LLW

Äldre 27 May 16:08

2783 svar

Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Jooosen skrev 2019-05-27 10:27:35 följande:

Ååh fyfan va jobbigt :( jävla sprutor. Jag hoppas att ni fått glada besked nu imorse!!

Fy fan vilken stress jag känner nu.

Efter ultraljudet idag fick jag två val. Antingen gör vi plocket på fredag utan narkos (har blivit sövd de tidigare två gångerna eftersom jag får så otroligt ont av tex spolning etc) eller så gör vi det på onsdag med narkos.

Torsdagen är röd dag, annars hade det varit den bästa dagen..

Så onsdag är ev lite tidigt och fredag är utan att sövas..

Sån jävla ångest att ta det beslutet.

Men jag valde tillslut att göra det på onsdag. Som sköterskan sa hade de inte gett det alternativet om de inte trodde att jag skulle få ett bra resultat även då. Men kommer ändå ha sån ångest om dom inte får tillräckligt många eller mogna :(

Dessutom glömde dom skicka med oss provrör till mannen! Så vette fan hur vi gör nu.. vi bor 45 minuter bort och jobbar hela dagen imorgon, så antingen om man kan köpa rör på apoteket eller så får han kanske ta fram det på plats? Det går ju inte att ringa till dom förens imorgon heller. fan vad oförberedd och stressad jag känner mig nu. Hela den här behandlingen gick så fort och jag ångrar lite att vi inte väntade och gjorde låna protokollet efter sommaren istället :(

LLW

Äldre 28 May 13:40

#2455

Jooosen skrev 2019-05-27 22:08:01 följande:

Okej hur många blåsor kunde som se? Om du gör på onsdag hur många dagar har du sprutat då? Ja men köp på apoteket o ta med!! Förstår stressen...!

Tror det var typ tre på varje sida som var 17-20 mm. Sen flera på 10-14. Jag har sprutat 9 dagar bara..

Pratade med dom förut och mannen får ta fram provet på plats. Han var lite smått glad för det, haha. Lättare hemma men han har inte mage att klaga iallafall ;)

Hur mår du och hur går det med killen?

LLW

Äldre 28 May 18:01

#2457

Jooosen skrev 2019-05-28 16:43:55 följande:

Men du det låter som bra med blåsor!! Jag minns att vi körde plock efter bara 8-9 dagar. Jaaa kan ju bli lite prestationsångest men det får han bara klara haha!! Jo jag mår rätt bra. Hur sjukt detta än låter så skulle ja bara vilja köra igång med ivf igen. Även fast jag är helt inställd på att det aldrig kommer att funka för oss. Vi ses jag o exet. Men är särbos. Jag hoppas att vi kan lösa allt på riktigt snart. Vi är inte så duktiga på att kommunicera!

Ja jag hoppas verkligen det räcker! Blev lite besviken att vi inte ökade dosen sen förra gången, hade gärna sett att vi fick lite fler ägg så jag har faktiskt tagit liiite extra menopur på eget bevåg.. skulle ta 187.5 men har tagit strax under 200. Det är ju min kropp trots allt, så jag gör ju egentligen som jag vill. Uppenbarligen ser det ju bra ut hittills så!

Hade ni diskuterat om ni skulle ta hjälp från någon utomstående för att kunna kommunicera bättre? Eller iallafall få hjälp med att ta er igenom allt runt barnlösheten?

LLW

Äldre 29 May 14:56

#2458

Missempi skrev 2019-05-28 11:41:29 följande:

Hej alla!

Jag har en fråga...

Hur långt efter kände ni av spolningen... jag har fortfarande ont av och till, kände ni mer efter ägglossning eller gick de över eller vart värre?

Blir fundersam/orolig man vill ju inte få infektion.

Tack på förhand för svar.

Hej!

Jag fick rejält ont efter spolingen, det kändes som mensvärk flera dagar efteråt :/

LLW

Äldre 29 May 17:18

#2459

Nu är då tredje och sista landstingsfinansierade äggplocket klart.

Dom fick ut 7 ägg som ska befruktas genom icsi. Känner mig hyfsat nöjd med resultatet. Första gången fick vi 5 och andra 9, så det här blev ju mittemellan. Nojar ju såklart dock för om vi skulle fått ut fler om vi gjort på fredag istället.. men nu blev det såhär!

Återföring på fredag om inte annat. Hade rejält ont efter plocket så fick morfin intravenöst som hjälpte mot smärtan men sen gav ett vidrigt illamående. Usch. Satt i flera timmar och var helt yr och dödstrött efteråt.

Bara vänta nu då och se om något blir befruktat..

LLW

Äldre 30 May 09:14

#2461

elenoresara skrev 2019-05-29 21:38:17 följande:

Ännu en kompis som är gravid som jag umgås ganska mycket med. Hur tackar ni vänners graviditeter? Jag tror detta är fjärde kompisen som blir gravid bara i år och jag kan inte känna glädje fullt ut. Är så ledsen att det inte är jag. :( nån mer som känner igen sig?

Önskar jag hade något bra svar. Det senaste året har mina fyra allra närmsta vänner blivit gravida/fått barn. Tre av dem var inte ens tillsammans med sina killar när jag och min make började försöka skaffa barn. Det är så jävla tragiskt. Man känner sig så värdelös och efter och utanför.

Jag känner ingen glädje för dom. Jag ska vara ärlig och säga det. Det har gått för lång för mig, men jag skulle självklart aldrig säga det till dom. Utan jag drar mig undan, långsamt, och hoppas att dom respekterar att jag inte klarar av att vara delaktig i deras liv just nu. Och mina vänner förstår. Egentligen har dom ju ingenting att klaga på.. dom har fått det som jag längtar och kämpar mest för, medan jag lever i konstant sorg. Så om dom skulle ha mage att klaga på att jag inte är närvarande nu skulle jag klippa det bandet.

Allt i denna ivf karusell handlar om att skydda sig själv och överleva en dag i taget.

Så det enda råd jag kan ge dig är att berätta för dina vänner vad du går igenom, och att du inte klarar av att ses/prata om deras graviditeter som du önskar att du kunde gjort. Är det äkta vänner förstår dom, och finns kvar när du är redo. I denna sits MÅSTE man sätta sig själv först.

LLW

Äldre 30 May 19:50

#2463

Jooosen skrev 2019-05-30 15:29:07 följande:

Ja men 7 är bra!! Hoppas många befruktas nu. Hur gjorde din man med spermaprovet? Hemma eller där? Jaaaa jag minns den där smärtan efter plocket. Ja va så jävla öm flera dagar (typ mer än en vecka) efter. Hoppas det släpper fort för dig. Är du ledig vid insättning imorn? Kram

Han gjorde det där! Inte så trevlig upplevelse tydligen, haha. Men det kan han gott ha ;)

Jag jobbar till typ 12, sen är återföringen klockan 13! Så kommer ju gå som på nålar och vänta på att dom ska ringa.. usch denna terror. Idag har jag iallafall inte haft lika ont! Lite ömt bara och går jag i terräng gör det rätt ont men annars helt okej :)

LLW

Äldre 30 May 21:14

#2465

LillaLuna skrev 2019-04-23 17:26:33 följande:

Var 4 timmar och väntade på gynakuten igår, men bra besked! Såg ett tickande hjärta och jag bölade så mkt att läkaren nog blev ganska ställd haha fick en bild som visar typ ingenting man kan utskilja knappt, men det är det finaste jag har

Kan kanske ha varit två från början och den ena inte klarade sig och det var den blödningen som började i lördags - om jag förstod hans gissningar rätt.

Jag har fått tidiga missfall två eller tre gånger - svagt, svagt plus en dag för att nästa mötas av ett blodbad utan dess like med stora klumpar också. Så mkt möjligt det var det du fick :( usch, usch, usch

Länge sen vi hörde från dig nu! Hur går det och hur mår du? :)

LLW

Äldre 30 May 21:19

#2466

Jooosen skrev 2019-05-30 21:04:06 följande:

Urs den väntan alltså. Jag hoppas för dig imorn!! Vad jobbar du med? Skönt att det känns bättre i magen

Tack <3 Jag jobbar som assistent på ett fastighetsbolag. Rätt ny på jobbet så det är lite jobbigt med att behöva vara ledig stup i kvarten för alla ivf grejer :/ Men jag berättade faktiskt för min chef förra veckan och hon var väldigt förstående och hjälper mig få det att funka med jobbtiderna. Så det är skönt! Alltid läskigt att berätta, speciellt när man är ny på jobbet. Känns sådär att man liksom försöker bli gravid när man precis börjat på ett jobb.. :/

Vad jobbar du med? :)

LLW

Äldre 30 May 21:51

#2469

Jooosen skrev 2019-05-30 21:38:03 följande:

Aah jag förstår det! Har velat byta jobb länge men är så rädd att man ska byta o samtidigt behöva berätta att man försöker bli gravid. Men skönt att du berättade! Min nuvarande chef vet oxå att vi höll på med detta i höstas. Jag jobbar som receptionsansvarig på ett hotell! Har kunnat styra rätt mycket av mina tider då ja kunnat byta pass med en nära släkting som oxå jobbar där. När jag tänker efter så vet nästan alla mina nära att vi gjort ivf. För mig känns det faktiskt skönt. Men det där är ju så olika... vilket år är du o din man födda?

Ja det var inte ett lätt beslut, men jag hade haft ströjobb i två år medan jag bara väntade på att vi skulle lyckas. Sen kände jag bara att jag inte kunde livet gå medan jag vantrivdes på jobb så jag tog tag i det och utbildade mig för och sökte ett jobb jag verkligen ville ha. Glad för det nu! Känns som att en del i mitt liv iallafall är i ordning, trots allt annat runt omkring!

Vad skulle du vilja jobba med? :)

Jag är 29 och min man är 31. Hade alltid en plan att jag skulle vara mamma innan 30 men den drömmen gick upp i rök förra månaden. Ni då?

Vi som försökt med första barnet ca 1 år

INNEHÅLL