Ja vi ringde direkt remissen var skickad och fick tid 4 veckor senare. Sen fick vi börja direkt med sprutorna dagen efter vi var på första besöket :) väldigt trevliga och bra bemötande! Tar bara 30 min med snabbtåget från Stockholm så inte så långt att ta sig. Min sambo jobbar också i Uppsala så jag känner till staden. Är nöjd än så länge..
Ja vi ringde direkt remissen var skickad och fick tid 4 veckor senare. Sen fick vi börja direkt med sprutorna dagen efter vi var på första besöket :) väldigt trevliga och bra bemötande! Tar bara 30 min med snabbtåget från Stockholm så inte så långt att ta sig. Min sambo jobbar också i Uppsala så jag känner till staden. Är nöjd än så länge..
Tack så mycket! Är verkligen nervös både för stt vara överstimulerad och att det inte är några ägg. Men snart vet jag :)
Det kommer att gå bra till slut.
Vi försökte tre år med den första och två år med den andra, men till slut så gick det. Det är inte enkelt eller roligt, och mentalt väldigt tungt, men fantastiskt när det till slut fungerar.
Nu var det klart :) allt gick som förväntat. Har 10 ungefär lika stora äggblåsor vilket var bra. Troligtvis äggplock på måndag. Känns pirrigt!
Jaha. Så jävla naiv jag känner mig nu när vi befinner oss i detta läge. Klart vi visste att det kan ta tid, men någonstans tänkte vi ändå (försvarsmekanism kanske) att vi inte skulle hamna här.
I slutet av maj är det ett år sedan vi började försöka, så jag tänkte ge det denna cykel också (bim runt den 8-9 juni någon gång) innan jag tar kontakt med vården. Tack och lov är sambon med på tåget vad gäller undersökning/utredning!
Bim idag men ingen mens. Använde progesterall dock så kanske beror på det? Tog sista gången i fredags kväll eller lördags morse. Hoppas mensen kommer snart eftersom testen är negativa iaf.
Försöker fundera ut hur man orkar jag med :( hur gör man för att kunna acceptera och hantera barnlöshet? Hur hanterar man att inte kunna få barn på egen hand?
Jag var på mitt sista besök på utredningskliniken igår, eller vad jag trodde skulle bli mitt sista. Men nej.. Ännu mer fel och frågetecken hittades. En alldeles för tjock slemhinna vid varje cykel, trots letrozole som drar ner östrogenproduktionen. Så nu är vi istället avrådda att påbörja ivf.. Dock var vi osäkra på ivf redan innan ändå.
Så nu måste jag börja bearbeta att det kanske inte blir några barn.. Vad fyller man livet med istället? :(
Läste det någonstans ja :/
Ivf är ju en svår process att behöva gå igenom så det är inte alls ovanligt att man börjar ifrågasätta eller känna sig omotiverad. Man mår lixom redan dåligt som det är och att kasta sig in i ivf världen är ju inget man bara gör :(
Barnlöshet är nog den värsta sorgen jag någonsin känt, "när vi får barn" blev "om vi någonsin får barn" :( Sån jä*la frustration.
Ja den kom på natten till bim+1! Så inget konstigt där... din då? Har för mig vi låg lika!
Idag är det exakt ett år sedan som jag pirrig tänkte gå och köpa ett digitalt test eftersom jag plussat svagt, men istället började blöda och fick utomkveds... det känns tungt. Minns den dagen så väl. Minns vädret, musiken jag hörde och hur det kändes. Minns också hur det kändes när jag började blöda...