Vi som försökt med första barnet ca 1 år
Ja det gör så ont för jag hade ändå hoppats att få vara gravid under jul. Och jag har verkligen kommit in i en kris nu efter sjunde återföringen och tänker att något är fel och vi kommer verkligen inte lyckas på vanligt sätt med ivf :( Och min svärmor fällde någon kommentar till sambon, jag var inte med, om barnbarn... Hon vet att det är jobbigt för oss och menar inget illa och hon ville nog bara att sambon skulle dela med sig om hur det går men det gör ändå ont. Vi gör så gott vi kan...
Jag har ingen samtalskontakt, har inte blivit erbjuden men vet att det finns... Känns dock som att jag inte förstår hur jag ska ha tid. Varje gång jag ska till sjukhuset måste jag vara borta minst halva arbetsdagen för det ligger så långt bort. Alternativet är väl vanliga kuratorn på vårdcentralen men hen är väl troligtvis inte insatt i detta.
Också livrädd för framtiden samtidigt som jag bara önskar att det skulle vara över oavsett utgång på något vis. Så man kan gå vidare med sitt liv...
Åh fy, kommentarer från andra klarar man sig utan! Vi behöver verkligen inte bli påminda.
Förstår att det är svårt att få till tiden, men om det skulle gå kan jag verkligen rekommendera det. Önskar att jag börjat tidigare..
Jag hoppas innerligt att 2020 är året vi äntligen blir mammor.