Hon avslutade relationen direkt jag konfronterade henne när jag fått veta. Fick inget erkännande, ingen förklaring, ingen ånger, inga tårar. Bara kommentaren att hon inte kunde ha det såhär i en relation... Så rejäl egoism är vad det handlar om. Och hon hade chansen tidigare när jag undrade försiktigt vad det var frågan om men icke! Men det var som att hon planerade hur hon skulle göra. Vänta på rätt tillfälle... Men det är mina spekulationer.

Jag tog tag i försäljningen. Hon ville vänta. Varför vet jag inte. Antagligen ur ekonomisk synvinkel. Möblerna delades upp efter vem som betalat vad så det gick relativt smärtfritt. Jag brydde mig inte nämnvärt. Det är bara saker likt förlusten vid försäljningen, det är bara pengar och går inte att mäta mot känslorna. Saker som jag faktiskt skänkt bort för att börja om på nytt. Vill inte påminnas om henne.

Ja verkligen och all ångest som kommer för att man inte dög, hur ofta hände det, när började det, varför började det, varför var man inte värd att diskutera med eller ens sanningen för den delen, tankar på att den tredje parten på så kort tid helt enkelt är bättre än det vi under längre tid byggt upp och hade att se framemot, att de gör alla saker vi gjorde, att de planerar framtid nu, att han får komma nära henne och inte jag även om jag inte vill det nu i efterhand och så vidare och så vidare...

Tänk all planering bakom ryggen, allt som sagts däremellan. Den tredje känner inte mig men vet antagligen en hel del om mig. Hennes liv fortsätter och mitt står still, man är utbytt.

Tankarna är värst men det är skönt att komma igång med terapi. Det behövs verkligen!