Anonym (Erlander?) skrev 2018-01-09 01:19:39 följande:
Visst alltså, jag tycker att karln verkar ha varit rätt skön om jag ska va ärlig. Tycker inte på något sätt illa om Tage Erlander. Har en positiv bild av honom i största allmänhet. Svensk lite halvnaiv men positivt lagd mysfarbror, som kunde uppvisa en duglig mängd pragmatism vid behov.
Han knöt till sig två unga adepter till statsrådsberedningen. Den ena, en arbetarklasskille från Borås, skulle en dag bli en mycket duglig statsminister.
Den andra, en bortskämd adlig ung överklasspojke från Östermalm skulle också bli statsminister en dag. Han var mycket mycket begåvad och driven, men gick inte till historien som min personliga favorit på något sätt. Dessvärre blev han dock tyvärr mördad på öppen gata vilket i sig är en mycket stor tragik på många sätt.
Men om vi återgår till Erlander. Han ville bland annat ha en svindyr svensk atombomb! Han är personligen ansvarig för det förskräckliga miljonprogrammet vars fula hus pryder alla svenska städer. Man kan också påpeka att socialdemokratin backade i popularitet under mitten och andra halvan av sextiotalet. (Även om det kanske inte är Erlanders eget fel på något sätt, utan mer handlade om tidsandan och en massa annat..)
Har också lite svårt att förlåta honom för hur han behandlade de anhöriga till den svenska nedskjutna DC3an. Han visste att planet skjutits ned, men ljög för de överlevandes fruar och familjer.
Han måste också ha varit den svenska statsminister som haft det allra lättaste jobbet någonsin. Han satt under rekordåren när skatteintäkterna från den svenska exportindustrin rann rakt in i den överfyllda svenska statskassan. Palme hade ännu inte hunnit börja förstöra Sverige.
Har svårt att ha Erlander som någon personlig favorit. Inget emot karln som person egentligen, men bästa statsministern? Nja... nej.
Tack för ett bra och informativt inlägg. Mycket utav det du säger kände jag inte till om Erlander, utan det lilla jag vet om honom är sånt jag läst mig till och den gängse bilden av honom som landsfader...
Jag vill däremot påpeka att visst kan man säga att han hade en väldigt lätt uppgift att ta över ett land som varit förskonat från kriget och som ekonomiskt gick som tåget med rekordhöga nivåer. Men man måste ändå beundra hans sätt att förvalta detta. Det är ofta som länder varit i en ekonomisk högkonjunktur där pengar slösades på kortsiktiga investeringar. Men Erlander satsade stora resurser på att utöka välfärden och göra långsiktiga satsningar på infrastruktur, bostäder (miljonprogrammet), industri, etc. Så även om utgångsläget var bra så förvaltade han detta utgångsläge på ett så bra sätt som möjligt.
Jag tror att utan hans politiska gärning hade Sverige drabbats mycket hårdare av 70-talets kriser och därmed inte klarat av 80-talets devalveringspolitik, vilket hade lett till att 90-talskrisen blivit värre än den blev.
Jag behöver väl kanske inte heller påpeka hans enorma impact på svensk politik. Själv satt han 23 år, men hans arv skulle leva vidare genom hans lärjungar Palmes och Carlssons regeringar. Totalt sätt fördes det Erlandiska politiska arvet i 42 år! Det är unikt för såväl Sverige som alla demokratiska länder.
