Styvbarn kommer helt plötsligt hem under julen!

Jag /vi välkomnade henne hjärtligt, inga problem. Vad jag tycker håller jag under lock även för min man. Vi fick veta detta av min dotter några dagar innan och jag sa det till honom varför jag inte fick veta vad som försiggår i mitt eget hem, kan ju vara trevligt att veta planer under jul, tänk om jag hade planerat annat! Men betonade för honom att de ju givetvis vill träffa sin pappa, inget konstigt, men att jag hade velat veta. Han visste inte heller. Men han hade faktiskt redan köpt julklappar ändå till henne, så det var ju tur det!

Jag ansträngde mig till mitt yttersta, men höll mig lite i bakgrunden ändå, för jag har väldigt svårt att fejka :/ inte sån jag är, så för att inte vara så uppenbar avslöja mig själv, försökte jag greja lite mellan varven och umgås med min femåring. Men vi åt julbord ihop och sen satt jag med i samtal och julklappsutdelning samt tittade på en julfilm ihop. Så visst ansträngde jag mig!

Tjejen är van att bli satt på piedestal av sin mamma och hennes släkt. Andra dottern har jag jättegod relation med. Man kan verkligen inte fejka nåt som inte finns där, hur i all världen ska jag ha god relation med ett barn som inte vill veta av mig, ska jag böja mig hejdlöst? Ska jag styra vem jag tycker om, gör ni? Hur isåfall? Skillnad mellan bra och dåligt i detta ligger i att man uppför sig till trots, eller hade ni föredragit att åkt hemifrån inte varit där inte alls hållit god ton? Gjort saken ännu värre för make och övriga! Klart man anstränger sig, löjligt. Hon vill inte att jag styr och ställer som hon säger, men vad ska jag göra då i MITT OCH MAKENS HEM bland mina egna, låta HENNE OCH ALLA BARN bestämma? Hon vill alltså att pappan och mamman bestämmer här i vårt hem inte jag och pappan. Sunt leverne? Inte för mig och mina barn! Ang rummet så tänker jag inte ha outnyttjat utrymme här åt en bortskämd tonåring medan min egen femåring bor med mig och min man! Ska då denna tonåring styra tycker ni? inte jag som är vuxen? Utveckla gärna det! Vill höra resonemang bakom att tonåringar bestämmer över vuxna människor, i vuxna människors gemensamma hus med gemensam dotter. Ska denna dotter lyssna till sin halvsyster då? Och inte mig? Utan makens dotter får min roll i MITT BARN bara för att mitt barn delar samma pappa som henne. Är det alltså SÅ det fungerar! Gör ni så i en kärnfamilj också? Bland biologiska syskon? Jag ryser bara genom att skriva ner det här. Låter ju helt sjukt! Angående min dotter som nån sorts spion, nej hon kommer till mig med information utan att jag bett om det. För de pratas vid i skolan. Inget konstigt med det. Angående att ändra planer för barnen, nej det tänker jag inte, det kunde ju lika gärna ha varit ett familje sammankomst med min familj. Ska då ett barn styra 10 andra barn och 11 andra vuxna? Alltså så ni menar? Tur var att vi träffas idag på annandagen istället, och hade hon kommit idag så nej hade jag inte ändrat mina planer. Jag vill träffa min släkt och övrig familj, mina barn sina kusiner. Så skulle inte tro det. Angående prata illa om vår familj JO det hon säger är av elakheter, tro mig. Pappan tolererar inte det, varför skulle han? Det skulle inte jag heller, det gjorde inte jag när min dotter gjorde det. Helt oacceptabelt. Skillnaden är att min dotter gav sig. Hans andra dotter delar inte sin systers upplevelser här.

Dåligt argument och ordförråd när man kommer dragandes med "ditt fel hon inte vill komma, öh hallå jag förstår att hon får ångest". VAD VET NI?

Konstigt då att hon inte vill ta emot hjälp! Och konstigt att hon hos mamman mår bra! Så nej rakt över mår hon inte dåligt.. Men du kanske vet det bättre än mig?

Vem har sagt att jag sitter i ett hörn!? Omg..

Vad vet du? Efter ett litet inlägg tror du att jag är förståndshandikappad och inte har belägg för min tråd?! Omg.. Att du inte hört talas om det kanske är för att det är en trång värld.. Tror du verkligen alla bonuspappor är av gott sinne? Alla bonusbarn osv. Trång värld kan snabbt leda till cellskräck, och då agerar man väl ofta i panik och inget man säger är verklighetsförankrat? Allt man vet är fyra grå väggar.. Min man är INTE en mespropp, du pratar av egen erfarenhet! Iom att du inte känner min man är det enbart baserat efter DINA EGNA ERFARENHETER.

Men eller hur.. Andra dottern och jag har supergod relation, vi har faktiskt till och med rest utomlands ihop och har en aktivitet tillsammans en gång i veckan. Konstigt att hon alltid ger mig pussar och kramar. Det gör inte barn av teater. Men antar att vi nu uppfostrar våra barn till att tvingas kramas..

Har alltid uppmuntrat barnen sin pappa och tvärtom.

Men gud! Ojoj. Jag har och har haft jättemycket överseende med skitsnack och hur hon vägrar prata med mig under samma tak osv. Hon tycker jag tagit över pappa, men ja såklart! Jag är gift med honom och såklart krävs en form av relation ihop liksom. För att bestå gifta. Samtidigt tycker jag inte att det är ok som sextonåring att bete sig såhär ändå. Jag kände tillslut att jag orkar inte ha drama varannan vecka heller så om HON VÄLJER, inte jag, att ta en paus från oss som hon sa, då får vi som FAKTISKT VILL OCH VÄLJER att bo tillsammans ta de utrymmen som finns. Varför ska det barn som BOR HÄR bo med oss medan hon har det varmt rymligt och bekvämt hos mamman?! Finns inget rim och reson i det! Ska vi bli elaka på riktigt???! Mot vår lilla. Ett stort rum där uppe men vi tvingar henne till vårt rum! Vilken reson? Vi kan väl inte vara elaka föräldrar, sen skiter jag i hur det låter Ursprungligt barn eller inte, fakta består, vårt barn betyder lika mycket som alla andra! Faktum. Är det lillasysters problem att storasyster råkat komma först och har skilda föräldrar?? Ska då hon inte få ha rätten till sina föräldrar!? Hon är mindre värd? Fattar bara inte hur dessa anti styvmammor anhängare tänker!!

Men ni kan snacka skit om mig, fast ni klagar på att jag snackar skit om henne? Inte så fin stämning i detta rum heller. Dubbelmoral..

Nä inga öm tår direkt, men blir faktiskt förbannad när människor tror sig veta ALLT om en själv ens man och hela ens familj, utifrån ett par rader på fl..

Ingen psykisk ohälsa överhuvudtaget, hon påstår sig få ångest, tro mig ingen ångest på långa vägar.. Men det är klart det vet väl ni bättre än mig..

Mitt barn skvallrar inte, vi pratar med varann som uppenbarligen ingen annan i det här rummet gör med sina barn..

Jag visade väl att jag finns för henne genom att vara med eller..

SUCK

Tråden var " hur förhåller jag mig" INTE " vem dömer Amy ".

Var när hur hur någon vuxen i min familj inte betett sig som folk? Eftersom du vet. Snarare så att de som uttalar sig som du gör är mer närmare sanningen till ohyfs.

16.

Nej de har det definitivt inte lätt, merparten, men finns viljan finns en lösning. Jag tänker rakt då inte år ut och gå på tå, böja mig hejdlöst för att gynna dåligt beteende. Det är slut med det nu. Jag har mina att tänka på. Lagt alldeles för mycket energi där och en terapeut höll med i den. Ja jag fick gå hos kurator för vad som försiggick för flera år sen när hennes mamma svartmåla mig inför en hel skola och allt det jag gjorde för att få det att fungera, till och med gav bort min dotters rum (inte femåringen) på den tiden för att få henne att trivas, och sen fick jag ta all kritik från mitt barns far, mina syskon och föräldrar, hur jag kunde göra så. Bara en bråkdel. Ni har ingen aning hur jag böjt mig :(

Varför har min dotter inga problem med sin styvmamma eller styvpappa? Min andra styvdotter problem med mig? Så nej alla styvbarn har det inte svårt. Det är hur vi vuxna gör det isåfall. Men många styvbarn anpassar sig fint. Exempelvis har faktiskt denna omtalade styvdotter även problem med sin styvfar, fast inte hennes syster (samma barn samma problem två olika föräldrar)