Behålla nr 3 eller göra abort?

Bara du och endast du kan ta det beslutet, inga främlingar på nätet.

Ja det är väl den eviga frågan när livet börjar bli lite bekvämt igen. Är det värt det? Ångrar man ett barn? Hade du kunnat genomgå en abort?

Behåll. Jag var i samma situation men med nr 4. Gick så långt att jag hade tid för abort i v 12 men avbokade bara 15min innan.

Hade två äldre barn med diagnoser. Och var så trött. Men vi valde livet och jag är SÅ GLAD för det idag.

Hon fyller snart 5år och är så himla underbar. Vi har dessutom hunnit få en liten 5a till familjen som är 18mån nu. Så det kan gå i livet.

Man ångrar inte ett barn men man jan ångra en abort hela livet stämmer bra tycker jag.

Till saken hör att vi inte har så mycket möjlighet till barnvakt eller avlastning då min mamma har gått bort och min mans mamma är bipolär (är också rädd för ärftligheten från den sidan). Och våra pappor som är i 70-årsåldern är inte så bra på bebisar om man säger så.

Jag skulle behålla i ditt ställe men det är såklart bara du som vet vad som är rätt för er familj.

Fast avlastning kan man väl inte räkna med. Det är ni som skaffar barn. Barnen är ert ansvar. Avlastning är en lyxbonus och inget man kan ta med i beräkningen och räkna med när man skaffar barn. Sen har ni ju redan två barn så att det ärvts vidare är redan riskerat om du förstår vad jag menar.

Fast vi visste inte om den diagnosen då vi skaffade våra barn... risken känns ju större på fler barn också...

Vi fick också en liten "hoppsan" i magen när vi var 38 år gamla. Hade då en 8-åring och en snart 4-åring hemma. Valde att behålla, men det krävdes noga övervägande inte minst från makens sida för han hade egentligen endast velat ha 1 barn från början.

Vi ångrar inte en sekund att vi behöll vår lille gossen, min lille ögonsten, men visst medförde det andra saker:

- Fick köpa en större bil eftersom den vi hade inte gick att trycka in 3 barnstolar i, så det blev ju rätt så dyrt
- Motigt att börja om igen med blöjor, amning, smakportioner, babyskrik, bärande (!)
- Börja om med samsovning ytterligare några år, eftersom vi har upptäckt att det är smidigast för vår familj fram till ungarna är 2,5-3 år gamla
- Jag fick vara föräldraledig just när jag skulle bli befordrad till en mer avancerad tjänst, vilket kändes lite så där. Jag fick jobbet i alla fall, men fick börja med en vikarie under 1 års tid och känner mig därför fortfarande "ny" på jobbet fastän jag egentligen haft tjänsten i 2,5 år
- Fått skjuta upp resande ytterligare några år som vi hade tänkt genomföra eftersom vår 4-åring alltid varit lite mer intensiv än sin storasyster och vi helt enkelt inte orkar med en liten bebbe och en trotsunge samtidigt på utlandssemester

Å andra sidan så är det så fantastiskt kul att ha en liten hemma när syrrorna börjar bli större. De leker fint ihop och tar så väl hand om sin lillebror. Dessutom njuter nog jag och maken mer av att vara småbarnsföräldrar den här gången än tidigare eftersom vi båda vet att detta är sista gången. Maken har t.ex. maxat sin föräldraledighet så mycket som möjligt nu och stannar hemma i 1 år bara för att han inser hur snabbt barnen växer.

MEN bara ni själva kan avgöra om det är värt det eller inte!
Lycka till oavsett vad ni beslutar er för.

Avlastning har vi sällan haft och det har vi klarat oss utan. Krisar det kan vi nog ringa mormor & morfar, men det händer bara någon enstaka gång per år exempelvis i samband med läkarbesök eller något. "Egentid" osv har vi valt att lägga på is till ungarna är äldre. Man får se till att njuta lite extra de kvällar mitt i veckan när ungarna somnar snällt och tidigt istället

Nja livet är en lotteri. Ska man kolla upp alla sjukdomar i släkten som folk har så skulle man inte kunna skaffa barn alls.

Men det är ju skillnad på sjukdomar och sjukdomar. Just psykiska sjukdomar som schizofreni och bipolaritet kan ju vara förödande. Min mans kusin tog ex. sitt eget liv som tonåring pga bipolariteten.

Tack!

Ja, de är få de kvällarna. ????

Ja och vissa har cancer i släkten som tar död på många men dom väljer ändå att skaffa barn.

Jag hade gjort abort i din sits. Jobbigt att börja om från början när barnen har blivit lite större.

Jag har fyra barn och gjorde abort förra sommaren när jag blev gravid med nummer fem. Känns fortfarande som rätt beslut.

Lycka till med ditt beslut.

Jag hade behållt barnet. Ett barn är alltid en glädje och så mycket kärlek. Min situation är lite lik din då min äldsta var väldigt "krävande" medan nummer två var raka motsatsen.

Men det här är ju en fråga som endast du och din man kan svara på.

Lycka till oavsett vad ni väljer att göra.

Vi har bestämt oss för att behålla!

Gud vad jag stör mig på att din man säger att det är DITT beslut..

Men kul att ni (du?) valde att behålla det! Jag vill själv ha tre barn! Grattis och lycka till!

Ja, snacka om att lämna över allt till mig, eller hur?! ????

Men han menade nog att han inte var jätteinne på det men om jag ville behålla så är han all for it. Tror att han inte ville sätta mig i positionen att han ville behålla och jag inte skulle vilja göra abort då (även om jag kanske lutade år det) för att han påverkat mig.

Men nu är han jätteglad för nr 3!