Missfall första graviditeten

Förstår hur du känner dig. Jag har dock inte fått missfall utan utomkveds. Det blev på tredje försöket och nu har vi gjort sju försök efter det utan lycka så självklart är jag jätteorolig över att det inte ska gå igen... det är jättetufft och ofta känner jag att jag inte orkar mer. Det är tufft att jobba och träffa folk och gå runt och bära på detta. Bara önskar att jag får bli gravid snart, det är det enda som håller mig uppe. Men efter att först ha blivit gravid på tredje försöket och sen inget på sju försök känns det ju hopplöst. Jaja det var min berättelse iaf. Känner med dig! Bra att du har samtalskontakt, hoppas att du känner dig starkare snart igen men förstår att det är svårt!

Jag känner igen mig! Jag fick missfall i v.7 i Augusti -17 efter att ha försökt sen januari -17.

Vi har försökt sen oktober efter missfallet men utan att lyckas. Jag känner också en oro för att det inte ska ta sig igen men samtidigt så tror jag att man förväntar sig att det ska gå fortare bara för att man har varit gravid en gång. Men nu börjar jag mer tänka att det kan ju faktiskt ta lång tid igen.. Utan att det är något fel! Min kropp har dessutom betett sig lite annorlunda, med extremt mycket mensvärk denna gång och ganska otydliga ÄL-symtom. Innan missfallet kunde jag känns min ÄL supertydligt. Denna månad fick jag mens fem dagar för tidigt så jag hade en cykel på bara 22 dagar.. :/ Jag har beställt ÄL-test för första gången som jag tänkte testa nu i februari.

Hur aom helst, de första försöken efter mf blev jag knäckt. Mådde skit och tyckte livet var orättvist osv. Men ju längre tiden går desto mer känner jag att det kommer att komma en ny bebis när the time is right. Både jag och sambon försöker leva på som vanligt, vi letar ny lägenhet och satsar på våra karriärer. Dessutom pratar vi inte så mycket om barn utan vi har försökt neutralisera hela situationen hemma. Det har funkat för oss gällande att få bort pressen rent mentalt! Så försöker vi ha sex så ofta vi kan och kanske någon extra gång kring ÄL (sambon jobbar natt).

Lycka till! Kram

Det är vanligare än man tror med missfall. Du har fortfarande oddsen med dig nästa gång ni plussar!

Jag förstår att det måste vara tufft att jobba med små barn. Det tär lite på mig varje gång någon kommer ut med gravidnyheter... Även om man såklart också gläds för deras skull.

Hoppas ni blir gravida och att det går hela vägen nu snart!

Första var i vårt fall inte missfall utan utomkvedshavandeskap. Tog oss 15 försök (cykler) att bli gravida med första. När man sedan ser att lyckan går åt helvete tillsammans med ena äggledaren, man vet inte om den andra funkar och försöken tickar vidare så känner man sig värdelös och ser en barnlös framtid framför sig. Vet att jag tycke att jag var i ett svart hål, alla omkring verkade bli gravida och jag var bara misslyckad och patetisk. Vet att ägglossningstesterna efter x:et också aldrig var tydliga heller så allt blev svårare. Jag som alltid haft en på dagen regelbunden cykel blev oregelbunden...

8 försök tog det sedan tills vi blev gravida med den som är i magen nu. Vul ser bra ut och vi hoppas den lilla makaronen håller i sig. Makaronen som kommer från höger äggstock men som vänster äggledare fångat upp. Sluta aldrig hoppas. Bearbeta, sörj, minns men gå vidare. Det kommer lösa sig tillslut. Och ta inte ut sorgen i förskott. Din livmoder är säker helt perfekt för nästa barn <3

Blev gravid oktober och fick tidigt missfall v6. Självklart extremt tråkigt och inte tagit sig än. Inte försökt jätteaktivt då min cykel vart annorlunda o längre så vart svårt att hitta ägglossning.

Nu denna månad ska vi försöka igen och är rädd för missfall igen o även rädd för att något ska va fel. Men vill ju så gärna ha barn och tänker inte låta rädslan ta över

Tack för alla era berättelser och synsätt. Tänkte först skriva "skönt att man inte är ensam" fast jag önskar ingen annan att uppleva det jag gått/går igenom.

Hur tänker ni framöver, alltså hur länge ska man våga/orka försöka? Man lär väl knappast få någon utredning eller hjälp när man som vi ändå blivit gravida inom ett år... börjar det där sablans "försök-året" om nu??? Överanalysera oroa sig och djuptänka är några av mina främsta egenskaper.

Jag har tyvärr ingen solskenshistoria att komma med men ville bara säga att jag tycker du ska ringa gyn och säga att ni försökt ett år och blivit gravida en gång vilket blev missfall.

Känner igen mig väldigt väl i ditt inlägg TS. Blev oplanerat gravid i juni 2016 som tyvärr slutade i tidigt mf. Detta väckte en enorm barnlängtan i mig och nu har vi försökt av och till sen dess utan att lyckas. Blev gravid igen i höstas men tyvärr slutade det i ett ma. Allt känns svart och varenda gravidbesked från kompisar och bebis bilder på fb skär som knivar. Har nu äntligen bokat tid för fertilitetsutredning och ska dit snart. Så liten ljusning finns.Trodde att det krävdes tre missfall eftersom jag ändå blivit gravid men det gjorde det inte :)

Hej! Känns så skönt att jag inte är ensam om att må så otroligt dåligt efter mitt MA. Vi har försökt fått barn i 2,5 år och förra året i maj blev jag gravid med hjälp av letrozol och ovirtille spruta på en privatklinik. Jag har PCOS. Samma dag som vi gick in i v.12 så fick vi konstaterat MA, hjärtat hade slutat slagit i v.8 redan man kroppen hade fortsatt varit gravid. Jag hade alltså gått runt med ett dött foster i 4 veckor.. Jag valde att göra en skrapning. Tiden efteråt har varit hemsk, jag har som ni väldig ångest och många i min närhet har eller väntar barn och har missat flera kalas pga att det gör för ont. Men känner sig verkligen som en dålig vän. Jag jobbar som extra förskollärare och läser även till det på universitetet så barn är en del av min vardag, det är så länge jag funderat på att hoppa av men är mitt drömyrke så på något sätt fortsätter jag. Jag går regelbundet och pratar med någon vilket har hjälpt mig på vägen.

I ungefär 3 månader har vi aktivt börja försöka med barn igen. Jag har gjort tre hormonbehandligar men inget plus än. Ibland undrar jag hur jag skulle reagera på ett nytt plus? Kommer jag oroa mig mer eller tänka att det går som vi går?

Är trådar som dessa som får mig att känna mig mindre ensam!

Det är ganska vanligt att en kvinna får 1-2 missfall, men får man 3 missfall så har man rätt att få en missfallsutredning hos Landstinget.

Jag har haft 6 missfall varav 2 var ofostriga, och har man fått minst 3 missfall så finns det alltid en orsak eller flera. Men missfallsutredningen i Sverige visade inget för de tar för få prover. Inte ens ett spermaprov togs.

Jag hittade Atentråden här på Familjeliv. Sen reste vi till Aten och gjorde immunutredning och fick konstaterat att jag har koagulationssjukdom och överaktivt immunförsvar. Fick behandling men missfall ändå.

Reste då till Riga och gjorde sperm dna fragmentationstest och hittades både dnafel och fragmentationsfel. Testet finns inte i Sverige. Har nu gjort dubbeldonation med PGS i Riga.

Så det finns mer hjälp att få på privatkliniker utomlands ifall man inte får bra hjälp i Sverige. För tyvärr "tror inte" svenska läkare på att kvinnans immunförsvar kan orsaka missfall, och behöver man dubbeldonation så är det inte lagligt i Sverige, men däremot i många andra länder. Så det finns hjälp att få utomlands för de som behöver.

Men jag hoppas du inte behöver få fler missfall nu utan att du lyckas nästa gång.

Lycka till !