Vi som försökt med första barnet ca 1 år
Känner precis så. Vad fan ska jag med sommaren till? Det finns ingenting jag vill mer än att den ska vara över och vi får börja igen. All tid man inte gör något aktivt känns så förbannat bortkastad.
Jag blev typ provocerad av att hon inte ens ville diskutera att det kanske inte funkar denna gång. Jag menar, med största sannolikhet kommer det inte gå. 30% chans är det, vilket är bra mycket mindre än hälften. Så varför skulle man inte få tänka på en plan B om jag nu vill och behöver det?
Den där på instagram ska bara vara glad att hon inte är en ?sån?! Jag är också en sån och klart som fan man inte vill vara det! Skulle gärna ha ivf som ett litet sidoprojekt jag inte tänker på, men det går inte. Jag bryr mig och vill och längtar alldeles för mycket.
Jag vet inte vad jag ska göra nu. Kommer nog skita i att höra av mig till kliniken överhuvudtaget eftersom det ändå inte spelar någon roll. Så ringer jag i augusti igen när dom öppnar.
Jag hatar att vi båda är i samma sits men måste erkänna att det känns skönt att ha någon som verkligen vet vad man menar. <3
Men hur går det för dig med ruvningen? Känns det nåt?