Vi som önskar ett syskon 2018

Då är jag tillbaka igen.. tyvärr eller vad man nu ska säga...

Förra torsdagen fick jag en tid på gyn då jag började blöda på onsdagkväll på jobbet.. väl på gyn gjordes ett vul.. inget foster syntes :( enligt läkaren så hade graviditeten avstannat i vecka 9, fostret tillbakabildats men kroppen hade inte fattat det och fortsatt lura mig att jag var gravid...

Så på fredagen blev jag inlägg för att få hjälp att få bort allting :( Detta var bland det jobbigaste jag gjort :(

Förlorade massa blod så jag fick blodtransfusion, var fastande ifall det skulle bli operation, detta resulterade i att mitt blodtryck sjönk.

Jag kämpade och kämpade för att få ut allt, men krafterna var slut, och vid 21 på fredagkväll blev jag undersökt av läkare som konstaterade att det var fortfarande rester kvar. Jag bröt ihop för 100000000 gången och sa att jag inte orkade mer.. så läkaren anmälde mig till operation..

La mig för att försöka sova innan, vid ca 00:15 behövde jag upp på toa, tog med mig droppställningen och gick till toa. När jag sedan var klar bar inte benen.. allt bara snurrade och jag kände att jag var påväg bort... tryckte på larmet men ingen kom... tryckte igen och tillslut kom ssk och usk... då svartnade det framför ögonen på mig.. dom fick bära mig till sängen och väl där togs ett blodtryck som visade 70/40... min hörsel försvann och sen kommer jag inte ihåg mer än när jag åkte ner på operation..

05:00 var jag tillbaka på avdelningen och enligt läcker hade allt gått bra.

Dock ville inte mitt tryck hämta sig så det var knappt att jag fick åka hem på lördagen, men jag tjatade..

Så nu är jag hemma och sjukskriven även nästa vecka... detta tog fruktansvärt hårt på mig.. bryter än idag ihop flera gånger om dagen.. :(

Känns inte som det är menat att vi ska få ett syskon till vår dotter.. först missfall i december och nu detta :(

Oj vilken roman det blev, förlåt.

Hur går det för er andra? <3

Hade mens för två veckor sen, positivt ältest i lördags. Igår började jag blöda. Idag tilltog blödningarna så pass att jag inte kunde lämna toaletten. Fick en tid på gyn för vul som inte visade på nåt allvarligt. Hormonrubbningar trodde läkaren men gjorde ett gravtest för säkerhets skull. Testet var positivt. Alltså blev jag gravid i slutet på mars och det jag trodde var mens var nån typ av blödning 2 veckor efter befruktningen. För tidigt för att se nåt foster på vul så nu ska hcg tas med 5 dagars mellanrum för att se om det stiger och det finns hopp om en levande graviditet. För mig är det helt otänkbart med tanke på den mängden jag blöder. Känner mig bara så förvirrad och uppgiven. 4 månader har gått sen mitt förra missfall.

Jobbigt läge. Blev du gravid i slutet av mars borde du ju vara i vecka 7-8 nu typ... då borde man kunna se något på VUL....

Hade mens för två veckor sen, positivt ältest i lördags. Igår började jag blöda. Idag tilltog blödningarna så pass att jag inte kunde lämna toaletten. Fick en tid på gyn för vul som inte visade på nåt allvarligt. Hormonrubbningar trodde läkaren men gjorde ett gravtest för säkerhets skull. Testet var positivt. Alltså blev jag gravid i slutet på mars och det jag trodde var mens var nån typ av blödning 2 veckor efter befruktningen. För tidigt för att se nåt foster på vul så nu ska hcg tas med 5 dagars mellanrum för att se om det stiger och det finns hopp om en levande graviditet. För mig är det helt otänkbart med tanke på den mängden jag blöder. Känner mig bara så förvirrad och uppgiven. 4 månader har gått sen mitt förra missfall.

Då är jag tillbaka igen.. tyvärr eller vad man nu ska säga...

Förra torsdagen fick jag en tid på gyn då jag började blöda på onsdagkväll på jobbet.. väl på gyn gjordes ett vul.. inget foster syntes :( enligt läkaren så hade graviditeten avstannat i vecka 9, fostret tillbakabildats men kroppen hade inte fattat det och fortsatt lura mig att jag var gravid...

Så på fredagen blev jag inlägg för att få hjälp att få bort allting :( Detta var bland det jobbigaste jag gjort :(

Förlorade massa blod så jag fick blodtransfusion, var fastande ifall det skulle bli operation, detta resulterade i att mitt blodtryck sjönk.

Jag kämpade och kämpade för att få ut allt, men krafterna var slut, och vid 21 på fredagkväll blev jag undersökt av läkare som konstaterade att det var fortfarande rester kvar. Jag bröt ihop för 100000000 gången och sa att jag inte orkade mer.. så läkaren anmälde mig till operation..

La mig för att försöka sova innan, vid ca 00:15 behövde jag upp på toa, tog med mig droppställningen och gick till toa. När jag sedan var klar bar inte benen.. allt bara snurrade och jag kände att jag var påväg bort... tryckte på larmet men ingen kom... tryckte igen och tillslut kom ssk och usk... då svartnade det framför ögonen på mig.. dom fick bära mig till sängen och väl där togs ett blodtryck som visade 70/40... min hörsel försvann och sen kommer jag inte ihåg mer än när jag åkte ner på operation..

05:00 var jag tillbaka på avdelningen och enligt läcker hade allt gått bra.

Dock ville inte mitt tryck hämta sig så det var knappt att jag fick åka hem på lördagen, men jag tjatade..

Så nu är jag hemma och sjukskriven även nästa vecka... detta tog fruktansvärt hårt på mig.. bryter än idag ihop flera gånger om dagen.. :(

Känns inte som det är menat att vi ska få ett syskon till vår dotter.. först missfall i december och nu detta :(

Oj vilken roman det blev, förlåt.

Hur går det för er andra? <3

Då är jag tillbaka igen.. tyvärr eller vad man nu ska säga...

Förra torsdagen fick jag en tid på gyn då jag började blöda på onsdagkväll på jobbet.. väl på gyn gjordes ett vul.. inget foster syntes :( enligt läkaren så hade graviditeten avstannat i vecka 9, fostret tillbakabildats men kroppen hade inte fattat det och fortsatt lura mig att jag var gravid...

Så på fredagen blev jag inlägg för att få hjälp att få bort allting :( Detta var bland det jobbigaste jag gjort :(

Förlorade massa blod så jag fick blodtransfusion, var fastande ifall det skulle bli operation, detta resulterade i att mitt blodtryck sjönk.

Jag kämpade och kämpade för att få ut allt, men krafterna var slut, och vid 21 på fredagkväll blev jag undersökt av läkare som konstaterade att det var fortfarande rester kvar. Jag bröt ihop för 100000000 gången och sa att jag inte orkade mer.. så läkaren anmälde mig till operation..

La mig för att försöka sova innan, vid ca 00:15 behövde jag upp på toa, tog med mig droppställningen och gick till toa. När jag sedan var klar bar inte benen.. allt bara snurrade och jag kände att jag var påväg bort... tryckte på larmet men ingen kom... tryckte igen och tillslut kom ssk och usk... då svartnade det framför ögonen på mig.. dom fick bära mig till sängen och väl där togs ett blodtryck som visade 70/40... min hörsel försvann och sen kommer jag inte ihåg mer än när jag åkte ner på operation..

05:00 var jag tillbaka på avdelningen och enligt läcker hade allt gått bra.

Dock ville inte mitt tryck hämta sig så det var knappt att jag fick åka hem på lördagen, men jag tjatade..

Så nu är jag hemma och sjukskriven även nästa vecka... detta tog fruktansvärt hårt på mig.. bryter än idag ihop flera gånger om dagen.. :(

Känns inte som det är menat att vi ska få ett syskon till vår dotter.. först missfall i december och nu detta :(

Oj vilken roman det blev, förlåt.

Hur går det för er andra? <3

Hej. Har en missfalls grupp på Facebook. Där vi nu flera återigen inväntar BiM och ägglossningar i början av maj här. Vi är En liten grupp, mkt trevlig. så vi alla hopas på januari eller februari bebisar.

Vill någon bli med.? PM mig eller maila mig

På evelinatunemar@hotmail.com så kan jag bjuda in...